Med tvång och subventioner

På Dagens Samhälles debattsida ställer vänsterpartiets företrädare i Sveriges tre storstäder tre, som de skriver, konkreta krav på regeringen (här). Kraven är tänkta att lösa problemet med den stora bristen på hyresrätter i landet. Problemen är, enligt författarna, störst i storstadsregionerna som ”står inför stora förändringar när fler söker sig dit för att jobba och studera”. Dessutom spelar ”hyresrätten har en avgörande roll för ett samhälle som håller ihop. Alla kan bo i hyresrätt, också de som inte har stora summor pengar på banken”.

Så långt kan nog de flesta hålla med debattörerna. Därför är det intressant att ta del av de tre konkreta krav på regeringen som ska säkra hyresrättens framtid.

För det första vill de att kommunerna via detaljplanen ska kunna bestämma om det ska byggas hyresrätter eller bostadsrätter även på mark som inte ägs av kommunen. I det här fallet innebär det att kommunen ska kunna besluta att det ska byggas hyresrätter på privat mark och inget annat. Dessutom vill de att staten ska sätta upp regionala byggmål som fördelas på kommunerna. På så sätt ska kommuner som inte vill bygga tvingas att bygga. För det tredje vill debattörerna att staten ska ge ekonomiskt stöd (en belöning) till kommuner som bygger hyresrätter ”för att på så sätt göra valet mellan att bygga hyresrätter eller bostadsrätter till en politisk fråga och inte en ekonomisk”.

Med tvång och subventioner ska alltså landet byggas! Varför inte börja med att försöka skapa drägliga förutsättningar för alla de aktörer (privata och kommunala) som vill bygga bostäder. Hyresrätten skulle vara bäst betjänt av att slippa ur den tvångströja som hyressättningssystemet utgör. I dagens system är det Hyresgästföreningen som bestämmer hur den långsiktiga hyresnivån ska utvecklas (läs mer om detta här). Detta har lett till att den allmänna hyresnivån nu kommer att falla två år i rad i reala termer (när inflationen borträknats). Med tanke på att hyran är den långsiktige hyresvärdens enda intäkt, är det ett mycket effektivt sätt att minska intresset för att bygga och äga hyresrätter.

Vänsterpartier lär aldrig acceptera att världen också handlar om ekonomiska realiteter för den som ska investera sitt kapital i hyresrätter. I deras värld går det alltid att kommendera fram det de vill ha. Det verkar för övrigt vara en vanlig ryggmärgsreflex hos människan att vilja utöva makt över andra. Och när det gäller politiker ligger det kanske i sakens natur. Den som engagerar sig politiskt vill påverka och för att kunna omsätta sin vilja i praktisk förändring krävs det kanske någon form av maktinstrument (för att genomföra beslut).

Historien visar dock, på ett tragiskt vis, att viljan att påverka och utöva makt över andra kan gå för långt. Den som tror på demokratin måste därför kunna lägga band på sin egen makthunger. Det underlättar om man förstår vikten av de institutioner som utgör grunden för en fungerande demokrati. En självklar del av detta är att demokrati aldrig får bli majoritetens förtryck av minoriteter. Olika typer av fri- och rättigheter är därför centrala delar i en fungerande demokrati. Äganderätten tillhör kärnan av dessa fri- och rättigheter. Att ge kommunen ytterligare makt över hur folk ska få nyttja sin mark är ett klart oroande tecken när det gäller demokratins framtid. Tvång och subventioner fungerar sällan på längre sikt. Det är dags för debattörerna att ta fram historieböckerna.

Dela gärna!
Share on FacebookShare on LinkedInTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Publicerat av

Tomas Ernhagen

Tomas Ernhagen

Tomas Ernhagen, chefekonom. Född och uppvuxen i Lund. Skånsk stockholmare sedan 1994. Nationalekonom och auktoriserad finansanalytiker. Anställd hos Fastighetsägarna sedan årsskiftet 2008/2009. Innan dess drygt tio år på Riksbanken samt mångårigt förflutet som journalist.

En reaktion på “Med tvång och subventioner”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *