Almedalen – en stilla förhoppning

Årets Almedalsvecka står för dörren och det känns lite ovant. I år har jag nämligen valt att i stället för till Visby resa i rakt motsatt väderstreck, till Göteborg och Partille Cup i handboll. Det är inget statement i dessa antietablissemangstider och nästa år blir det Almedalen igen.

Den planerade frånvaron har naturligtvis inte hindrat mig från att botanisera i det officiella programmet. Intresset för bostadsrelaterade frågor består och jag noterar att den sociala bostadspolitiken lyfts fram i några seminarier. I beskrivningarna målas alltjämt upp en tänkt konfliktlinje mellan ”social housing” och ”den svenska modellen”.

AlmedalenJag tycker det är oerhört viktigt att den debatten förs också i Almedalen. Allt annat vore att blunda för verkligheten. Den sociala bostadspolitiken av i dag, som utgår från en svensk bostadsdoktrin som formulerades för flera decennier sedan, är hårt ansatt och vi behöver diskutera förutsättningarna för en ny. Det är nödvändigt för att finna nya långsiktigt fungerande lösningar, men också för en relevant och öppen diskussion om de avsteg som redan börjat göras. Transparens förutsätter trots allt att en spade kallas för en spade och att principbeslut föregås av dialog.

Likväl är jag orolig för att kombinationen av arrangörernas tänkta konfliktlinje och panelernas sammansättningar leder till att besökarna även i år får höra fraser som ”i Sverige ska vi inte fördela bostäder efter människors inkomster” (trots att det är precis det som planeras i Frihamnen i Göteborg), ”vi ska inte samla låginkomsttagare i stigmatiserande ghetton utanför våra städer som man gör i länder med social housing” (trots att social housing bedrivs efter riktlinjer som ska motverka just det i flera europeiska länder och att stigmatiserande bostadssegregation i hög grad präglar svensk bostadsmarknad i dag), ”den svenska allmännyttan är till för alla” (trots att den genom inkomstkrav utestänger flera svaga konsumenter), ”social housing är inget för Sverige” (trots att vi varje år får fler bostäder som anvisas enskilda och familjer med sociala behov och att regeringens föreslagna investeringsstöd ska användas för personer med en svagare ekonomi), ”de som vill införa marknadshyror vill också ha social housing” (trots att sambandet är ifrågasatt – förutsätter de varandra eller finns båda samtidigt av andra skäl? – och att såväl bostadsbrist som behov av sociala bostadsstöd är oberoende av vilket hyressättningssystem som används) och så vidare.

Men jag kan naturligtvis ha fel. Det har hänt förut. Kanske har deltagarna hunnit läsa Boverkets rapport ”Den sociala bostadssektorn i Europa” som publicerades den 21 juni. Kanske har de sett hur olika länder jobbar med en social bostadssektor och hur mycket sektorns omfattning skiljer sig åt mellan dem. Ett byggföretag kontrasterar till exempel norsk social ägarmarknad med ”den tyska modellen med social housing”, trots att bara en tiondel av tyska hyresbostäder är social housing, att jämföra med nära hälften i England och sex av tio i Österrike.

Kanske räds de inte ens begreppet social housing eller har kommit på ett bättre. De resonerar då i stället utifrån faktiska behov, inte utifrån ett modelltänk (”den svenska modellen”) som verkligheten på något underligt sätt ska anpassa sig efter. De är tydliga med vilka historiskt begångna misstag i andra länder som måste undvikas, men nyfikna på goda inspirationskällor för en ny social bostadspolitik. Och de vågar diskutera även de delar som den annars mycket läsvärda rapporten från Boverket inte berör, det vill säga de utsatta människor som inte fångas upp ens i länder med omfattande system för social housing.

Det finns, för att travestera tidigare bostadsministrar, inte någon quick fix för de sociala utmaningarna på bostadsmarknaden. Men det finns inte heller en politik som hanterar utmaningarna i dag. Den behöver formuleras, inte bara finansieras.

Publicerat av

Martin Lindvall

Martin Lindvall

Martin Lindvall, Samhällspolitisk chef hos Fastighetsägarna Sverige. Skåning i förskingringen som lämnade Lund för huvudstaden efter studier i nationalekonomi och statsvetenskap. Numera rotad i Nacka. Hos Fastighetsägarna sedan 2009, efter flera år inom partipolitik och kommunikationsrådgivning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *