Som man frågar får man svar

Idag presenterades betänkandet Lån och garantier för fler bostäder (SOU 2017:108), som bl.a. föreslår statliga kreditgarantier och topplån för att få fart på byggandet på svaga bostadsmarknader och i tider med ekonomisk instabilitet. Det är välkommet att vi får en diskussion om hur vi ska kunna säkra ett långsiktigt byggande av bostäder i landet. De åtgärder som föreslås kommer dock inte att lösa just det problemet.

Byggsubventioner är problematiska. En oproportionerligt stor del tenderar att gå rakt ner i byggbolagens fickor, samtidigt som byggandet styrs om så att det inte speglar de underliggande behoven. Det skulle vara betydligt bättre om utredningen hade fått i uppdrag att analysera förslag som dels kan stärka enskilda hushålls möjligheter att efterfråga bostäder, dels skapar ekonomiskt långsiktigt hållbara förutsättningar för bostadsbyggande.

När det gäller efterfrågan handlar det om frågor som amorteringskrav, höjda bostadsbidrag m.m. När det gäller de långsiktiga ekonomiska förutsättningarna landar vi rakt in i känsliga frågor om riksintressen, kommunala planprocesser och hyresförhandlingar. I det senare fallet handlar det om utvecklingen av hyresvärdens enda intäkt – hyran. För den som ska investera i hyresrätter är den löpande hyresutvecklingen helt central. Den bestäms i de årliga förhandlingarna mellan bostadsmarknadens parter – Hyresgästföreningen och fastighetsägarna – om den allmänna hyresnivåns utveckling.

Tyvärr har Hyresgästföreningen ett veto i dessa förhandlingar, eftersom det inte finns någon medlingsinstans som tar över om parterna inte lyckas komma överens. Nås ingen överenskommelse blir det därför ingen höjning. Det gör att fastighetsägarna tvingas acceptera den höjning som Hyresgästföreningen erbjuder. De senaste två åren har det erbjudandet inneburit att hyresnivån har sänkts i reala termer (inflationen borträknad). Det samma kommer att ske under 2018.

Att ha en förhandling där en part har ett veto är märkligt i sig. Att den vetoägande parten utnyttjar situationen på ett för hyresrätten långsiktigt negativt sätt är ännu märkligare. Hyresgästföreningen borde ju vara intresserad av att säkerställa att vi har hyresrätter även i framtiden, istället för att enbart fokusera på att hålla nere hyresutvecklingen för befintliga hyresgäster.

Om vi ska uppnå ett långsiktigt byggande av bostäder över tiden, är det bättre att börja med att åtgärda de grundläggande problemen. Det kräver ett brett perspektiv. Tyvärr har utredningen inte haft någon möjlighet att anlägga ett sådant perspektiv. Som man frågar får man svar. Den här gången handlade frågorna nästan enbart om statliga finansieringsstöd. På den punkten har utredningen levererat. Det är de uteblivna frågorna och svaren som är problemet.

Dela gärna!
Share on FacebookShare on LinkedInTweet about this on TwitterShare on Google+Email this to someone

Publicerat av

Tomas Ernhagen

Tomas Ernhagen

Tomas Ernhagen, chefekonom. Född och uppvuxen i Lund. Skånsk stockholmare sedan 1994. Nationalekonom och auktoriserad finansanalytiker. Anställd hos Fastighetsägarna sedan årsskiftet 2008/2009. Innan dess drygt tio år på Riksbanken samt mångårigt förflutet som journalist.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *