Trygghet, en rättighet men ingen självklarhet

Bryant Park, före detta känt som ”Needle park” i New York – en av de mest kända exemlen på kraften i en BID-samverkan

Du bör kunna gå hem genom din stad utan att oroa dig för att bli rånad eller våldtagen, utan behöva se dig över axeln och vara beredd på att springa. Du ska inte behöva oroa dig för att hamna i en gängskjutning när du sitter på din lokala pizzeria och om du behöver ambulans så ska du veta att de kan komma till dig utan stenkastning och poliseskort. För många är det inte så idag.

Den ökade otryggheten i våra svenska städer har fått stor uppmärksamhet på senare tid. Vi ser kravaller i förorterna, inställd kollektivtrafik på grund av hot och skadegörelse, skjutningar och hämndaktioner mellan kriminella gäng och handgranater beskrivs som en ”trend” bland Sveriges kriminella. På en fråga i en partiledardebatt nyligen kunde statsminister Stefan Löfven inte utesluta möjligheten att sätta in militären för att få bukt med den grova gängkriminaliteten. Även om han senare mildrade sitt uttalande något så kvarstår faktum att problemen eskalerar och myndigheterna famlar efter lösningar. Det är uppenbart att någonting måste göras. Med ökade klyftor i samhället ser vi stora grupper i utanförskap som bor i separerade enklaver i städernas förorter. Där finns för få förebilder som går till jobbet på morgonen. Där finns för lite meningsfull och stimulerande fritidsaktiviteter. Där finns för lite poliser och insyn från samhället och där finns på tok för mycket droger och snabba pengar.

I en debattartikel i Dagens Nyheter föreslår centerpartisterna Annie Lööf och Johan Hedin att vi istället för att sätta in militär borde lära av den resa New York har gjort från en av världens otryggaste städer till att bli en förebild på trygghetsområdet. Deras framgång bygger på en kombination av

Pocket park i Georgetown, Washington DC. Möblerad och underhållen av Georgetown BID

polisiära och samhälleliga insatser. För polisens arbete handlar det om nolltolerans mot småbrott, en tydlig resultatuppföljning och ansvarsutkrävande av chefer. På samhällssidan handlar det om att i offentlig/privat samverkan utveckla tryggheten, trivseln och stoltheten på gatunivå. I New York finns idag ett sjuttiotal olika BIDs (Business Improvement Districts), där fastighetsägare i lokal samverkan finansierar bland annat städning, klottersanering, parkaktiviteter, extra bänkar, fritidsaktiviteter för ungdomar och marknadsföring av sina områden. Detta ses som en sund investering för att säkerställa en positiv värdeutveckling på fastigheterna. Var femte år utvärderas organisationens arbete och en omröstning sker bland finansiärerna om verksamheten ska fortsätta. I hela USA finns det idag omkring 2000 likande organisationer. Hittills har ingen sådan organisation lagts ner eftersom alla ser vilken skillnad detta arbete gör. Jag var själv nyligen på besök hos flera sådana organisationer i Washington DC och det råder ingen tvekan om att deras arbete ger resultat.

En av områdets värdar anställd av Capitol Waterfront BID i Washington DC med ansvar för städning, trygghet och trivsel

En stad som präglas av hög brottslighet där folk inte vågar röra sig ute på kvällarna, är inte attraktiv och en stad som inte är attraktiv är inte heller lönsam. För en fastighetsägare så ligger den viktigaste investeringen inte i den egna byggnaden utan i livet mellan husen. Det är där värdet avgörs. Jag ser det som mycket positivt att vi har fått igång en politisk diskussion om tryggheten i våra städer. Jag vet att många fastighetsföretag är villiga att investera i ökad trygghet men de behöver få förutsättningar, stöd och mandat att gör det. Om detta skriver kollegan Rikard Silverfur i Dagens Industri. Problemen kommer inte att försvinna av sig själva.

Publicerat av

Rudolf Antoni

Rudolf Antoni

Vice VD och utvecklingschef på Fastighetsägarna GFR Ordförande för Svenska Stadskärnors forskarråd. Har arbetat med utredningar och näringslivsfrågor på Fastighetsägarna sedan 2007. Utgår från Göteborg men försöker se fastighetsbranschen och stadsutveckling ur både stor- och småstadens perspektiv. Har en bakgrund inom samhällsvetenskaplig forskning på SOM-institutet vid Göteborgs universitet. Går igång på siffror och statistik men är även en förkämpe för kulturens betydelse för såväl den enskilda människan som för hela städer och regioners utveckling.

En reaktion på “Trygghet, en rättighet men ingen självklarhet”

  1. Minns när NY började med BID:s, och nolltolerans för cirka 20 år sedan. Det fanns ett stort intresse från organisationer som Svensk Handel mfl. Det politiska etablissemanget visade mindre intresse. Polisiära åtgärder ansågs fortfarande vara ”repressiva” och nolltolerans avfärdades med ”Jamen så vill vi ju inte ha det i Sverige”
    Det finns ingrodda föreställningar att göra upp med. Men bättre sent än aldrig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *