Myt 2: ”I motsats till andra länder finns det inga politiskt beslutade hyror i Sverige”

[Ingår i bloggserien Mytmys]

Jag deltar då och då i debatten om ett förändrat hyressättningssystem i Sverige. I den är internationella utblickar och jämförelser vanliga och det brukar inte vara svårt för debattörer på olika sidor att bli överens om att Sveriges modell skiljer sig. Jag skulle kunna skriva att den är unik, men det finns en tendens att numera felaktigt utläsa det som enastående och inte som avvikande från andra.

För att förklara hur det svenska systemet skiljer sig från andra påstås emellertid ibland att politiker i Sverige inte fattar beslut om hyresnivåer. ”I Sverige har vi inga politiskt satta hyror” är en vanlig fras, med hänvisning till att hyror förhandlas kollektivt mellan parter på hyresbostadsmarknaden.

partiloggor
Med makt över hyrorna

Det var en sanning med modifikation redan tidigare, vilket jag återkommer till i annat inlägg, men rör sig i dag allt längre från verkligheten. Några exempel:

1. Efter många om och men fattade regeringen härom veckan beslut om två förordningar som möjliggör statligt investeringsstöd för hyresbostäder och bostäder för studerande. Stödet är villkorat och en av de viktigaste parametrarna utgörs av hyresnivån. Normhyran får inte överstiga en av regeringen beslutad nivå och för de bostäder som omfattas av stödet kommer därför hyran att i praktiken vara politiskt satt. De presumtionsförhandlingar som sker mellan fastighetsägaren och Hyresgästföreningen inför projekten kommer naturligtvis att helt utgå från den politiskt beslutade nivån.

2. Kommunpolitiker kan ange i marktilldelningsbeslut hur stor hyran får vara i de hyreslägenheter som byggs. Det mest uppmärksammade projektet är förstås Frihamnen i Göteborg, där stoltheten över den egna initiativkraften är så stor att ansvariga politiker i ivern benämner den fjärdedel av hyrorna som de inte angett ett tak för ”helt fri hyressättning”. Och den politiskt beslutade hyressättningen har alla möjligheter att sprida sig. Uppsala är en av flera kommuner som inspirerats av vad som sker i Göteborg.

3. Privatuthyrningslagen tillkom 2013 för att främja uthyrning av hela eller delar av privatbostäder och därmed öka det totala bostadsutbudet. Den främsta moroten var möjligheten att ta ut en kostnadsbaserad hyra som inte påtagligt överstiger driftskostnaden och en skälig avkastningsränta på bostadens marknadsvärde, dvs sannolikt ett avsevärt högre belopp än det som tidigare styrts av hyreslagens begränsning till bruksvärdet. Genom riksdagsbeslut bestämdes att hyran skulle ha ett tak, om än förhållandevis förmånligt tilltaget för den som hyr ut.

Utredningen Stärkt ställning för hyresgäster tittar i dag på hur lagstiftningen kan förändras för att privatuthyrningen i stället ska omfattas av Hyreslagen. Bland förslagen som diskuteras ingår en tydligare specificering av den tillåtna hyresnivån. Ett eventuellt förändrat, möjligen sänkt, hyrestak beslutas av riksdagen.

Det var tre exempel som visar att det inte är riktigt sant att politiker inte bestämmer hyror i Sverige. Framför allt visar de att den ordning som mången debattör vant sig vid, där den politiska inblandningen främst varit indirekt, utmanats på senare år. Paradoxalt nog har det välkomnats av just dem som framhållit politikens frånvaro i prisbildningen som en viktig och eftersträvansvärd del i den svenska hyressättningsmodellen. Och önskemål om ytterligare politisk interventionism är inte svåra att finna.

Publicerat av

Martin Lindvall

Martin Lindvall

Martin Lindvall, Samhällspolitisk chef hos Fastighetsägarna Sverige. Skåning i förskingringen som lämnade Lund för huvudstaden efter studier i nationalekonomi och statsvetenskap. Numera rotad i Nacka. Hos Fastighetsägarna sedan 2009, efter flera år inom partipolitik och kommunikationsrådgivning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *