En nationell plattform för stadspolitik

Sveriges städer står inför en rad utmaningar inför framtiden. Detta blev tydligt när Forum för stadsutveckling för andra året hölls i Visby under Almedalsveckan. Bakom satsningen står fyra organisationer: Svenska stadskärnor, Fastighetsägarna, Centrumutvecklare.se och Svensk handel, som alla ser samma behov av att lyfta städernas utvecklingsfrågor till den nationella arenan. På årets seminarium presenterade jag bland annat en rapport om stadens politiska skiljelinjer. Rapporten baserades på en enkät som under våren besvarats av 339 av landets riksdagsledamöter och kommunstyrelseordföranden och ska man tro dem så kommer vi bland annat att få se fler profilbyggnader, fler övervakningskameror och det blir nolltolerans mot klotter i våra städer. Och det kommer troligtvis gå både fortare och bli enklare att få bygglov.

Men om man bortser från de övergripande resultaten i varje enskild fråga så var rapportens mest intressanta resultat att skillnaderna mellan politikerna sällan handlar om ideologi. Istället framgår det tydligt att åsikterna går isär beroende på om politikerna är verksamma i små eller stora städer samt om de är kommunpolitiker eller sitter i Riksdagen, oavsett vilken partifärg de har. Åsikterna i stadens utvecklingsfrågor handlar med andra ord snarare om erfarenheter och behov än om grundläggande ideologi. Det kan tyckas självklart att det i kommunerna ute i landet mest handlar om realpolitik, men det pekar också på ett bekymmer. Det finns uppenbara risker med att avståndet blir för stort mellan de som röstar igenom nya lagar och de som möter verklighetens utmaningar i landets städer.

De frågor som på ett eller annat sätt rör städernas utveckling ligger idag på sju olika departement vilket gör förändringar av städernas förutsättningar tungrodda och kan innebära att den ena handen inte vet vad den andra gör. Det behövs därför en överbryggande politisk funktion som ser till att stadsperspektivet finns med när besluten fattas och som kan vara en tydlig mottagare för städernas frågor. Därför var det glädjande att Marita Ljung, som är statssekreterare hos Annie Lööf på Näringsdepartementet, på frågan om Sverige behöver en stadspolitik, svarade att hon skulle vilja se en plattform för dessa frågor på nationell nivå. Det uttalandet utlöste spontant jubel på Forum för stadsutveckling.

Resultatet av vår undersökning kombinerat med att Boverket nu har engagerat sig för att konkretisera vad en nationell stadspolitik bör innehålla, skickar en tydlig signal om att här finns ett behov. För att utvecklingen på lokal nivå ska fortsätta är det viktigt att man på riksnivå ser samma problem, har samma visioner och talar samma språk som man gör på de gator och torg där utvecklingen ska ske.

En politik för Sveriges städer

Jag deltog i veckan i ett nationellt idésamtal under rubriken ”Stadspolitiken kan drivas framåt”. Som arrangör stod Boverket och en diger skara från myndigheter och departement samt forskning och intresseorganisationer medverkade. Den övergripande frågan för dagen var hur en nationell stadspolitik skulle kunna bidra till att nå målen om långsiktigt hållbar utveckling. Hållbarhetsbegreppet är välanvänt och vida accepterat idag. Då handlar det om tre huvudsakliga aspekter: ekonomisk hållbarhet, ekologisk hållbarhet och social hållbarhet. De allra flesta anser att dessa förhållningssätt är framtidens modell för hur vi utvecklar våra städer. Men det finns också bromsklossar och problem som står i vägen för framgångsrik stadsutveckling. Hur dessa problem definieras och vilka lösningar man ser beror till stor del på vilket utgångsläge man har. Här kan det förstås skilja stort mellan ett departement och ett näringslivsintresse, men jag kan konstatera två saker som vi tycks vara överens om.

För det första så behövs en särskild politik för våra storstäder. Dessa växer i en sådan takt och har så stora utmaningar inom såväl infrastruktur som segregation och sociala klyftor att de kräver särskilda insatser. Men det behövs också en politik för våra små och mellanstora städer. Många av dem står inför en situation med bostadsbrist, eftersatta miljonprogramsområden, behov av att locka till sig rätt kompetens och tuff handelskonkurrens från externa etableringar. Det behövs därför en form av differentierad stadspolitik som möter olika behov på olika nivåer.

För det andra så behöver stadspolitiken vara tvärsektoriell. De frågor som på ett eller annat sätt rör städernas utveckling ligger idag på sju olika departement vilket gör förändringar av städernas förutsättningar oerhört tungrodda. Det behövs en överbryggande politisk funktion som ser till att stadsutvecklingsperspektivet finns med när besluten fattas. Många anser även att det saknas en tydlig mottagare på den politiska nivån för frågor som rör städernas förutsättningar. Detta innebär inte att stadspolitiken behöver utgöra ett eget politiskt departement eller befattas med en minister. Kanske är det bättre om den istället kan genomsyra samtliga politiska områden på tvären?

Under samtalets gång blev det tydligt att innan vi kan närma oss frågan om hur en stadspolitik bör utformas och vad den ska innehålla måste en rad andra frågor besvaras och vi har en lång väg att gå. Men stadspolitik är ett begrepp som kommer upp i allt fler sammanhang, inte minst eftersom utvecklingsarbetet i våra städer och stadskärnor blir allt mer aktivt. I takt med denna utveckling ökar också kraven på att den nationella politiken ska hänga med. Vi måste se och förstå samma problem, vi måste ha samstämmiga visioner och vi måste tala samma språk. Därför är det mycket positivt att Boverket känner ansvar och engagerar sig för att konkretisera vad en nationell stadspolitik bör innehålla. Vi på Fastighetsägarna kommer att följa, stödja och driva på denna process varje steg på vägen.

I vardagen kan du förändra världen

På lördag den 31 mars klockan 20:30 genomförs världens största klimatmanifestation – Earth Hour 2012. Genom en enkel handling – att släcka ljuset under en timme – visar du ditt stöd för klimatet och uppmanar samtidigt världens makthavare att agera i klimatfrågan. Jag vet att det är många som fnyser åt den här handlingen och avfärdar den som energibesparing är verkningslös. Jag menar att det inte är där varken effekten eller poängen ligger. Under den där timmen kommer ingenting i praktiken att förändras, men den gemensamma handlingen lyfter på ett väldigt konkret sätt upp frågan om vad du som individ kan ändra på i din vardag för att bidra till lösningen.

Fastighetsägarna arbetar aktivt med kunskaps- och teknikutveckling för att minska fastighetssektorns energi- och miljöpåverkan, bland annat eftersom byggnader står för över 30 procent av den totala energianvändningen. Att energieffektivisera själva fastigheterna är därför mycket viktigt men omkring 90 procent av den energi som förbrukas i en fastighet förbrukas av de som bor där. Därför är det på individnivå vi måste engagera oss. Earth Hour är ett lysande tillfälle att påminna om att du med enkla medel kan spara energi i vardagen. Här följer fem enkla tips:

1. Byt ut dina gamla glödlampor mot lågenergilampor och släck lampan när du lämnar rummet även om du bara lämnar rummet en stund. Att det går åt mer energi att släcka och tända igen är en myt.
2. Stäng av dina apparater på huvudströmbrytaren och glöm inte att dra ur laddaren till mobilen ur vägguttaget.
3. Frosta av frysen årligen och se över temperaturen i kyl och frys. Rekommenderad temperatur är +5° respektive -18°
4. Vädra kort och intensivt istället för att låta fönster stå på glänt
5. Duscha med måtta, tvätta med full maskin och åtgärda droppande kranar

Earth Hour sätter fokus på en av vår tids största utmaningar. Vi blir allt fler och alla vill ha mer men vi måste förbruka allt mindre. Att spara energi handlar ofta om att ändra ett invant onödigt beteende. Visa därför gärna ditt engagemang genom att släcka tillsammans med mig på lördag men använd framför allt den stunden till att fundera över vilka förändringar du kan göra i ditt dagliga beteende. Vi är alla en del av klimatlösningen och vardagen är den bästa arenan för förändring.

Turismen är beroende av en levande stadskärna

Att vi marknadsför våra städer som varumärken är egentligen inget nytt. I många länder är det vardagsmat sedan flera decennier.  Även här hemma i Sverige har många kommuner vaknat och insett att en förutsättning för utveckling och tillväxt är just platsens varumärke.

Ett spännande varumärke ska locka nya invånare, turister och företag som ju är skattebetalare. Konkurrensen är stor mellan städer och regioner. Idag är det bara en tredjedel av våra kommuner som visar på egentlig tillväxt, så det gäller att bygga varumärket klokt.

En annan vetskap som börjar få fäste är betydelsen av en attraktiv stadskärna är en motor för tillväxt. Centrum är inte bara en handelsplats, det är en mötesplats också. Intrycket som besökarna får av centrum ger också en bild av hela kommunen. Får vi ett positivt intryck av centrum kommer vi bära med oss det och säkert berätta om våra upplevelser för andra. Möts vi däremot av ett ödsligt och torftigt centrum kommer vi sannolikt inte tillbaka. Om det inte är nödvändigt.

I många kommuner lägger man stora pengar på att utveckla turism och besöksnäring. Näringslivsbolag och turismnäringen arbetar professionellt och målmedvetet. Men i många kommuner finns det fortfarande en tröghet i att utveckla stadskärnan. Detta beror snarare på okunskap än ovilja. Frågan kan vara komplex och man faller ofta till föga för enskilda aktörers särintressen. Man har svårt att se helheten.

Om besöksnäringen ska växa krävs det att man också satsar på centrumutveckling. Ja, en och annan turist kan ju komma ändå, men den stora turisminvasionen uteblir om destinationen inte kan erbjuda en attraktiv orts- eller stadskärna. Det blir som ett flygplan utan vingar. Det lär aldrig lyfta!

Jakten på den försvunna staden

(Först publicerad som ledare i Fastighetstidningen 2012.02.27)

Under våren 2012 åker de populära TV-personligheterna Filip och Fredrik, genom Sverige på en turné med namnet ”Jakten på den försvunna staden”. Upplägget är i deras sedvanliga anda huvudsakligen humoristiskt men samtidigt med ett visst mått av seriositet. Upprinnelsen till turnén är att de under sina många resor kors och tvärs över landet har kommit fram till att städerna i allt större utsträckning liknar varandra. Var de än vaknar upp möts de av samma butiker, samma torg och ungefär samma restaurangutbud. Med sin turné säger sig Filip och Fredrik vilja göra en insats för att vaska fram det unika i varje stad samt få folk att se sin stad med nya ögon och inse vilken fantastisk stad de bor i. Eftersom deras turné i skrivande stund inte har ägt rum och deras metoder är allt annat än vetenskapliga går det inte att förutsäga vad de kommer att komma fram till. Men i grund och botten handlar det om stadens kultur.

Utan sin kultur vore en stad bara en massa sten och infrastruktur. Det är innehållet, det vill säga människorna som bor där, deras levnadsvanor, kreativitet och attityder, platsens värden och historier, som särskiljer den från alla andra. Förmågan att sticka ut på ett positivt sätt har dessutom blivit allt viktigare bland Sveriges städer. Kampen om invånarna är hård. Dagens Nyheter publicerade nyligen statistik som visade att 142 av landets kommuner har vuxit de senaste 30 åren, men att de har gjort det på bekostnad av de resterande 148 kommuner som istället har tappat befolkning. De som har vuxit mest har mer än fördubblats under perioden medan flera kommuner på motsvarande sätt har mer än halverats. I grund och botten kan det för många städer alltså handla om att utvecklas eller helt enkelt avvecklas.

