Meet the Unicorn Factory – Stockholm på Mipim 2017

Då har jag och några av mina kollegor ännu en gång varit på MIPIM. Både inför resan och när jag kommit hem får jag frågan om varför vi åker till Cannes en vecka i mars varje år, och vad vi gör där.

Jag säger då att fastighets- och regionmässan Mipim i Cannes är världens största internationella mötesplats för aktörer inom samhällsbyggnad. I år kom det ca 23 000 besökare, varav 2 600 utställare, från 90 olika länder. Av dessa är ungefär 5 300 fastighetsinvesterare. Drygt 1 000 av Mipimbesökarna är svenska politiker, fastighetsägare, fastighetskonsulter och andra aktörer med fokus på samhällsbyggnad. Fortsätt läsa Meet the Unicorn Factory – Stockholm på Mipim 2017

Äntligen en stadspolitik

Under Almedalsveckan sommaren 2013 inledde jag tillsammans med branschkollegor och organisationen Svenska stadskärnor ett till stora delar nytt lobbyarbete. Det grundades i att många i bland annat fastighetsbranschen upplevde att staten inte tog sitt ansvar för städernas utveckling och att det både på statlig och kommunal nivå fanns allt för mycket stuprörstänkande. De olika departementen fattade beslut som motverkade varandra, riksintresset stod mot intresset av att förtäta, detaljplanearbetet och tillståndshanteringen hängde inte alls med i de strategiska målen att skapa attraktiva, hållbara och lönsamma innerstäder. Vi drog igång kampanjen ”Jag är STADsminister” och argumenterade för att Sverige behöver en nationell stadspolitik. Vi har en landsbygdspolitik och en landsbygdsminister men ingen politik för våra städer, där utmaningarna är många och minst lika stora som på landsbygden. Ambitionen från vår sida har aldrig varit att förstatliga processer som alltid grundas i lokala förutsättningar. Snarare handlar det om att se till att de övergripande målen är samordnade och att det från statligt håll ges stöd, förutsättningar och en viljeinriktning för de kommunala besluten i stadsutvecklingsfrågor.

Almedalsveckan 2013

Fortsätt läsa Äntligen en stadspolitik

Hyresfastigheter fortfarande en mycket god affär – om de säljs

 

De som är verksamma som fastighetsägare i Stockholm anser att hyresrättens framtid är hotad. Och Hyresgästföreningens vinklade rapporter och pressutspel i kombination med deras agerande i de Kafkaliknande hyresförhandlingarna som tvingar fram extremt låga hyresuppgörelser påverkar i hög grad fastighetsägares framtidstro.

Demoskop har på vårt uppdrag frågat 762 fastighetsägare i Stockholmsregionen: Vad anser du vara de största hoten mot hyresrättens (bostad) framtid? Endast 2 % av fastighetsägarna angav svaret ”Finns inget hot mot hyresrättens framtid”. Hela 98 % av fastighetsägarna, och 100 % av de som äger enbart/huvudsakligen bostadsfastigheter, angav att hyresrätten är hotad. Enligt svaren i Demoskopenkäten kan hotet mot hyresrättens framtid knytas till tre tydliga orsaker; kombinationen högt marknadsvärde och låg avkastning påskyndar försäljning och ombildning till bostadsrätt, hyresutvecklingen ger inte tillräcklig hög avkastning för långsiktigt ägande av hyresrätter och förhandlingsprocessen med Hyresgästföreningen är för utdragen och oförutsägbar. Fortsätt läsa Hyresfastigheter fortfarande en mycket god affär – om de säljs

Myten om fastighetsbranschen som skattefrälse

Synen på fastighetsbranschen som ett skattefrälse bygger på en okunskap om den totala skatt branschen betalar varje år. Tyvärr bidrar Svenska Dagbladet till denna mytbildning när de väljer att endast titta på hyr mycket bolagsskatt fastighetsbranschen betalar jämfört med övriga näringslivet och inte det totala skatteuttaget. Det är en utbredd felsyn som också legat bakom de senaste årens förslag att öka skatteuttaget från branschen. Fortsätt läsa Myten om fastighetsbranschen som skattefrälse

Samarbeta med dina leverantörer kring hållbarhet

Socialt ansvarstagande i leverantörskedjan betraktas idag som någonting som  företag förväntas arbeta med. Frågan har gått från att ses som ett frivilligt åtagande till att betraktas som en helt naturlig del i företagsverksamheten.

Att arbeta med socialt ansvarstagande i leverantörskedjan är i första hand att samarbeta med sina leverantörer för att säkerställa korrekta sociala och miljömässiga villkor. Fler och fler fastighetsföretag ställer sociala hållbarhetskrav på sina leverantörer. Det är bra. Ett fastighetsföretag kan ha upp till flera tusen olika leverantörer och att ställa sociala hållbarhetskrav på dessa får stor påverkan.

Fortsätt läsa Samarbeta med dina leverantörer kring hållbarhet

Stadsutvecklingstrender 2017…

160404 Fastighetsägarna Rudolf Antoni
160404 Fastighetsägarna
Rudolf Antoni

Att sia om framtiden är alltid vanskligt. De antaganden man gör baseras av förklarliga skäl på det vi vet idag, vilket förstås helt kan ställas på ända av någonting oväntat som händer imorgon. De senaste åren har vi sett en rad förändringar när det gäller utvecklingen av våra städer och livet däri. Ett exempel på detta är en kraftigt ökad urbanisering och ett lika tydligt uppsving för stadslivet som ideal. Det gäller inte bara för ungdomar och karriärister, utan lika mycket för seniorer och barnfamiljer, där allt fler nu vill bo i staden. Vi har även sett hur bostadsbristen, som var en icke-fråga för bara några år sedan, har blivit till sprängstoff i den politiska debatten. Många städer har därtill börjat ställa om sitt bilberoende till fördel för cykel- och kollektivtrafik. Tiggeri och EU-migranter har blivit en självklar del av stadsbilden och stadspolitik, det vill säga vad som ska byggas, samt hur och var staden ska utvecklas, har blivit ett samtalsämne för en bred allmänhet. Fortsätt läsa Stadsutvecklingstrender 2017…

Vart tar breven vägen egentligen?

Diskussionerna kring Postnord förs inte bara inom vår organisation, Fastighetsägarna, den förs också vid fikaborden lite överallt. Vår organisation är inte nöjd med Postnords agerande i flerbostadshusen då man mer eller mindre vill föra över sitt eget besparingskrav på fastighetsägarna och hyresgästerna. Men det är nog inte det som debatteras över fikaborden runt om i landet. Fortsätt läsa Vart tar breven vägen egentligen?

Regeringen backar om kritiserad solenergiskatt?

Kritiken var hård och rättvis när regeringen införde skatt på solenergi som innebär att juridiska personer, med mer än 255 kW solceller, måste betala energiskatt för den el de inte längre köper när de tillverkar egen solel.

Bland annat så skrev flera av Sveriges största fastighetsägare gemensamt att de nya skattereglerna är ”ett dråpslag mot solenergi” . Vidare skriver de att om en fjärdedel av landets befintliga, södervända tak användes, skulle 10 procent av landets elförsörjning komma från solen. Idag kommer endast en tusendel av vårt elbehov från solen.3962985-solar-panel

Även Familjebostäders miljöchef är kritisk och säger följande

– Vi kan inte satsa mer på solcellsanläggningar eftersom vi inte kommer att kunna få någon lönsamhet i det i och med att skatten införs. Att vi inte längre kan satsa på förnyelsebar el innebär även att vi inte kan uppnå de energikrav som ställs på oss och inte heller våra miljömål, säger Helena Ulfsparre, miljöchef hos Familjebostäder i Stockholm.

Regeringen verkar nu ha insett sitt klavertramp. I ett svar på SvD skriver man

Regeringen ser över förutsättningarna för att inom skattesystemet införa ett särskilt stöd till sådan solcellsel som produceras och förbrukas bakom en och samma anslutningspunkt eller på en och samma fastighet, och där den elektriska kraften är skattepliktig med anledning av att den produceras i en anläggning som ensam eller tillsammans med andra anläggningar överstiger de införda effektgränserna.

Det är en välkommen insikt att regeringen nu inser att de inte tänkt hela vägen när de införde de nya reglerna. Jag kan dock inte låta bli att förundras över två saker

  1. Varför lyssnade man inte på remissinstanserna (bland annat Fastighetsägarna) som tydligt varnade för detta? (Särskilt när regeringens egna promemoria från 2016 utrett att det inte låg något hinder i stadstödsreglerna och när den tillverkande industrin redan åtnjuter en skatterabatt på egentillverkad energi)
  2. Varför utreder man nu ett nytt särskilt stöd för att släta över klavertrampet framför att rätta till det olyckliga införandet av skatt?

Det rimliga vore ju att rätta till själva felet så att fastighetsägare behandlas på samma sätt som den tillverkande industrin. Att ändra så att effektgränsen 255 kW gäller per anläggning och inte per juridisk person är ett bra första steg och det steget bör tas snarast om regeringen verkligen vill se en ökad andel solenergi.

 

 

Det finns en sak hela branschen har gemensamt

Hemkommen från Almedalen sitter jag och summerar mina intryck. Som alltid är det många intryck med alla intressanta seminarier man antingen deltar i eller besöker.

För min del är det alla de spontana eller planerade samtal som sker på Visbys kullerstensgator, innan och efter olika seminarium eller på olika mingel som är mest givande.

I år försökte jag att i nästan alla samtal jag hade med personer i branschen fråga om de hade problem att behålla och hitta kompetens. I princip alla svarade, utan att tveka, ja. Det spelade ingen roll om personen representerade en stor fastighetsägare, liten fastighetsägare, privat eller offentlig fastighetsägare, kommunens plan- och exploateringskontor, entreprenörer, konsultfirmor eller myndighet.

”-Ja, vi har svårt att hitta rätt personer”

Detta är något som förenar samhällsbyggnadsbranschen. Alla aktörer verkar ha en utmaning i att hitta folk. Det görs mycket som är bra. Men vi som är i branschen måste intensifiera våra ansträngningar för att

  • locka folk till vår bransch genom att visa på hur rolig, utmanande och viktig branschen är
  • ta till vara den möjlighet som tillströmningen av nyanlända ger
  • påverka politiken så att fler utbildningsplatser skapas för att säkra branschens kompetensbehov

Det är ren självbevarelsedrift. För vad är alternativet?

Elefanten kvar i rummet

Häromdagen lanserade den rödgröna regeringen sitt förslag till lösning på bostadskrisen. Det föregicks av att Alliansen valde att lämna bostadssamtalen eftersom regeringen inte var villig att gå tillräckligt långt. Dessvärre verkar det vid en närmare granskning saknas mod och vilja att på allvar ta tag i bostadskrisen från såväl höger som vänster sida. De rödgrönas bostadspolitiska förslag med bland annat förenklingar av byggregler, en frysning av presumtionshyresnivåer och ett tillfälligt slopat tak på uppskov vid bostadsförsäljning, är långt ifrån tillräckligt för att lösa bostadskrisen. Det gäller även Allianspartiernas förslag med fokus på bullerregler, överklaganden och möjligheten att hyra ut privatbostäder. Många av förslagen är i sig är visserligen goda, men den gigantiska elefanten (hyresregleringen) står fortfarande orörd mitt i rummet medan vi alla går runt och undrar varför det är så trångt.

Kort sagt blev resultatet av de bostadspolitiska samtalen en tummetott. Ingen överenskommelse utan en rad förslag där många är av kosmetisk karaktär. Fokus är helt på bostadsbyggande samtidigt som problemet främst ligger i den låga rörligheten på bostadsmarknaden, det vill säga i det bestånd som redan är på plats. Det kan inte byggas bort. Vi har ett system av skatter och regleringar som skapar inlåsningseffekter och leder till ett ineffektivt nyttjande av boendeyta. Även med den nyproduktion som är idag så utgör det bara en bråkdel, någon enstaka procent, av den totala bostadsmarknaden. Ska vi lösa bostadskrisen måste vi öka rörligheten och få hela marknaden att fungera avsevärt mycket bättre.

Jag tror inte att jag behöver rabbla upp alla de institutioner, som exempelvis Boverket och OECD, som har konstaterat att just den låga rörligheten på bostadsmarknaden är ett tillväxtproblem för Sverige. Det är ett väl känt faktum som många politiker gärna blundar för. Anledningen är att det krävs omfattande reformer för att lösa upp knutarna och skapa incitament för människor att flytta oftare. I mitt drömscenario är inte ett förstahandskontrakt att likställa med en lottovinst. Snarare är det en självklarhet att du, efter önskemål, behov och förmåga, utan problem kan flytta från en stad till en annan, eller från en storlek och kvalitet på hyresrätt till en annan. Så fungerar det i många av våra grannländers huvudstäder. I Stockholm har man däremot justerat upp den förväntade kötiden för ett förstahandskontrakt till 13 år.

Ska vi få en bättre fungerande bostadsmarknad räcker det inte att enbart förenkla förutsättningarna för byggande. Vi måste också stimulera en ökad rörlighet. För att lyfta det perspektivet arrangerar vi under årets Almedalsvecka ett seminarium om rörligheten på bostadsmarknaden. För att ytterligare skapa uppmärksamhet så bjuder vi in politiker, meningsmotståndare, media och branschfolk till bostadsyoga för ökad rörlighet. Jag tror att en övning som öppnar sinnet och löser upp gamla knutar är precis vad den stela bostadsmarknaden behöver. Vi måste våga röra oss utanför det givna ramverket och bryta konsensus. Vi befinner oss i kris, men när lösningarna presenteras är en av de viktigaste frågorna inte ens med. Det är beklämmande att våra politiker är så fokuserade på valstrategi att de blundar för verkligheten och fortsätter trängas runt elefanten.

symbol_rorlighet_LIGGANDE