Boverket måste utreda konsekvenser av nya regler för OVK

Boverket har nu i december ändrat sina regler för Obligatorisk ventilationskontroll, OVK.

För det första så sänktes kompetenskraven för OVK-kontrollanter då det finns för få kontrollanter. Det kan definitivt ifrågasättas huruvida det främjar god inomhusmiljö att sänka kompetenskraven på kontrollanter. Särskilt som forskningsinstitutet Rise tidigare i år genomförde en enkät där de intervjuade ansåg att OVK blivit allt sämre. Bland de svagheter som lyftes fram var:

  • Bristande tillsyn från kommuner och byggnadsnämnder.
  • OVK-kontrollanter som inte håller efterfrågad kvalitet.
  • Glapp mellan vad som anses vara tillfredsställande luftkvalitet och vad som ger godkänd OVK. En orsak kan vara att OVK inte kontrollerar den faktiska verksamheten i lokalerna, ventilationens effektivitet eller hur den upplevs av människor som vistas i rummen.
  • Kvaliteten på förslagen till energisparåtgärder, som ska ingå i besiktningen, är mycket varierande.
  • Det finns otydligheter i lagstiftningen (BBR, miljöbalken och arbetsmiljölagstiftningen) gällande ventilation och inomhusmiljö. Det gör att kraven från olika myndigheter inte blir samstämmiga.

Den andra förändringen Boverket genomdrivit är att ta bort en definition av en- och tvåbostadshus för det undantag från OVK-besiktning som faktiskt gäller för just en- och tvåbostadshus. Syftet med borttagandet är att skapa en mer enhetlig tillämpning bland kommunernas byggnadsnämnder gällande undantaget. Det syftet är bra. Enhetlig tillämpning ska vara en självklarhet. Men är inte mer information det som då behövs? Är borttagande av information rätt väg till enhetlig tillämpning?

Boverket anger även som skäl att definitionen av en- och tvåbostadshus i OVK-reglerna medför att ”alltför många bostadshus riskerar att undantas från OVK-besiktning” och att man därför tar bort den.

Boverket säger sig alltså här ha hittat ett problem. ”Alltför många” låter ju som ett stort och konkret problem. När jag kontaktade Boverket för att fråga hur många dessa ”alltför många bostadshus” är så kunde/ville de dock inte svara. Inte heller när frågan ställdes i vårt formella remissvar ansträngde sig Boverket för att uppskatta hur många dessa ”alltför många bostadshus” är. I den uppdaterade konsekvensutredningen skriver Boverket att det ”inte är möjligt att kvantifiera”.

Hänger ni med? Boverket ändrar sina regler för att åtgärda ett problem som de anger som ”alltför många bostadshus riskerar att undantas från OVK-besiktning”. Men de känner inte till omfattningen av problemet man säger sig vilja åtgärda. De vill inte ens försöka sig på att göra en uppskattning.

Detta är djupt bekymmersamt. Boverket är en myndighet. Som myndighet har de en skyldighet att följa Förordning (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning när de utformar sina regler.

Enligt 4.1 § i Förordning (2007:1244) om konsekvensutredning vid regelgivning ska myndigheter:

”utreda föreskrifternas eller de allmänna rådens kostnadsmässiga och andra konsekvenser i den omfattning som behövs i det enskilda fallet och dokumentera utredningen i en konsekvensutredning”

Men Boverket erkänner ju att de inte känner till omfattningen av problemet. Således kan de inte känna till vilka ”kostnadsmässiga och andra konsekvenser” den regeländring som ska åtgärda ”problemet” får.

Notera att jag inte hittills diskuterat huruvida det är bra eller dåligt att vissa bostadshus inte OVK-kontrolleras. God inomhusmiljö är viktigt och mycket talar för att det är bra att fler bostadshus OVK-kontrolleras och att regelverket därför ska anpassas och utvecklas efter rättspraxis. Fick jag önska skulle dock att hela OVK-systemet behöva en rejäl översyn. Den diskussionen lär vi få återkomma till när Rise presenterar sin rapport .

Det jag med detta blogginlägg vill belysa är själva regelskrivningsprocessen. Jag tycker att det är oroande att regelskrivning kan få gå till på detta lättvindiga sätt. Det var dessutom flera remissinstanser som påpekade för Boverket att de inte bör genomdriva ett förslag (hur bra det än må vara) utan en godtagbar konsekvensutredning.

Publicerat av

Rikard Silverfur

Rikard Silverfur

Rikard Silverfur, näringspolitisk expert. Civilingenjör Väg- och Vattenbyggnadskonst och stockholmare med både nationell och internationell erfarenhet av bygg-, anläggnings- och fastighetsteknik.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *