Tre tips till översynen av byggregler

Skärmklipp från presskonferens

30 miljoner ska leda till mer ändamålsenliga byggregler. Tvåmannakommittén, bestående av Anna Sander och Kurt Eliasson, får möjlighet att ta ett rejält grepp för att komma till rätta med regelkrånglet. Det är dock fortfarande lite oklart vad Bostadsministern egentligen menar när han pratar om ett ”regelkrångel”.

De fem punkterna i uppdraget är

  1. Modernisera och förenkla regelverket
  2. På vilken nivå bör olika byggregler beslutas?
  3. Standarder och konkurrenskraft
  4. Kontrollsystemet
  5. Minskad klimat- och miljöpåverkan till följd av byggprocess och materialval.

Eftersom den första av fem punkter i uppdraget är att ”modernisera och förenkla” regelverket får man anta att regeringen anser att delar av det är obsolet och onödigt krångligt. Dessvärre är det inte direkt uttalat att regelmängden ska minska. Någon föreslog att kommittén skulle döpa sitt uppdrag till ”Hälften kvar”. Utan att kvantifiera tycker jag nog ansatsen ska vara att behålla endast de nödvändiga reglerna. Då kan det mycket väl bli att så mycket som hälften av dagens regler ryker.

Jag vill komma med tre tips till kommittén.

Tips 1: Kasta ut lämplighetskravet och fokusera på att utforma regler för långsiktigt hållbara byggnader.

Ta bort regler som bäst kan beskrivas som social ingenjörskonst. Jag har vid upprepade tillfällen ifrågasatt det svenska överkravet ”lämplighet för användning”. Läs gärna här och här.

Jag menar inte att byggnader ska vara olämpliga, men det vaga och otydliga begreppet lämplighet är inget att skriva lagar och regler kring. Lämpliga hotellbyggnader finns det uppenbarligen inget behov av att skriva regler kring, ändå byggs det hotell som uppenbarligen går utmärkt att använda. Naturligvtis ska därför inte heller bostadsbyggandet vara missgynnat med utvecklingshämmande, kostnadsdrivande och obsoleta regler om lämplighet. Byggregler som fokuserar på låga förvaltningskostnader leder automatiskt till att det som byggs, också byggs med hög kvalitet. Byggregler som fokuserar på rätt saker bidrar också till minskad klimat- och miljöpåverkan.

Punkt 2 i uppdraget är enkel. Byggregler ska definitivt inte bestämmas på 290 lokala marknader. Det är ingen hemlighet att vissa kommuner fortsätter anse att just de är mest lämpade att besluta om byggregler som ska gälla inom just deras kommun. Suboptimering kallas det. Staten ska slå fast minimikraven. Byggherren, och ingen annan, ska besluta om hen vill bygga bättre än vad staten slagit fast som minimikrav.

Tips 2: Granska även representativitet och kvalitet hos standarder.

Standarder har branschen gnällt om länge så det är bra att det ses över. Här är det viktigt att inte enbart granska standarders roll som del i regelskrivningen och tillgången till standarder. Långt ifrån alla relevanta aktörer deltar i standardisering, bristande representativitet under standardiseringsprocessen är välkänd och enbart detta faktum gör att standarder kan ifrågasättas. Även kvalitetssäkringen av standarderna måste granskas. De aktörer som har resurser att delta i standardisering gör det naturligtvis i egenintresse. Det har bland annat lett till att standarder av idag inte sällan innehåller otaliga krav på att produkter t ex ska provas och inspekteras. Det har blivit en guldgruva för de organisationer som har provning och inspektion som affärsidé. Om dessa tillkommande krav verkligen bidrar till ökad kvalitet eller säkerhet eller mest utgör en kostnadsdrivande post måste grundligt utvärderas. Bra standarder tål en sådan granskning.

Tips 3: Ta en rejäl funderare kring begreppet ”Byggherre”.

När det gäller kontrollsystemet tror jag att det kan vara bra med ett nytänk. Är PBLs definition och användning av begreppet byggherre ändamålsenlig? Förutom att begreppet är direkt omodernt ur ett genusperspektiv och ett namnbyte bara därför är önskvärt finns ett par frågeställningar jag gärna ser att kommittén tittar på.

  • Kan byggherrebegreppet, och därmed kontrollen, differentieras?
  • Kan det totala ansvar som idag odelat läggs på byggherren fördelas på ett effektivare sätt?

När PBL skapades förespeglar jag mig att byggherreaktören var mer renodlad. Byggherren utgjordes normalt av en stark beställare som ställde krav på utföraren. Dessa starka byggherrar finns förvisso kvar, men utgör en allt mindre skara. Byggherrebegreppet i PBL har utvecklas så sätt att det nu inryms även entreprenörer och projektutvecklare. Att särskilja mellan beställare och utförare i en sådan situation går inte. Byggherrefunktionen har därmed i många fall gått upp i entreprenörsrollen. Det finns de som menar att just den utvecklingen, med en otydlig byggherreroll, har en stor del i försämrad konkurrenssituation på svenska byggmarknaden med EUs högsta byggkostnader som följd.

Finns det även behov av att differentiera utifrån dokumenterad byggherrefarenhet när det gäller kontroll? När skatteverket utformade reglerna för personalliggare försökte man göra just en distinktion mellan byggherrar som bygger ofta och byggherrar som bygger sällan. Men då PBL inte har den uppdelningen hittade Skatteverket på en (på tok för låg) beloppsgräns som avskiljare. Inte särskilt träffsäkert av Skatteverket, men det visar på att det finns ett behov av att särskilja på erfarna och ovana byggherrar. Även systemet med certifierad sakkunniga bygger på vilket förtroende bygglovshandläggaren har för byggherren. En erfaren byggherre behöver i mindre utsträckning anlita en certifierad sakkunnig för att bygglovshandläggaren ska känna sig trygg. Kanske finns embryo till lösning i utredningen ”Rätta byggfelen snabbt (SOU 2013:10)” som föreslog att PBL kompletteras med aktörererna ”Ansvarig entreprenör” och ”Byggkonsument”?

Även Arbetsmiljöverkets regler följer PBLs definition av byggherre kring sina regler om BAS-P och BAS-U. Även här finns betydande förbättringspotential att skriva om, men det spar jag till en framtida bloggpost.

För att ytterligare komplicera byggherrefrågan så är ju byggherrerollen så mycket mer än att uppfylla det som PBL ålägger. Byggherrarna har get ut boken Byggherrerollen  den ger en intressant inblick i att vara byggherre. Att uppfylla kraven enligt PBL är kanske det minst utmanande. Det mest utmanande och stimulerande för en byggherre är att säkerställa att det som byggs bidrar till såväl samhällsbygget som goda livsmiljöer.

 

Dela gärna!
Share on FacebookShare on LinkedInTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Publicerat av

Rikard Silverfur

Rikard Silverfur

Rikard Silverfur, näringspolitisk expert. Civilingenjör Väg- och Vattenbyggnadskonst och stockholmare med både nationell och internationell erfarenhet av bygg-, anläggnings- och fastighetsteknik.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *