Dagen då allt förändrades

En stad utvecklas långsamt över tiden, alltefter förutsättningar och omvärld ställer förändrade krav. Historien visar att många olika typer av händelser får en stad att utvecklas åt ett håll ingen hade räknat med tidigare. Det behöver inte vara krig, bränder eller stora byggprojekt, det kan också vara händelser som ligger närmare människan. Den 1 maj år 2014 hände något i Jönköping. Något så stort och oväntat att man sannolikt kommer att tala om före eller efter 1 maj år 2014.

1 maj är ju av tradition en stor demonstrationsdag. Det är en dag som traditionellt domineras av vänsterns demonstrationståg och första maj-tal. Röda fanor tillsammans med svenska flaggor brukar vaja i vinden. Så också denna dag. Så vad var annorlunda?

Jo, detta var dagen då demonstrationstillstånd också hade beviljats det främlingsfientliga Svenskarnas Parti. Förra året hade en liknande demonstration genomförts i Jönköping med upplopp och vandalisering som följd. Det upprörde jönköpingsborna som inte ville att detta skulle hända igen.

Jag började ana att något var på gång när jag uppmärksammade infartskyltarna till Jönköpings kommun veckan innan. Där brukar stå välkommen till Jönköping. Det gjorde det inte nu, det stod: Jönköping mot rasism! Stadens kyrkor planerade att hålla en utomhusgudstjänst i samband med detta demonstrationståg. Uppmärksamheten hade redan varit stor så Jönköping gick man ur huse. Tusentals fyllde parken utanför Sofiakyrkan. Alla var där, unga som gamla.

bild (11)När demonstrationståget med ett drygt 100-tal sympatisörer avtågade, möttes de av tusentals upprörda jönköpingsbor. Det var seniorer med rullatorer som knöt näven i luften, det var visselpipor och tutor, det var hundratals unga som la sig framför polisens kravallhästar för att stoppa tåget. De lyckads fördröja tåget med nästan en timme och tvingade polisen att ändra marschväg.

Och kyrkklockorna ringde. I flera timmar ljöd klockornas klang över staden. Kyrkan hade meddelat att kyrkklockorna i Sofia och Kristine kyrka skulle ringa för att varna för fara. Det hade inte klockorna gjort sedan 1939 när andra världskriget bröt ut. Nu var det dags igen. Denna symbolhandling blev oerhört stark och uppmärksammades, inte bara av lokalpressen utan också av media nationellt och internationellt. Sociala media fullkomligt exploderade av reaktioner på det som höll på att hända.

Demonstrationen genomfördes utan allvarligare incidenter. En rad omhändertagna, några fall av misshandel, men på det stora taget gick det rätt bra ändå. Polisen hade ungefär 450 poliser på plats. Och vår stad stod kvar. Men det var inte samma stad som innan allt drog igång. Något hade hänt. Något hände bland oss som var där. En samhörighet, en stolthet, en identitet blev tydlig. Vi står upp när vår stad hotas. Budskapet var tydligt, rasister är inte välkomna till Jönköping.

Stadsutveckling är inte bara hus, det handlar också om vad som händer, inte bara i husen, utan på stadens gator och torg. Ibland kan vi styra det, ibland inte. Den sociala aspekten i stadsutveckling går aldrig att komma ifrån, det är den som i sista änden fäller avgörandet åt vilket håll en stad utvecklas.

Idag gick jag till jobbet som en ännu stoltare jönköpingsbo. Stolt över de människor som bo här. Människor som står upp för sin stad, eller som Nour El Refai kåserade i radions P4: ”Jönköping i mitt hjärta”.

Publicerat av

Tomas Kruth

Tomas Kruth

Tomas Kruth, expert stadsutveckling, Fastighetsägarna GFR. Har förmånen att arbeta med det som jag tycker är allra roligast, stadsutveckling! Har arbetat med köpcentrumutveckling, orts- och stadsutveckling i snart 20 år och började hos Fastighetsägarna 2008. Följer trender inom stadsutveckling som tar mig på resor in i nya kunskapsområden. Gillar att gräva i frågor som har med den attraktiva staden att göra. Med nyfikenhet kommer man långt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *