Content is king – också i bostadspolitiken

Tänk er den hypotetiska situationen att svenska skolresultat år efter år halkar efter vid en internationell jämförelse. En utmaning har utvecklats till en kris i den mediala rapporteringen och mot politiken riktas uppmaningar om att visa dådkraft. Både regering och opposition förefaller se behovet av att göra något och de bestämmer sig för att försöka agera gemensamt. Med blocköverskridande samtal – en beprövad lösning – ska svåra men nödvändiga beslut kunna fattas så att kunskapsnivån kan höjas, skolan rusta alla unga för framtiden och Sverige göras till ett utbildningspolitiskt föregångsland.

Sagt och gjort, samtalen påbörjas och efter fyra månader meddelas att man inte kan komma överens. Men med förslag om fler skrivböcker till eleverna, utbytta skolbänkar, upprustade skolgårdar och ambulerande teaterföreställningar i aulorna finns det verkningsfulla förslag från båda sidor att jobba vidare med.

Liknelsen borde kännas hisnande, men i dag är det tveksamt om den gör det. Alla partier vittnar om en förståelse för vilka samhällsutmaningar som följer av bostadskrisen. Insikten tycks finnas om att det krävs gemensamt fattade beslut för att skapa lösningar som både håller över mandatperioderna och som verkligen gör skillnad. Det var därför självklart att inte bara välkomna bostadssamtalen, utan även knyta vissa förväntningar till dem.

Många i bostadssektorn tycktes nöjda med att – länge efterlysta – bostadssamtal fördes och att en gemensam överenskommelse hägrade. Jag hörde aldrig till dem. För mig har en överenskommelse aldrig ett egenvärde. En dålig överenskommelse är som regel sämre än ingen alls. Den moderna historien erbjuder flera exempel på detta. Jag har därför svårt för högljudd kritik mot enskilda och organisationer som väljer att avbryta förhandlingar, i synnerhet den löjeväckande variant som hänvisar till att det skulle bryta mot någon ”svensk modell”.

Det som i dag redovisats från regeringen och Allianspartierna antyder att någon bra överenskommelse inte låg inom räckhåll. Alliansen menar i sin gemensamma debattartikel att regeringens förslag är ”alldeles för försiktiga” och listar därefter sju egna förslag som är …. ja, jag drar till med alldeles för försiktiga.

Förslagen som redovisas – och här är jag medveten om att ytterligare förslag från enskilda allianspartier aviserats – synes utgå från uppfattningen att marknadsvillkoren är fundamentalt goda och att begränsade regeljusteringar eller påspädning med lite offentligt stöd kommer att göra underverk.

Som vanligt i den bostadspolitiska debatten tycks man dessutom ha glömt bort att det bara är ungefär en procent av bostadsbeståndet som byggs varje år. När konjunkturen är god kan det till och med röra sig upp mot två, men likväl finns 98-99 procent av bostäderna redan. Likväl talar politiker förvånande sällan om rörlighet och flyttkedjor.

Jag är vare sig förkrossad eller särskilt besviken över att det inte blev någon gemensam presskonferens i veckan för att redogöra för en tämligen verkningslös eller direkt kontraproduktiv överenskommelse. Jag är inte heller överraskad. Med inledande utspel om vad enskilda partier absolut inte ville diskutera var förutsättningarna inte de bästa. Jag tror också man kan diskutera vilken betydelse den valda konstellationen av deltagande partier hade för utgången av samtalen.

Det finns ett antal lågt hängande frukter inom det bostadspolitiska området. Ett antal regelförenklingar och planfrågor som i dagens utspel får stort utrymme är man redan helt eller delvis överens om.

SAMSUNG DIGITAL CAMERA

Ni som fört samtalen, ta ett välbehövligt sommarlov, kom tillbaka i höst och lägg förslag om dessa i riksdagen. Jämka eventuella avvikelser i utskotten och rösta sedan igenom förslagen.

Sedan kan ni börja om samtalen, men den här gången med fokus på reformer som verkligen får långsiktig betydelse för en bättre fungerande bostadsmarknad och som ni upplever svåra att genomföra utan motpartens stöd. Upp med ränteavdragen, flyttskatten, fastighetsavgiften, investeringsstöd och nödvändiga förändringar av hyressättningssystemet på bordet. Ni kommer inte att vara överens om allt, men ni kan kohandla för att riskminimera. Och kom ihåg att ytterligare några år utan nödvändiga reformer har ett politiskt pris det också – för både regering och opposition.

Jag vet inte hur det är för andra, men i dag är åtminstone inte jag imponerad över vad som åstadkommits hittills. Gör om! Gör rätt! Gör upp!

Publicerat av

Martin Lindvall

Martin Lindvall

Martin Lindvall, Samhällspolitisk chef hos Fastighetsägarna Sverige. Skåning i förskingringen som lämnade Lund för huvudstaden efter studier i nationalekonomi och statsvetenskap. Numera rotad i Nacka. Hos Fastighetsägarna sedan 2009, efter flera år inom partipolitik och kommunikationsrådgivning.

2 reaktioner på ”Content is king – också i bostadspolitiken”

  1. Bor du själv i HR? Jag gissar att ingen bor i HR på ert centrala kontor. Men åsikter har ni om ”oss”.

    1. Hej Krister!

      Jag bor inte i hyresrätt nu, men jag har gjort. Jag har även bott i studentkorridor, i andra hand och på en soffa hos en kompis då jag saknade bostad. Därtill har jag naturligtvis vänner som bor i hyresrätt nu. Vad detta har med min bloggpost att göra är något oklart dock. Förstår inte riktigt heller vilka åsikter jag skulle ha framfört om ”er”, om du inte företräder någon av dem som deltagit i de bostadspolitiska samtalen.

      Martin

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *