Bara bra att bo trångt

Sju miljarder. Så många människor blev vi idag, enlig FNs befolkningsfond (UNFPA). När jag föddes i början av 1960-talet var vi ”bara” lite drygt 3 miljarder. En helt otrolig utveckling. Trots den kraftiga befolkningsökningen får vi ändå plats i Sörmland. Alla sju miljarder. Vi får dock bara en dryg kvadratmeter var att stå på, men ändå. Lyckligtvis måste vi inte bo så trångt, men att tränga ihop oss lite mer än vad vi gör idag är bara bra, av minst två skäl.

För det första visar forskningen att trångbodda stadsbor tär mindre på jordens resurser än mer utspridda lantbor. Effektivare och mindre långväga transporter är ett skäl, en bättre användning av olika resurser är ett annat. För det andra visar forskningen också att vi blir mer innovativa om vi vistas i miljöer med nära och täta möten. Den ökade produktiviteten som följer av detta, ger oss mer välstånd att fördela. Det är dessa skäl som gör urbanisering till en så fantastisk framgångssaga. Men det har ju människan redan upptäckt av egen kraft. Idag bor mer än hälften av de sju miljarderna i någon av jordens städer. Och inflyttningstakten ökar.

Detta är en utveckling som måste bejakas och uppmuntras av politikerna i olika länder. I Sverige har det hittills varit lite si och så med den varan. Men kanske är det på väg att ändras. Det är inte längre lika tabu att säga att storstäderna är viktiga för hela landets utveckling. Men även om munhäftan har börjat lossna, är exemplen på praktisk politisk handling för att främja storstädernas utveckling fortfarande få. I dagens upplaga av Dagens Industri ger jag och Villaägarnas chefekonom Daniel Liljeberg några exempel på positiva handlingar som våra rikspolitiker skulle kunna (borde) ta till sig.

Publicerat av

Tomas Ernhagen

Tomas Ernhagen

Tomas Ernhagen, chefekonom. Född och uppvuxen i Lund. Skånsk stockholmare sedan 1994. Nationalekonom och auktoriserad finansanalytiker. Anställd hos Fastighetsägarna sedan årsskiftet 2008/2009. Innan dess drygt tio år på Riksbanken samt mångårigt förflutet som journalist.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *