Samhällsutvecklingens doldis

 

Det är lätt att bli hemmablind. Det man arbetar intensivt med hela dagarna är så viktigt att man utgår från att alla känner till det. Därför blir man så förvånad när motsatsen uppenbarar sig. Fastighetsbranschen är sannolikt den bransch som syns och hörs minst i förhållande till den påverkan den har på samhällsutvecklingen. Visste du till exempel att fastighetsbranschen står för drygt 7 procent av Sveriges BNP och betalar 80 miljarder i skatt? Det täcker med råge kostnaderna för sjukvård och social omsorg i statens budget. Omkring 74 000 människor är anställda i branschen och skapar jobb för ytterligare omkring 100 000 människor. Det är fler människor än den totala folkmängden i Blekinge.

Rudolf Antoni

När en gata byggs om, när staden pryds av konstverk eller då bostäder ordnas fram för behövande tror de flesta att kommunen ligger bakom. Och visst kan det vara så det ligger till, men minst lika ofta kommer den här sortens initiativ från näringslivet och fastighetsföretag är särskilt engagerade i denna typ av samhällsförstärkande processer. Fastighetsägandet är starkt förknippat med långsiktighet och ett lokalt engagemang som sträcker sig långt utanför det enskilda husets fyra väggar. Byggnaderna står där de står. Jag brukar därför säga att det viktigaste sättet för fastighetsföretag att säkra sin investering och få en positiv värdeutveckling är att bidra till en positiv samhällsutveckling.

Att fastighetsbranschen är en viktig del av samhällsväven blir oerhört tydligt när vi på Fastighetsägarna nu utvecklar seminarieprogrammet för vår storsatsning Nordic Property Expo. Innehållet rör sig från rena investeringsforum till diskussioner om matens betydelse för staden. Det handlar om politisk analys, hur vi löser bostadsbristen och vad vi ska göra med våra butikslokaler när handeln blir digital. Det handlar också om gröna investeringar, social hållbarhet och hur en feministisk stadsplanering kan se ut. Vi spänner över ämnen som terroristsäkrade stadsmiljöer, nyheter inom proptech och digitalisering och de stora byggföretagens syn på konjunkturen. Det blir nyheter och trender inom arkitektur, framtidens kontorsmiljöer, hållbara transportsystem och konsumtion. Med andra ord är det frågor som spänner över hela samhällets planering och berör människor i deras vardag.

I alla dessa frågor är fastighetsbranschen med och försöker bidra till en positiv utveckling. Men mycket arbete återstår och utmaningar finns det gott om. Visserligen är fastighetsbranschen bäst på börsen när det gäller representation av kvinnor i ledningsgrupper och styrelser – 45 procent. Vi driver i mängder av projekt utvecklingen av trygghet i våra städer och utsläppen av växthusgaser från bostäder och lokaler har minskat med 88 procent sedan 1990. Men vi är långt ifrån klara. När jag får frågan om vad jag jobbar med brukar jag svara att jag jobbar för att den bästa branschen ska bli ännu bättre.

Vi ses på Nordic Property Expo den 11-12 september!

 

Är externhandelns era över?

Så kom den slutligen, dagen då Di rapporterar att den enorma expansionen av externhandelsytor i Sverige bromsar in. Vi har väntat länge, vi olyckskorpar som det senaste decenniet har kraxat om stadskärnornas utarmning, om skiftet från varukonsumtion till upplevelseshopping och om hur e-handeln påverkar våra konsumtionsmönster – allt detta för döva öron hos såväl köpcentrumexploatörer som kommunpolitiker. På pappret bland konferensbordets kaffekoppar såg det ju så himla lockande ut att skära en stor bit av den regionala köpkraftskakan. Fortsätt läsa Är externhandelns era över?

Trygghet, en rättighet men ingen självklarhet

Bryant Park, före detta känt som ”Needle park” i New York – en av de mest kända exemlen på kraften i en BID-samverkan

Du bör kunna gå hem genom din stad utan att oroa dig för att bli rånad eller våldtagen, utan behöva se dig över axeln och vara beredd på att springa. Du ska inte behöva oroa dig för att hamna i en gängskjutning när du sitter på din lokala pizzeria och om du behöver ambulans så ska du veta att de kan komma till dig utan stenkastning och poliseskort. För många är det inte så idag.

Den ökade otryggheten i våra svenska städer har fått stor uppmärksamhet på senare tid. Vi ser kravaller i förorterna, inställd kollektivtrafik på grund av hot och skadegörelse, skjutningar och hämndaktioner mellan kriminella gäng och handgranater beskrivs som en ”trend” bland Sveriges kriminella. På en fråga i en partiledardebatt nyligen kunde statsminister Stefan Löfven inte utesluta möjligheten att sätta in militären för att få bukt med den grova gängkriminaliteten. Även om han senare mildrade sitt uttalande något så kvarstår faktum att problemen eskalerar och myndigheterna famlar efter lösningar. Det är uppenbart att någonting måste göras. Med ökade klyftor i samhället ser vi stora grupper i utanförskap som bor i separerade enklaver i städernas förorter. Där finns för få förebilder som går till jobbet på morgonen. Där finns för lite meningsfull och stimulerande fritidsaktiviteter. Där finns för lite poliser och insyn från samhället och där finns på tok för mycket droger och snabba pengar. Fortsätt läsa Trygghet, en rättighet men ingen självklarhet

Förändring är stadens naturliga tillstånd

I vår nationella undersökning Cityklimatet som publiceras idag blir några saker oerhört, nästan smärtsamt tydliga.
(Du kan läsa pressmeddelandet här)

  1. Staden blir sig aldrig lik igen. Den förändras i takt med att människors vanor och behov förändras, med ny teknik och nya influenser .
  2. Handeln av varor sker idag på multipla plattformar. De fysiska butiker som klarar av omställningen från platsbunden handel till total tillgänglighet obundet till tid och rum, är de butiker som klarar sig bäst.
  3. Mycket av det ekonomiska och fysiska utrymme i stadskärnan som tidigare fylldes av handel fylls idag av upplevelser och service.
  4. Stadskärnan är påfrestad men långt ifrån besegrad. Det som krävs är ett tätt samarbete mellan och inom politik och näringsliv och en uttalad ambition och vision för stadskärnan.Vi som arbetar för fastighetsbranschen bryr oss om hur det går för stadskärnorna i hela landet. De är av avgörande betydelse för utvecklingen i hela sina respektive kommuner. Med en döende stadskärna kan ingen kommun attrahera varken nya verksamheter eller invånare. Vad värre är kan den inte heller behålla de invånare som finns där idag. Inte heller går det att locka kompetens till företag som behöver anställa. Detta är vad som händer om stadskärnan lämnas åt sitt öde. Den nedåtgående spiralen börjar med tomma skyltfönster i stadskärnan.

Fortsätt läsa Förändring är stadens naturliga tillstånd

Alla dessa priser

Har just varit på Svenska stadskärnors årskonferens. Den hölls i Varberg som förra året utsågs till Årets stadskärna. På årets konferens korades 2017 års vinnare av utmärkelsen. Det blev Västervik med Kalmar och Tibro på övriga pallplatser. Samtidigt utsågs Björn Mortensen, som är vd för Kalmar City, till årets centrumutvecklare. Konferensen bestod av två dagar späckade av inspiration, kunskap och nätverkan.

Fortsätt läsa Alla dessa priser

Äntligen en stadspolitik

Under Almedalsveckan sommaren 2013 inledde jag tillsammans med branschkollegor och organisationen Svenska stadskärnor ett till stora delar nytt lobbyarbete. Det grundades i att många i bland annat fastighetsbranschen upplevde att staten inte tog sitt ansvar för städernas utveckling och att det både på statlig och kommunal nivå fanns allt för mycket stuprörstänkande. De olika departementen fattade beslut som motverkade varandra, riksintresset stod mot intresset av att förtäta, detaljplanearbetet och tillståndshanteringen hängde inte alls med i de strategiska målen att skapa attraktiva, hållbara och lönsamma innerstäder. Vi drog igång kampanjen ”Jag är STADsminister” och argumenterade för att Sverige behöver en nationell stadspolitik. Vi har en landsbygdspolitik och en landsbygdsminister men ingen politik för våra städer, där utmaningarna är många och minst lika stora som på landsbygden. Ambitionen från vår sida har aldrig varit att förstatliga processer som alltid grundas i lokala förutsättningar. Snarare handlar det om att se till att de övergripande målen är samordnade och att det från statligt håll ges stöd, förutsättningar och en viljeinriktning för de kommunala besluten i stadsutvecklingsfrågor.

Almedalsveckan 2013

Fortsätt läsa Äntligen en stadspolitik

Trumpologin hotar städernas utveckling

Det tycks kanske märkligt att göra en koppling mellan valet av Donald Trump till president i USA och utvecklingen av våra städer i Sverige. Det finns dock implikationer av de tendenser som Trump symboliserar och den politik han driver som gör kopplingen mycket relevant. De senaste åren har stadens segertåg varit oomtvistat. Urbaniseringen har gått fram som en urkraft och i takt med den har innovationstakten ökat och det urbana livet blivit allt mer att betrakta som en norm. Staden är dock inte ohotad och dess utveckling är allt annat än okomplicerad. Den står inför svåra utmaningar såväl när det gäller dess sociala strukturer som dess ekonomi, infrastruktur och miljöpåverkan. Det är utmaningar som endast framtida innovationer kan lösa. Frågan är hur de städer blir som växer fram under inflytande av Trump och den ideologiska anda som följer i hans spår. Har dessa städer grogrund för den kreativitet som är nödvändig för att möta såväl nutidens som framtidens utmaningar? Fortsätt läsa Trumpologin hotar städernas utveckling

Stadsutvecklingstrender 2017…

160404 Fastighetsägarna Rudolf Antoni
160404 Fastighetsägarna
Rudolf Antoni

Att sia om framtiden är alltid vanskligt. De antaganden man gör baseras av förklarliga skäl på det vi vet idag, vilket förstås helt kan ställas på ända av någonting oväntat som händer imorgon. De senaste åren har vi sett en rad förändringar när det gäller utvecklingen av våra städer och livet däri. Ett exempel på detta är en kraftigt ökad urbanisering och ett lika tydligt uppsving för stadslivet som ideal. Det gäller inte bara för ungdomar och karriärister, utan lika mycket för seniorer och barnfamiljer, där allt fler nu vill bo i staden. Vi har även sett hur bostadsbristen, som var en icke-fråga för bara några år sedan, har blivit till sprängstoff i den politiska debatten. Många städer har därtill börjat ställa om sitt bilberoende till fördel för cykel- och kollektivtrafik. Tiggeri och EU-migranter har blivit en självklar del av stadsbilden och stadspolitik, det vill säga vad som ska byggas, samt hur och var staden ska utvecklas, har blivit ett samtalsämne för en bred allmänhet. Fortsätt läsa Stadsutvecklingstrender 2017…

Elefanten kvar i rummet

Häromdagen lanserade den rödgröna regeringen sitt förslag till lösning på bostadskrisen. Det föregicks av att Alliansen valde att lämna bostadssamtalen eftersom regeringen inte var villig att gå tillräckligt långt. Dessvärre verkar det vid en närmare granskning saknas mod och vilja att på allvar ta tag i bostadskrisen från såväl höger som vänster sida. De rödgrönas bostadspolitiska förslag med bland annat förenklingar av byggregler, en frysning av presumtionshyresnivåer och ett tillfälligt slopat tak på uppskov vid bostadsförsäljning, är långt ifrån tillräckligt för att lösa bostadskrisen. Det gäller även Allianspartiernas förslag med fokus på bullerregler, överklaganden och möjligheten att hyra ut privatbostäder. Många av förslagen är i sig är visserligen goda, men den gigantiska elefanten (hyresregleringen) står fortfarande orörd mitt i rummet medan vi alla går runt och undrar varför det är så trångt.

Kort sagt blev resultatet av de bostadspolitiska samtalen en tummetott. Ingen överenskommelse utan en rad förslag där många är av kosmetisk karaktär. Fokus är helt på bostadsbyggande samtidigt som problemet främst ligger i den låga rörligheten på bostadsmarknaden, det vill säga i det bestånd som redan är på plats. Det kan inte byggas bort. Vi har ett system av skatter och regleringar som skapar inlåsningseffekter och leder till ett ineffektivt nyttjande av boendeyta. Även med den nyproduktion som är idag så utgör det bara en bråkdel, någon enstaka procent, av den totala bostadsmarknaden. Ska vi lösa bostadskrisen måste vi öka rörligheten och få hela marknaden att fungera avsevärt mycket bättre.

Jag tror inte att jag behöver rabbla upp alla de institutioner, som exempelvis Boverket och OECD, som har konstaterat att just den låga rörligheten på bostadsmarknaden är ett tillväxtproblem för Sverige. Det är ett väl känt faktum som många politiker gärna blundar för. Anledningen är att det krävs omfattande reformer för att lösa upp knutarna och skapa incitament för människor att flytta oftare. I mitt drömscenario är inte ett förstahandskontrakt att likställa med en lottovinst. Snarare är det en självklarhet att du, efter önskemål, behov och förmåga, utan problem kan flytta från en stad till en annan, eller från en storlek och kvalitet på hyresrätt till en annan. Så fungerar det i många av våra grannländers huvudstäder. I Stockholm har man däremot justerat upp den förväntade kötiden för ett förstahandskontrakt till 13 år.

Ska vi få en bättre fungerande bostadsmarknad räcker det inte att enbart förenkla förutsättningarna för byggande. Vi måste också stimulera en ökad rörlighet. För att lyfta det perspektivet arrangerar vi under årets Almedalsvecka ett seminarium om rörligheten på bostadsmarknaden. För att ytterligare skapa uppmärksamhet så bjuder vi in politiker, meningsmotståndare, media och branschfolk till bostadsyoga för ökad rörlighet. Jag tror att en övning som öppnar sinnet och löser upp gamla knutar är precis vad den stela bostadsmarknaden behöver. Vi måste våga röra oss utanför det givna ramverket och bryta konsensus. Vi befinner oss i kris, men när lösningarna presenteras är en av de viktigaste frågorna inte ens med. Det är beklämmande att våra politiker är så fokuserade på valstrategi att de blundar för verkligheten och fortsätter trängas runt elefanten.

symbol_rorlighet_LIGGANDE

 

Rätt att stranda

Rudolf106x149pxI januari i år valde vi på Fastighetsägarna att stranda hyresförhandlingarna i Göteborg. Efter tio förhandlingstillfällen och två försök att få Hyresgästföreningen att gå med på en medling återstod ingen annan väg än att be Hyresnämnden ta ställning till om de hyresnivåer vi yrkar på för drygt 43 000 lägenheter är rimliga. Vi har i förhandlingarna föreslagit höjningar från 0 till 5 procent, i snitt handlar det om 2,1 procent medan Hyresgästföreningens sista förhandlingsbud hade ett snitt på 0,42 procent.

Idag kom nämndens första beslut. Hyreshöjningarna för 23 av de 25 första lägenheterna som prövats blir 1,2 procent, vilket är exakt vad vi yrkade för dessa lägenheter. Med andra ord visar prövningen att beslutet att stranda förhandlingarna var riktigt. Hyresgästföreningens sista förhandlingsbud var inte rimligt och hade ingenting med bruksvärdet att göra. För de lägenheter som nu prövades skulle resultatet enligt deras bedömning varit omkring 0,2 procent. För oss är detta ett bevis på att nivåerna i Göteborg ligger fel och att vår motpart Hyresgästföreningen dessvärre inte förhandlar på ett seriöst sätt.

Utfallet blir på sätt och vis vägledande för de fortsatta prövningarna. Att vi får rätt när saken prövas är ett steg i riktning mot en bättre fungerande hyresmarknad i Göteborg. Samtidigt krävs också mer grundläggande reformer av själva hyressättningssystemet. När enda vägen för att komma fram är att pröva hyran för varje enskild lägenhet så är det dags att erkänna att systemet har havererat. Vi måste sluta lappa och laga och hitta på nödlösningar i det system som har skapat dagens bostadskris. Istället måste vi se verkliga reformer och ett politiskt mod att fatta nödvändiga beslut, beslut som ökar både nybyggnationen och rörligheten på bostadsmarknaden.

Givetvis ska vi fortsatt ha ett starkt konsumentskydd. Det är en av hyresrättens viktigaste kvaliteter. Men ett rimligt första steg mot en bättre fungerande marknad vore att införa fri hyressättning vid nybyggnation. Det skulle ge möjlighet för bostadsföretag att utveckla hyreslägenheter direkt efter kundernas behov och önskemål. Det vill jag skicka med in i de pågående bostadspolitiska samtal som regeringen har inbjudit till. Med den bostadsbrist och den orörliga bostadsmarknad vi har idag finns bara förlorare.