Hur länge kan våra politiker blunda?

Hyresgästföreningen (HGF), med förhandlingschefen Erik Elmgren i spetsen, hävdar återkommande att de årliga förhandlingarna om den allmänna hyresnivån fungerar effektivt. Den som har förhandlat med HGF vet hur långt ifrån sanningen dessa påståenden befinner sig. HGF har nämligen ett veto i dessa förhandlingar som utnyttjas flitigt. Den hyresutveckling som blivit följden av detta flagranta utnyttjande av vetot har lett till att vi fått färre hyresrätter än vad som annars hade varit fallet.

Frustrationen bland fastighetsägare över hur illa förhandlingarna fungerar är utbredd. Detta är naturligtvis inte något som endast privata hyresvärdar upplever. En relativt färsk rapport från Boverket (Allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag, rapport 2017:29) visar att detta i allra högsta grad även gäller företrädare för kommunalt ägda bostadsbolag. Deras kritik mot hur det svenska hyressättningssystemet fungerar i praktiken är skarp. Boverket sammanfattar den i följande punkter (citerat från s. 83):

”Ett stort antal av de företag som besvarat frågan negativt ger uttryck för att parterna inte är jämställda i förhandlingen. Man pekar på det faktum att motparten inte behöver gå med på en förhandlingslösning innebärande en annan hyreshöjning än den som motparten bestämt sig för från början. Med andra ord upplever man att motparten har, som man uttrycker det, ett slags ”veto” i förhandlingarna, vilket motparten också anses utnyttja.

Ett stort antal av de negativt svarande uttrycker att deras lokala förhandlingsmotpart har ett alltför begränsat mandat att förhandla utifrån lokala förutsättningar. Den lokala hyresgästföreningens ingång i hyresförhandlingarna anses vara alltför oflexibel och styrd uppifrån, vilket gör det svårt att få till förhandlingslösningar som återspeglar de lokala förutsättningarna.

Flera respondenter understryker att parterna har olikartade uppfattningar angående vad förhandlingarna ska baseras på. Man är till exempel inte överens om man ska förhandla utifrån bruksvärde eller företagens kostnader. Man lyfter fram att motparten tillämpar bruksvärdessystemet på ett förlegat sätt som inte är förenligt med det nya regelverket.

Flera respondenter poängterar att motpartens tidshorisont inte är synkroniserad med den man själv har. Man menar att motpartens tydliga fokus på att hålla nere hyreshöjningarna i närtid är uttryck för en alltför kort tidshorisont, och att motparten därför inte tar ett långsiktigt ansvar för verksamheten.” 

Mycket tydligare än så kan det inte uttryckas. HGF utnyttjar sitt veto i de årliga förhandlingarna om den allmänna hyresnivån och tar inte ett långsiktigt ansvar för hyresrättens utveckling som boendeform. Än en gång måste frågan riktas till våra politiker: Hur länge ska vi behöva leva med ett förhandlingssystem där en part (HGF) kan diktera villkoren utan att behöva ta minsta hänsyn till den andra partens behov? Hur länge kan ni blunda för detta allvarliga systemfel?

Publicerat av

Tomas Ernhagen

Tomas Ernhagen

Tomas Ernhagen, chefekonom. Född och uppvuxen i Lund. Skånsk stockholmare sedan 1994. Nationalekonom och auktoriserad finansanalytiker. Anställd hos Fastighetsägarna sedan årsskiftet 2008/2009. Innan dess drygt tio år på Riksbanken samt mångårigt förflutet som journalist.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *