”Capital is footloose”

Jag är nyss hemkommen från den stora internationella investerarmässan MIPIM i Cannes. Den är till viss del omdiskuterad i svenska medier men i själva verket är det en fantastisk plats för fastighets- och stadsutvecklare att hämta inspiration och kunskap från omvärlden. Här möts planerade och pågående byggprojekt samt idéer om hur städer och stadsdelar bäst utvecklas från Istanbul till Illinois, från Göteborgsregionen till Tokyo. Jag tror att Sverige och svenska städer mår bra av att då och då lyfta blicken. Mycket av det vi gör är bra, men det vore förmätet att tro att vi vet bäst i alla lägen, för det gör vi inte. Om vi i Sverige bara simmar runt i samma ankdamm hela tiden är risken stor att vi alla förr eller senare börjar simma åt samma håll och då bygger vi garanterat allt tråkigare städer.

Jag kan konstatera tre tydliga trender och viktiga insikter från utblicken över världens städer:

MIPIM1. Stadsregionerna är de nya länderna. På en mässa som MIPIM är det självklart städer och stadsregioner som marknadsför sig. Det är de som är motorerna för den nationella och globala tillväxten och i många fall är städernas varumärken betydligt starkare än länderna de befinner sig i. Därför är det klokt att bygga vidare på starka varumärken som München och Istanbul, eller kanske ett av de tydligaste exemplen, Copenhagen, dit numera även Malmö räknas.

2. Alla talar om staden, ingen om den enskilda byggnaden, inte ens i stora skyskrapeprojekt. Det är ett gott tecken att byggnader i allt större utsträckning ses i ett sammanhang. Ambitionen att bygga blandstad är inte på långa vägar ett svenskt fenomen. Diskussionerna är mycket likartade när man vidareutvecklar städer som Liverpool, Amsterdam, Berlin och Marseille. Det byggs kvartersstad med blandade funktioner och självklart byggs det även på höjden. Utvecklingen går i riktning mot stadsförnyelse och förtätning. Trenden är att stora områden i städerna som tidigare utgjorts av industrimark och hamnverksamhet nu frigörs och byggs om för att fungera för bostäder, shopping och upplevelser. I den täta staden finns det plats för grönska av hög kvalitet, ofta mindre parker, samt mycket mat och kultur.

3. Det behövs ett tydligt ledarskap som kan peka ut riktningen när staden byggs vidare och samtidigt ett starkt partnerskap mellan politik och näringsliv. Londons vice borgmästare Sir Edward Lister, berättade att de har tagit fram en 400-sidig stadsbibel som klargör precis vad staden har för ambitioner, samt var och hur den ska växa fram till 2050. För att täcka behovet måste byggtakten öka från 20 000 bostäder om året till det dubbla och dessutom behövs 40 000 nya hotellrum. Skalan är annorlunda men frågeställningarna är desamma som vi har i svenska städer. Utmaningar som lyftes var hur man får till en levande kvällsekonomi med pubar, kultur och handel, samt att det behövs mer parkeringar i staden – men inte mitt i city. Där behövs de inte alls. Men viktigast av allt är att det ska byggas utifrån marknadens behov och önskemål.

Kunskap om hur utvecklingen ser ut runtom i världen är någonting vi absolut bör ha med oss i utvecklingen av våra svenska städer. Vi är del av ett större sammanhang. För att locka investeringar gäller det att vi kan leverera en stad med egen karaktär, tydlig riktning och spännande möjligheter. Det uttrycktes på mässan väldigt väl av David Marks, en av grundarna till Brockton Capital, då han sa: ”Capital is footloose, and so are jobs and people.” Med andra ord är investeringskapital liksom arbetstillfällen och människor lättrörliga. De är fria att göra som de vill. Är vi som plats inte tillräckligt attraktiva och tillräckligt snabba och smidiga i processerna, då försvinner kapitalet någon annanstans. Detsamma gäller jobben och invånarna. Detta är en viktig insikt som jag upplever saknas i många svenska städer.

 

Publicerat av

Rudolf Antoni

Rudolf Antoni

Vice VD och utvecklingschef på Fastighetsägarna GFR Ordförande för Svenska Stadskärnors forskarråd. Har arbetat med utredningar och näringslivsfrågor på Fastighetsägarna sedan 2007. Utgår från Göteborg men försöker se fastighetsbranschen och stadsutveckling ur både stor- och småstadens perspektiv. Har en bakgrund inom samhällsvetenskaplig forskning på SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Går igång på siffror och statistik men är även en förkämpe för kulturens betydelse för såväl den enskilda människan som för hela städer och regioners utveckling.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *