Ett tips till Ingves & Co

Enligt analysföretaget TNS Sifo Prosperas decemberenkät förväntas inflationen ligga på 0,6 procent på ett års sikt, på 1,1 procent på två års sikt och på 1,7 procent på fem års sikt. Det innebär att trenden med fallande förväntningar håller i sig, trots Riksbankens nollränta.

Att svenskarna räknar med låg inflation på ett eller två års sikt är knappats förvånade och kanske heller inte så farligt. Däremot är femårsprognosen klart problematisk, i synnerhet för Riksbanken. Det innebär ju att förtroendet för att Riksbanken ska klara av att nå inflationsmålet på 2 procent inom en rimlig framtid håller på att urholkas. Eftersom 2-procentsmålet har fungerat som ett ankare för löner och priser skapar det oreda i ekonomin samtidigt som det blir svårare för penningpolitiken att påverka utvecklingen. När förväntningarna sakta men säkert trycks nedåt ökar också risken för varaktig deflation. Skulle det ske, är risken stor att ekonomin hamnar i en negativ spiral där hushåll och företag skjuter konsumtion och investeringar på framtiden.

Den 15 december träffas Riksbankscheferna än en gång för att fatta beslut om penningpolitiken (beslutet offentliggörs dagen därpå). Med Prosperas enkät på bordet, kommer diskussionen att handla om vad som kan göras för att vända på trenden med fallande inflationsförväntningar. Diskussionen kommer säkerligen att beröra okonventionella åtgärder, som storskaliga köp av obligationer och valutainterventioner, men räkna inte med att sådana sjösätts. Valutainterventioner är politiskt känsliga och effekten obligationsköp skulle sannolikt vara minimal. Kreditmarknaden fungera väl och de längre räntorna är ju redan mycket låga. Riksbankscheferna kommer nog också att prata en lång stund om möjligheten att införa en negativ reporänta. Även om det känns smått surrealistiskt, är det nog en åtgärd som går före både obligationsköp och valutainterventioner. Vicechefen Per Jansson har vädrat tankar åt det hållet. Däremot tror jag inte att det är en aktuell åtgärd redan vid mötet nästa vecka.

Riksbankscheferna lär istället nöja sig med att ännu en gång justera ner räntebanan, d.v.s. att skjuta tidpunkten för en framtida räntehöjning på framtiden. I vilken utsträckning det påverkar inflationsförväntningarna kan diskuteras. Personligen tror jag effekten är minimal, inte minst p.g.a. att Riksbankscheferna envisas med att upprepa kraven på att det måste göras mer för att dämpa hushållens vilja och möjligheter att låna. Det oroar folk i onödan (eftersom de flesta redan amorterar rejält) och spär på det redan mycket höga hushållssparandet ytterligare, vilket i sin tur bidrar till att trycka ned inflationen. Det innebär ju också att folk inte kan räkna med att få dra nytta av den låga reporäntan. Ett tips till Ingves & Co är därför att ligga lågt med dessa krav och lita på att Finansinspektionen har koll på läget. Det är nog en effektivare åtgärd än att enbart fortsätta att justera ner räntebanan.

Publicerat av

Tomas Ernhagen

Tomas Ernhagen

Tomas Ernhagen, chefekonom. Född och uppvuxen i Lund. Skånsk stockholmare sedan 1994. Nationalekonom och auktoriserad finansanalytiker. Anställd hos Fastighetsägarna sedan årsskiftet 2008/2009. Innan dess drygt tio år på Riksbanken samt mångårigt förflutet som journalist.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *