Vi lämnar bostadsförhandlingarna

En kortare version av artikeln finns publicerad i SvD Näringsliv 2016-05-04

När statsminister Stefan Löfven i början av januari bjöd in till blocköverskridande bostadssamtal var vi många som välkomnade initiativet. Oppositionens positiva bemötande signalerade en bred politisk förståelse för krisen och en vilja att gemensamt finna lösningar.

Orsakerna till den uppkomna situationen står att finna i allvarliga strukturproblem på bostadsmarknaden. Omfattande bostadsbrist, låg rörlighet, ett ineffektivt nyttjande av det befintliga bostadsbeståndet, bostadsbyggande som länge halkat efter och en tilltagande svarthandel med hyreskontrakt är några av de symptom som kan härledas till systemfel som är allt annat än nya. Fortsätt läsa Vi lämnar bostadsförhandlingarna

Utgångspunkter för en ny svensk modell

När Boverket nyligen presenterade en analys kring vilka välfärdsförluster det svenska hyressättningssystemet orsakar, rörde det upp känslor. Men Boverkets experter konstaterade bara samma sak som framkommit i de två senaste statliga utredningarna om bostadshyresmarknaden (2008 och 2012) och som framförts av bland andra Finanspolitiska rådet, dåvarande Bostadskreditnämnden och ledande analytiker på just Boverket: Det finns skäl att reformera hyreslagstiftningen.

EU-kommissionen, OECD och Internationella valutafonden är sålunda inte ensamma när de återkommande pekar på problem med den svenska hyresregleringen. Det går därför inte att avvisa deras kritik med hänvisning till okunskap om hur det svenska systemet fungerar.

enkelriktatTrots att problemen är väl kända har förutsättningarna för ett konstruktivt samtal om reformer hittills saknats. Politiker av alla nyanser duckar och även marginella förändringsförslag dras snabbt tillbaka när någon hävdar att förslagen leder till ”marknadshyror”. I stället för ett sakligt utbyte av idéer och eventuella invändningar mot dessa praktiseras den så kallade ogenerositetsprincipen. Eftersom jag inte håller med dig om vad du säger väljer jag att avsiktligt missförstå eller utforma ett motargument baserat på något annat än det du säger och menar.

I praktiken har det kommit att innebära att diskussionen om hur hyror bör bestämmas förenklats till att handla om bara två alternativ; behåll allt som det är eller inför utpräglade marknadshyror där den rättslöse hyresgästen är utlämnad till ett auktionsförfarande där denne ställs på bar backe om någon är villig att betala mer.

Konsekvensen blir att bostadspolitik bedrivs efter devisen förändring är försämring, samtidigt som avståndet mellan kartan och verkligheten växer dramatiskt.

I själva verket finns det flera möjliga mellansteg. Socialt ansvar, trygghet och konsumentskydd är viktiga beståndsdelar i sådana mellansteg och det finns exempel utanför Sveriges gränser att inspireras av, i stället för att som i dag bara använda det främmande som avskräckning.

valkommen_dorrmatta2Givet ogenerositetsprincipen är det riskabelt att låta konkreta förslag åtfölja en vädjan om en konstruktiv diskussion som bryter det politiska dödläget. Men samtidigt kan konkreta förslag erbjuda en utgångspunkt för samtalet om de tas för det innehåll de har, även om de inte gör anspråk på att hantera alla utmaningar.  De utmaningarna måste naturligtvis få utgöra en del av samtalet. Hur hanterar vi eventuella sociala utmaningar i spåren av en reform? Är social housing nödvändigt och hur ser i så fall alternativen ut? Hur fördelas eventuell ”värdeöverföring” från hyresgäster till fastighetsägare?

Med den utgångspunkten har vi tagit fram rapporten ”En ny svensk modell är möjlig”. Läs den gärna och var med i samtalet.

Vart tog ansvaret för en fungerande bostadsmarknad vägen?

I en debattartikel i DI den 29 september säger Barbro Engman, ordförande i Hyresgästföreningen ”stopp och belägg” till höjda hyror! Utspelet är symptomatiskt för någon som hellre än att ta ett långsiktigt ansvar för en väl fungerande bostadsmarknad talar om att organisationen hon leder har riksdagens uppdrag (!) att hålla hyrorna så låga som möjligt (debatt på Business Arena 21 sept).

Värnandet om hyresrättens ställning lyser med sin frånvaro i artikeln. I stället för utveckling är det stopp och på stället marsch som gäller. Men det måste finnas ett utrymme att skapa moderna, tidsenliga lägenheter med dagens standard också i de hus som byggdes under miljonprogrammet. Vi är alla överens om att vi ska ha en bra och modern standard på vårt boende. Därför måste det ske en successiv justering av hyrorna, där hyresgäster och hyresvärdar tar gemensamt ansvar.

Om inte intäkterna följer med när man renoverar så blir följden det vi ser nu – försäljning av allmännyttan till bostadsrätter och ibland också till ägare med mer kortsiktiga motiv än långsiktig fastighetsförvaltning. Det gynnar inte hyresrättens ställning och det måste Hyresgästföreningen och Barbro Engman inse att de också har ett ansvar för.

Om riksdagen givit Fastighetsägarna och Hyresgästföreningen något uppdrag så är det att gemensamt vårda bruksvärdesystemet och i det finns det inte mycket utrymme för driftskostnader och reporänta. Barbro Engmans utspel blir därför närmast en bekräftelse på att hon vill hålla fast vid det förlegade sättet att se på hyressättningen – och det är ju i sig en tydlig signal till politiken. Mer renovering behövs, renovering av hyresregleringen.

Dagens Industri publicerar i dag vårt svar till Barbro Engman. Så här lyder det: Oklokt om hyror

Oklokt om hyror

I en debattartikel i DI den 29 september säger Barbro Engman, ordförande i Hyresgästföreningen ”stopp och belägg” till höjda hyror. Utspelet sammanfaller med att förhandlingarna om 2013 års hyror inleds och är tänkt att sätta press på bostadsföretagen, men framstår ändå som märkligt.

Det kollektiva förhandlingssystemet på hyresområdet bygger, precis som på arbetsmarknaden, på att parterna förmår ta ett ansvar som sträcker sig utöver att maximera sina förhandlingsframgångar i ett kort perspektiv. Riksdagens uppdrag till parterna är också att inom det kollektiva systemets ram skapa en väl fungerande bostadsmarknad.

I en debatt nyligen angav Barbro Engman att Hyresgästföreningens uppdrag är att i varje läge se till att hyrorna är så låga som möjligt. Inte att säkerställa att hyrorna upplevs så prisvärda som möjligt. Denna kategoriska inställning känner vi igen från de årliga förhandlingarna. Och eftersom Hyresgästföreningen alltid har makten att säga nej har resultatet blivit därefter, med bland annat otillräckliga investeringar i nyproduktion och renovering.

Engmans medlemmar som har en förhållandevis billig hyresrätt är nöjda. Men bland offren för denna lågprispolitik finner vi alla dem som aldrig kommer in på bostadsmarknaden, de som måste tacka nej till jobb och studier när bostäder saknas och företagen som inte förmår rekrytera rätt personal.

I artikeln fortsätter hon resonera som om bostadsmarknaden var i balans och här blir det riktigt märkligt. Mot bättre vetande argumenterar Engman för att faktorer som driftnetto, reporänta och inflation ska påverka hyresförhandlingarna, trots att de inte har något med bruksvärdesystemet att göra.

Om Hyresgästföreningen är intresserad av att diskutera ett framtida utrymme för individuella hyresavtal med indexklausuler är vi öppna för det, men tillsvidare bör vi hålla oss inom det ramverk som bruksvärdesystemet anger. Där bestäms hyresnivån inte av bostadsföretagets kostnader, utan av hyresgästernas allmänna värdering av en lägenhets attraktivitet.

Vi vet att hyrorna på många marknader, framför allt i storstadsområdena, inte svarar mot hyresgästernas värderingar och efterfrågan. Och så länge denna obalans kvarstår kommer inte bostäderna att bli fler och bostadsmarknaden fungera bättre än i dag.

Reinhold Lennebo

vd, Fastighetsägarna Sverige

 

Åsa Romson, MP – en klåfingrig politiker?

När Miljöpartiet igår presenterade sin bostadspolitik kunde jag inte låta bli att tänka på kritiken mot förslaget om sammanslagning av AP-fonder. Enligt den ger färre självständiga fonder ett sämre skydd mot klåfingriga politikers inblandning i hur resurserna används. Och knappt har förslaget lämnats så dyker den första upp – Miljöpartiets språkrör Åsa Romson.

I sitt sommartal i Göteborg föreslår hon att AP-fonderna ska investera i bostadsbyggande, något om också finns i Miljöpartiets bostadspolitiska rapport. Och allra helst små och billiga hyresrätter.

Visst, vi är många som sedan länge insett att det byggs för lite och att vi måste göra något åt det. Men i stället för att ta en så tydlig vänstersväng som Miljöpartiet vill så måste det vara mer angeläget att göra det lönsamt för entreprenörer och byggare att investera i och förvalta hyresbostäder. Det kan inte vara rimligt att vi med våra egna ihopsamlade pensionspengar ska lösa de problem som en reglerad hyresmarknad har skapat. Vi måste först ta itu med de begränsningar som denna reglering skapat.  Assar Lindbeck, nationalekonomisk nestor med lång erfarenhet av både politik och samhällsekonomi beskriver hyresregleringen som 70-år av katastrof. Kanske har han en poäng.

En annan sak som naturligtvis oroar oss som drivit på för en ökad konkurrensneutralitet mellan privata och kommunägda bostadsföretag är skrivningar om att komma runt den nya lagen om kommunala bostadsaktiebolag. Här återstår att se vad som avses. Mot bakgrund av förslaget om AP-fondspengar till hyresrätter känns för övrigt den uttalade oron för att kommunägda lägenheter säljs lite underlig. AP-fondspengar är ju redan i dag inblandade när privata bostadsföretag köper från det kommunägda bolaget, som då frigör resurser för att renovera och bygga nytt.

Miljöpartiets rapport innehåller även mycket positivt. Jag tänker bland annat på hållbarhetsfrågor i samhällsbyggandet, förtätning på platser där det finns bra kollektivtrafik och avståndstagandet från storskaliga subventionsprogram. Öppningen för riktade och villkorade stöd ska man vara försiktig med. De har en tendens att landa fel och svälla. Den risken hoppas jag dock att Miljöpartiet tagit höjd för.

Jag uppskattar också ambitionen att driva på för nya bostäder som förstärker vår närmiljö, skapar levande centrum och bryter segregationen. Det är också glädjande att de argument som vi från Fastighetsägarna länge använt nu börjar bli en naturlig del i politikers retorik. Bristen på hyresrätter i tillväxtregionerna bromsar samhällsutvecklingen och försvårar en nödvändig rörlighet på arbetsmarknaden. Det måste vi helt enkelt göra något åt, men inte genom att fingra på våra gemensamma pensionspengar!

En lag blockeras – Exemplet Örebro

Läser idag att Hyresmarknadskommittén (HMK) avgjort hyrorna i Örebro. Man får intrycket att Hyresmarknadskommittén är ett oberoende juridiskt institut som ska bedöma vad som är rimligt i en tvist. I själva verket består HMK av Barbro Engman, ordförande i Hyresgästföreningen och Kurt Eliasson, VD i SABO, de allmännyttiga bostadsbolagens organisation. Ingen av dessa har anledning att låta den nya lagen få större genomslagskraft än nödvändigt eftersom de i knäet på varandra hela tiden hävdat att den nya lagen om allmännyttans krav på affärsmässighet och marknadsmässiga krav inte betyder så stora förändringar. Min tro är att bostadsbolaget i Örebro, ÖBO:s VD vet bättre när han säger i en kommentar:

 – Det är med besvikelse vi mottagit beslutet om en höjning som ligger på en mycket lägre nivå än vad som hade krävts för att vi ska kunna klara av det stora underhållsbehov vi står inför. Trots att Hyresgästföreningen i diskussioner principiellt godkänt våra omkostnadsnivåer, kommer vi nu att bli tvungna att göra avsevärda begränsningar för vårt underhåll, säger Ulf Rohlén.

– Avkastningskravet till Örebro kommun är inte förhandlingsbart. Den nya lagstiftningen säger att vi ska leverera en avkastning som motsvarar vad en privat fastighetsägare har. Örebro kommun, ÖBOs ägare, har för 2012 begärt 40 miljoner kronor i vinst, vilket är ett steg på väg mot en marknadsmässig avkastning. För att klara det måste ÖBO nu anpassa vår budget. I första hand innebär det att vi får skjuta på nödvändigt underhåll, menar Ulf Rohlén.

Enligt min syn är det helt orimligt att den nya lagen kombineras med avtalsmässiga regler som tvingar kommunala bostadsbolag som ÖBO att följa HMK:s rekommendationer. Vart tog då andemeningen i affärsmässighet och marknadsmässiga avkastningskrav vägen? Samtidigt är det förstås en fråga som främst berör de kommunala bolagen och deras hyresgäster, men det är oundvikligt att reflektera över hur man effektivt kan blockera andemeningen i en ny lagstiftning om man bara vill. Och det vill uppenbarligen vissa.

Hyresgästföreningen eller lagen? Lagen!

Idag publicerar Hyresgästföreningens ordförande Barbro Engman ett öppet brev till fastighetsägare. Brevet innehåller utvalda citat ur nya lagen om allmännyttan (prop 2009/10:185) för att ge stöd åt uppfattningen att ingenting har hänt. Citaten är valda med ett retoriskt syfte, men varje citat kan lika enkelt motsägas av andra citat ur samma lagtext. Se här:

Barbros citat: ”…de kommunala bostadsaktiebolagen har inte tillkommit för att skapa vinster, utan för att tillgodose ett allännyttigt syfte. I den meningen är det allmännyttiga syftet överordnat andra aspekter…(sid 47 )

Alternativt citat: ”Samtidigt gäller att företagen verkar på en konkurrensutsatt marknad där stöd till företag kan bli konkurrenssnedvridande. Även de kommunala bostadsaktiebolagen måste således agera affärsmässigt och åläggas normala avkastningskrav” ( sid 47) Direkt efter Barbros citat, faktiskt.

Barbros citat:  saknas ”anledning att reglera vilket eller vilka mått som skall användas för att bedöma avkastningskrav och avkastningsnivå just i fråga om allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag som bedrivs affärsmässigt.” (sid 45)

Alternativt citat: ”Kommunen ska agera på samma sätt som en jämförbar privat ägare av ett jämförbart privat bolag” (sid 44). ”…kommunala bostadsaktiebolag ska bedriva sin verksamhet affärsmässigt och att samma krav ska ställas på de allmännyttiga bostadsbolagen som på övriga företag på bostadsmarknaden” (sid 44). 

Sedan kommer Barbros slutsatser. ”Det är nödvändigt att det råder enighet om att de allmännyttiga bostadsföretagen är en särskild företagsform med ett särskilt uppdrag.” Också här kommer ett retoriskt citat.

Barbros citat: ”affärsmässiga principer” inte innebär att företagen skall bedrivas som privata företag utan att företagen ska…utgå ifrån vad som är långsiktigt bäst för företaget som sådant, givet de begränsningar och förutsättningar som ligger i att de skall vara långsiktiga, seriösa fastighetsägare på hyresmarknaden inom ramen för de regler som gäller för denna sektor”. (här anges av någon anledning ingen sidanvisning)

Alternativa citat: ”Regeringens förslag: Allmännyttiga kommunala bostadsaktiebolag ska bedriva sin verksamhet i enlighet med affärsmässiga principer. Bolagen ska ha marknadsmässiga avkastningskrav, vilket innebär att bolagen skall undantas från självkostnadsprincipen och förbudet att driva företag i vinstsyfte” (sid 43, inramat regeringsförslag, som antogs av Riksdagen)

”Det är enligt regeringens mening angeläget att de kommunala bostadsföretagen dels inte har några särskilda, gynnande villkor som kan snedvrida konkurrensen på bostads- och hyresmarknaderna, dels verkar som normala och långsiktiga aktörer på denna marknad” (sid 49).

Hur svårt kan det vara, Barbro? Det finns inte som du säger en ”särskild form av affärsmässighet som skall gälla för dessa företag”. EU-rätten och propositionen stipulerar att det skall vara konkurrensneutralitet. Sedan kan vi använda all vår retorik för att försöka förvirra detta men vi vet att juridiskt är det helt ointressant vad såväl Hyresgästföreningen som Fastighetsägarna tycker. Det är min förhoppning att förhandlare och fastighetsägare successivt skall inse betydelsen av den nya lagstiftningen och de nya krav den ställer på affärsmässigt agerande i kommunala bostadsföretag. Det är också min förhoppning att vi skall kunna komma fram till rimliga tolkningar av den nya lagstiftningen. Men i slutändan är det en ny lag och lagtolkning görs enligt regeringsformen av rättsväsendet, inte av oss intresseorganisationer. Som tur är, får jag kanske tillägga.

Samma frågor – men annan publik!

 

Nyss utkommen från direktsändningen av Plånboken i P1 kan jag konstatera att det ibland är både spännande och utmanande att vända sig till en publik som man inte pratar inför till vardags. Jo, Barbro Engman var ju där förstås, men hon var ju inte den viktigaste i detta sammanhang. Och visst, boende och boendekostnader berör alla, de märks inte minst i den här typen av konsumentinriktade program, där ambitionen är att ”vara en hjälpande röst i vardagsekonomin”. Och för mig blir det förstås viktigt att förstå inriktningen, att fundera över vilka som lyssnar och att någon mån försöka tala med ord som fungerar i den miljön. Vilka är lyssnarna en onsdag förmiddag i P1? Pensionärer? Taxichaufförer? Någon som väntar på försenade tåg? Någon som har tråkigt på jobbet och väljer ett konsumentprogram istället? Nja, Plånboken definierar sina lyssnare så här: Ganska blandat, särskilt om man tar med helgens repriser och de som följer oss på nätet.

När jag till vardags möter medarbetare, förtroendevalda och medlemmar så är det lätt att använda begrepp som påtaglighetsrekvisit, affärsmässiga avkastningskrav och ortsbegrepp. Alla (nå, de flesta) vet vad det betyder. Idag handlade det om att beskriva vilka effekter en ny lagstiftning efter hand kan tänkas få för hyresgästerna och då är det värt att tänka efter hur den typen av budskap förmedlas bäst till lyssnaren. För den som är van att möta mig på medlemsmöten och i interna debatter med politiker och Hyresgästförening så kan det därför vara bra att hålla i minnet att det är en annan publik. Frågeställningarna är ju förstås inte olika, men svaren jag ger i de här sammanhangen är anpassade efter lyssnarna. Annars hade det nog blivit lite mer om de kommunala bostadsaktiebolagens behov av att successivt anpassa sig till marknadsmässiga avkastningskrav och affärsmässig hyressättning.

Det tänker jag återkomma till en annan gång!

Reinhold

Det finns glädjeämnen i vår värld!Här kommer tre:

I dessa tider av hyresförhandlingar och kraschade modeller så finns det ändå faktiskt flera glädjeämnen att lysa upp vardagen med. I veckan kom det väntade beskedet från World Green Building Council om att vårt eget Swedish Green Building Council blivit upptaget som fullvärdig medlem! Det är inte bara ett glädjande besked för grönt, klassificerat byggande utan även ett erkännande av det fina arbete som föreningen gjort på enastående kort tid. Jag känner stor stolthet över att ha varit en av medgrundarna till Swedish Green Building Council, men ännu större stolthet över att dess VD Bengt Wånggren kommer från Fastighetsägarna och att han varit en drivande kraft både i bildandet och i starten. Grattis Bengt! Genom en position i nätverket World GBC ökar nu möjligheterna att påverka den globala utvecklingen. Vi upptas  i en organisation som påverkar näringsliv och politiker i Europa och hela världen. Tack vare vår tätposition inom bygg- och miljösektorn kan Sweden Green Building Council driva på utvecklingen för att skapa det framtida hållbara samhället.

 Den andra goda nyheten är att det lönar sig med miljösmarta hus! I Dagens Industri kan vi idag läsa att Nils Kok, forskare från universitetet i Maastricht i Nederländerna, i sin forskning slår fast att ”hållbarhet, energieffektivitet och bättre avkastning går hand i hand”. Hans forskningsresultat visar att byggnader som är resurssnåla med energi, vattenförbrukning och avfall också levererar bättre finansiella resultat. Det tror jag att många fastighetsägare redan visste, men nu finns det också kartlagt.

Sist idag gläds jag också med de fastighetsägare som äger kontorsfastigheter. Den globala oron tycks inte haft någon stor effekt på den delen av hyresmarknaden, enligt vad Jones Lang Lasalls analyschef säger i en färsk kommentar. Det är glädjande, men samtidigt måste vi ändå konstatera att det finns orosmoln i form av den osäkerhet som ändå präglat både börs och handel på senare tid. Det vill till att det går bra för kunderna om det skall gå bra för vår bransch.

Reinhold Lennebo

 

Post-Almedalen

Post – Almedalen              

Då har vi lämnat evenemangen i Almedalen bakom oss för denna gång och det är med både glädje och lust som jag ser tillbaka på veckan i år. Självklart är jag oerhört glad över att vi från Fastighetsägarna lyckades bra med det vi föresatt oss – seminarier med rätt besökare och rätt uppmärksamhet. Vi ordnade ett av Almedalsveckan mest populära mingel där många fick tillfälle att träffa rätt kontakter under trevliga former.  Det blev också tydligt hur Almedalsveckan fungerar som en mer avslappad mötesplats där det blir möjligt att tala om frågor som kanske inte från alla håll uppfattas som helt politiskt korrekta, exempelvis nämndes ordet marknadshyra flera gånger och inte bara på våra seminarier. En av alla de statssekreterare som var i Visby sa till och med att man nog kunde tänka sig det i nyproduktion(!).  Fler fastighetsägare än någonsin var på plats, en mycket glädjande iakttagelse!

I år serverade vi kaffe under fyra dagar till intresserade politiker och opinionsbildare tillsammans med Hyresgästföreningen och SABO, i vårt Café Hyran med bästa läge vid Donners Plats. Och de kom. Alla som var väntade och några till. Dock valde Juholt att avböja min spontana inbjudan, men inte för att han saknade intresse för våra frågor – han saknade tid. Ämnet vid kaffesamtalen var förstås hur vi vill utveckla hyresrätten. De allra flesta av de som kom in i vårt gemensamma café var särskilt förvånade av att vi gjorde detta i samarbete – tre parter som inte alltid är överens om allt.

För egen del ser jag också med glädje tillbaka på de mer individuella möten som också hanns med under veckan. Almedalen är en fantastisk mötesplats där många man vill träffa finns på plats, men där man också träffar många nya kontakter som är spännande.  Några leder säkert till fler möten efter semestern och kanske något leder till mer uttalade samarbeten på viktiga områden. Mer om detta i höst.

Ibland ifrågasätts veckan i Almedalen och i år hade en av de större dagstidningarna en serie om kostnaderna för myndigheter för events och liknande i Visby. Också från Fastighetsägarna lägger vi stora pengar på denna vecka, men det är en viktig mötesplats och vi deltar ifrån hela vår federation, både förbund och regionföreningar.  Är det värt pengarna? Kan man mäta effekten?

Mina egna svar är enkla: JA, det är värt pengarna. Nej, inte på traditionellt sätt, men den arena för möten, samtal och inhämtande av ny kunskap som Almedalsveckan utgör är en av de arenor som en intresseorganisation måste befinna sig på. Däremot får vi inte fastna i formen. Allt kan bli bättre och det finns alltid nya format och nya idéer. Nästa år tar vi nya tag! Men minglet känns rätt även för nästa år, eller hur?

Äga – eller ägd? En skrift om ägandets betydelse.

Fastighetsägarna är en av de organisationer som för drygt 20 år sedan grundade Ägarfrämjandet. Vårt engagemang har varierat över tiden, men inför valet 2014 har vi inom Ägarfrämjandet valt att försöka göra ägandets betydelse mer känd, inte minst betydelsen för en stark välfärd och en stark ekonomi. I den satsning vi nu tagit fram belyser vi ägarfrågorna från olika vinklar, alla med betydelse för samhällets utveckling.

För den privata fastighetsägaren är dessa frågor inga nyheter och äganderättens betydelse kan aldrig underskattas. Vi vill slå vakt om äganderätten, slå vakt om dess grundlagsskydd och slå vakt om att den inte i små steg urholkas. Men vi vill också bidra till att sprida kännedom om vad äganderätten betytt för ett land som Sverige och vår utveckling. I den här skriften försöker vi tydliggöra ett antal områden där det finns hot mot äganderätten och områden där det skett betydande förbättringar.
Många frågor trängs om att vara mest angelägna och vi, organisationerna bakom Ägarfrämjandet, har låtit en opartisk jury prioritera vilka som kan ha störst betydelse. Resultatet finns i skriften ”Äga – eller ägd” och som du kan läsa här nedan. Gör det – läs den!
Äga eller ägd – unika listor avslöjar hotet mot ägandet i Sverige