Armkrok – det nya samverkan?

Årets genombrottsfråga inom fastighets- och stadsutvecklingsområdet som är de bostadssociala perspektiven och socialt hållbar stad. Frågan adresseras i flera aspekter. Genom segregationen, att klyftorna mellan olika stadsdelar ökar, att efterfrågan inte är det samma som behov när det gäller nybyggnation och bostadskris mm. Det är en välkommen utveckling att allt fler ser vilken verklighet som bostadspolitiken faktiskt har att navigera i. Är kartan felritad är det knappast lätt att hitta rätt. Trygghetsfrågor i synnerhet i socioekonomiskt svaga områden uppmärksammades också i flertalet partiledares tal.

På temat social hållbarhet fick jag möjlighet att lyssna till Byggvestas amerikanska ägare Laurie McDonald Jonsson och höra hennes inspirerande berättelse om sina möten med Rinkebyborna och om hur hon nu tar Malmösuccén Yalla trappan till Rinkeby genom Yalla Rinkeby .  Detta är ett gott exempel på hur fastighetsägande är samhällsbyggande. Lika imponerad blir jag inte när politiker (på båda sidor om blockgränsen) pratar om privata företags sociala initiativ som något som (enkom) görs av behjärtansvärda skäl. Fastighetsägande är en näringsverksamhet, att hyresgästerna har sysselsättning och en stadsdel mår väl är bra för affären. Att insatser som främjar detta också har behjärtansvärda effekter, det är snarare en bonus.

Avslutningsvis verkar armkrok vara det nya samverka. Kanske kan detta tolkas som samverkan är ett handslag som man släpper, medan armkrok håller man kvar. Vem vet?

 

Det finns en sak hela branschen har gemensamt

Hemkommen från Almedalen sitter jag och summerar mina intryck. Som alltid är det många intryck med alla intressanta seminarier man antingen deltar i eller besöker.

För min del är det alla de spontana eller planerade samtal som sker på Visbys kullerstensgator, innan och efter olika seminarium eller på olika mingel som är mest givande.

I år försökte jag att i nästan alla samtal jag hade med personer i branschen fråga om de hade problem att behålla och hitta kompetens. I princip alla svarade, utan att tveka, ja. Det spelade ingen roll om personen representerade en stor fastighetsägare, liten fastighetsägare, privat eller offentlig fastighetsägare, kommunens plan- och exploateringskontor, entreprenörer, konsultfirmor eller myndighet.

”-Ja, vi har svårt att hitta rätt personer”

Detta är något som förenar samhällsbyggnadsbranschen. Alla aktörer verkar ha en utmaning i att hitta folk. Det görs mycket som är bra. Men vi som är i branschen måste intensifiera våra ansträngningar för att

  • locka folk till vår bransch genom att visa på hur rolig, utmanande och viktig branschen är
  • ta till vara den möjlighet som tillströmningen av nyanlända ger
  • påverka politiken så att fler utbildningsplatser skapas för att säkra branschens kompetensbehov

Det är ren självbevarelsedrift. För vad är alternativet?

Almedalen – en stilla förhoppning

Årets Almedalsvecka står för dörren och det känns lite ovant. I år har jag nämligen valt att i stället för till Visby resa i rakt motsatt väderstreck, till Göteborg och Partille Cup i handboll. Det är inget statement i dessa antietablissemangstider och nästa år blir det Almedalen igen.

Den planerade frånvaron har naturligtvis inte hindrat mig från att botanisera i det officiella programmet. Intresset för bostadsrelaterade frågor består och jag noterar att den sociala bostadspolitiken lyfts fram i några seminarier. I beskrivningarna målas alltjämt upp en tänkt konfliktlinje mellan ”social housing” och ”den svenska modellen”. Fortsätt läsa Almedalen – en stilla förhoppning

Elefanten kvar i rummet

Häromdagen lanserade den rödgröna regeringen sitt förslag till lösning på bostadskrisen. Det föregicks av att Alliansen valde att lämna bostadssamtalen eftersom regeringen inte var villig att gå tillräckligt långt. Dessvärre verkar det vid en närmare granskning saknas mod och vilja att på allvar ta tag i bostadskrisen från såväl höger som vänster sida. De rödgrönas bostadspolitiska förslag med bland annat förenklingar av byggregler, en frysning av presumtionshyresnivåer och ett tillfälligt slopat tak på uppskov vid bostadsförsäljning, är långt ifrån tillräckligt för att lösa bostadskrisen. Det gäller även Allianspartiernas förslag med fokus på bullerregler, överklaganden och möjligheten att hyra ut privatbostäder. Många av förslagen är i sig är visserligen goda, men den gigantiska elefanten (hyresregleringen) står fortfarande orörd mitt i rummet medan vi alla går runt och undrar varför det är så trångt.

Kort sagt blev resultatet av de bostadspolitiska samtalen en tummetott. Ingen överenskommelse utan en rad förslag där många är av kosmetisk karaktär. Fokus är helt på bostadsbyggande samtidigt som problemet främst ligger i den låga rörligheten på bostadsmarknaden, det vill säga i det bestånd som redan är på plats. Det kan inte byggas bort. Vi har ett system av skatter och regleringar som skapar inlåsningseffekter och leder till ett ineffektivt nyttjande av boendeyta. Även med den nyproduktion som är idag så utgör det bara en bråkdel, någon enstaka procent, av den totala bostadsmarknaden. Ska vi lösa bostadskrisen måste vi öka rörligheten och få hela marknaden att fungera avsevärt mycket bättre.

Jag tror inte att jag behöver rabbla upp alla de institutioner, som exempelvis Boverket och OECD, som har konstaterat att just den låga rörligheten på bostadsmarknaden är ett tillväxtproblem för Sverige. Det är ett väl känt faktum som många politiker gärna blundar för. Anledningen är att det krävs omfattande reformer för att lösa upp knutarna och skapa incitament för människor att flytta oftare. I mitt drömscenario är inte ett förstahandskontrakt att likställa med en lottovinst. Snarare är det en självklarhet att du, efter önskemål, behov och förmåga, utan problem kan flytta från en stad till en annan, eller från en storlek och kvalitet på hyresrätt till en annan. Så fungerar det i många av våra grannländers huvudstäder. I Stockholm har man däremot justerat upp den förväntade kötiden för ett förstahandskontrakt till 13 år.

Ska vi få en bättre fungerande bostadsmarknad räcker det inte att enbart förenkla förutsättningarna för byggande. Vi måste också stimulera en ökad rörlighet. För att lyfta det perspektivet arrangerar vi under årets Almedalsvecka ett seminarium om rörligheten på bostadsmarknaden. För att ytterligare skapa uppmärksamhet så bjuder vi in politiker, meningsmotståndare, media och branschfolk till bostadsyoga för ökad rörlighet. Jag tror att en övning som öppnar sinnet och löser upp gamla knutar är precis vad den stela bostadsmarknaden behöver. Vi måste våga röra oss utanför det givna ramverket och bryta konsensus. Vi befinner oss i kris, men när lösningarna presenteras är en av de viktigaste frågorna inte ens med. Det är beklämmande att våra politiker är så fokuserade på valstrategi att de blundar för verkligheten och fortsätter trängas runt elefanten.

symbol_rorlighet_LIGGANDE

 

Content is king – också i bostadspolitiken

Tänk er den hypotetiska situationen att svenska skolresultat år efter år halkar efter vid en internationell jämförelse. En utmaning har utvecklats till en kris i den mediala rapporteringen och mot politiken riktas uppmaningar om att visa dådkraft. Både regering och opposition förefaller se behovet av att göra något och de bestämmer sig för att försöka agera gemensamt. Med blocköverskridande samtal – en beprövad lösning – ska svåra men nödvändiga beslut kunna fattas så att kunskapsnivån kan höjas, skolan rusta alla unga för framtiden och Sverige göras till ett utbildningspolitiskt föregångsland.

Sagt och gjort, samtalen påbörjas och efter fyra månader meddelas att man inte kan komma överens. Men med förslag om fler skrivböcker till eleverna, utbytta skolbänkar, upprustade skolgårdar och ambulerande teaterföreställningar i aulorna finns det verkningsfulla förslag från båda sidor att jobba vidare med.

Liknelsen borde kännas hisnande, men i dag är det tveksamt om den gör det. Alla partier vittnar om en förståelse för vilka samhällsutmaningar som följer av bostadskrisen. Fortsätt läsa Content is king – också i bostadspolitiken

Undantag i PBL vid tillströmning av asylsökande

 

Regeringen föreslår i en promemoria att det ska finnas en möjlighet i Plan- och bygglagen (PBL) för regeringen att meddela föreskrifter om undantag från vissa bestämmelser i PBL. Detta för att boenden för asylsökande snabbt ska kunna anordnas under begränsad tid.

Det här är precis det vi ropade efter i vår debattartikel i Dagens Samhälle tidigare i år. Det är glädjande att regeringen nu äntligen verkar ha fått upp ångan efter att ha inlett mandatperioden med verkningslös, problematisk och svårgenomförd symbolpolitik inom bostadspolitiken.

Fortsätt läsa Undantag i PBL vid tillströmning av asylsökande

Riksbankens inspel i bostadssamtalen

I går presenterades Riksbankens sin första stabilitetsrapport för i år. Som vanligt genomsyras rapporten av oro för hushållens skulder och utvecklingen på bostadsmarknaden. Det framgår med all önskvärd tydlighet att Riksbanken är långt ifrån nöjd med de åtgärder (bolånetak och amorteringskrav) som hittills införts. Fortsätt läsa Riksbankens inspel i bostadssamtalen

Högsta domstolen avslog Hyresgästföreningens resning om ortsbegreppet

Svea hovrätt fattade för drygt ett år sedan, efter fyra års prövning i hyresnämnd och hovrätt, beslutet att en fastighetsägare i Sundbyberg fick rätt att jämföra hyrorna i Sundbyberg med likvärdiga lägenheter i Stockholm. Beslutet var en mycket viktig förändring av den svenska hyreslagstiftningen och kommer att påverka bostadsmarknaderna i framförallt våra större städer. Fortsätt läsa Högsta domstolen avslog Hyresgästföreningens resning om ortsbegreppet