Varje stad, oavsett storlek, har sina utmaningar. Det kan handla om en expansiv externhandel, konkurrens från regioncentrum, sjunkande invånarantal, svagt utbud, brist på attraktiva lokaler, sjunkande fastighetsvärden, ökande vakanser och så vidare. Slutsatsen är att städer med svag tillväxt måste försöka vända trenden medan städer med stark tillväxt måste säkerställa fortsatt attraktivitet och behålla eller förstärka sin position i förhållande till konkurrenterna. Att framgångsrikt driva och utveckla en stad är med andra ord ett stort och långsiktigt arbete. Men det är ett vanligt missförstånd att det enbart är kommunen som har ansvar och mandat att genomföra detta arbete. Kommunen äger inte staden. I de allra flesta städer jag har besökt är centrum fullt av privatägda fastigheter som sjuder av liv och verksamheter.

Det finns en stor outnyttjad resurs i de privata fastighetsföretagen i Sverige. Många samverkar idag med kommun och övrigt näringsliv för att stärka sina städers attraktivitet och på olika sätt öka livskvaliteten för invånarna men det fungerar olika bra i olika kommuner. På flera håll lämnas de privata fastighetsföretagen utanför när kommunen istället vänder sig till de egna förvaltningarna för olika former av utvecklingsprojekt. Det privata engagemanget måste bättre tas om hand då många är villiga att lägga sin tid, sin initiativkraft och sina pengar på någonting som inte bara gynnar dem själva utan också samhället i stort. Som branschorganisation driver vi aktivt på utvecklingen mot ett ökat samhällsengagemang i fastighetsbranschen eftersom vi är övertygade om att det är en långsiktig investering som gynnar alla inblandade. Det finns en stor potential i samverkan utanför traditionella gränser i syfte att skapa gynnsamma förutsättningar för tillväxt och ett bättre samhällsklimat.

Fastighetsägarna GFR inrättade år 2006 en projektmedelsfond för att stimulera den här typen av utvecklingsarbete. Efter sex år kan vi konstatera att fonden har gett resultat långt över förväntan då mer än 70 utvecklings- och samverkansprojekt har kunnat sjösättas i vår region sedan dess. Genom aktiv stads- och ortsutveckling arbetar vi på Fastighetsägarna för att tillsammans med våra medlemmar skapa attraktiva städer och stärka den kommersiella fastighetsmarknaden på lokal, regional och nationell nivå. Precis som Filip och Fredrik framhåller gäller det att våga sticka ut hakan på något sätt. Varje stad bör försöka hitta sin egenart och bygga vidare på den. Den kan sannolikt inte vara bäst på allt. Däremot kan den vara bra på det mesta och bäst på någonting.

 

Satsa på de mjuka värdena

Egentligen borde det vara en självklarhet i den kommersiella fastighetssektorn att det är människor som skapar lönsamhet. Fastigheternas lönsamhet ökar om hyresintäkterna ökar och hyrorna kan endast höjas om lönsamheten i lokalerna ökar. Denna bestäms i stor utsträckning av hur bra personalen är på att bemöta sina kunder, ge service och överträffa förväntningar. Samtidigt ser jag allt för ofta hur detta glöms bort eller nedprioriteras till förmån för hårdare faktorer. Till exempel kan man i en shoppinggalleria lägga miljontals kronor på renovering med nya ytskikt, rulltrappor, stråk och belysning samtidigt som man inte lägger en endaste krona på det viktigaste av allt – kundbemötandet. Jag säger inte att de andra faktorerna är betydelselösa. Dagens kunder är ute efter upplevelser och då är det viktigt med förnyelse och spännande interiörer. Det jag däremot hävdar är att det inte spelar någon som helst roll hur fräsch eller fräck en lokal ser ut om personalen inte behandlar sina kunder väl. Däremot kan ett trevligt och professionellt bemötande få de flesta kunder att ha överseende med andra brister och dessutom spendera betydligt mer.

Problemet är förstås att butikspersonalen inte är anställd av fastighetsföretaget. Därmed ligger ansvaret för deras kompetens och servicenivå på lokalhyresgästen och inte på fastighetsföretaget. Visst är det så. Ansvaret ligger där, men samtidigt är det denna personal som i sitt dagliga agerande, med bra eller dåligt kundbemötande, bestämmer lönsamheten för lokalen och i förlängningen för hela fastigheten. En eller ett par dåliga butiker kan sänka ett helt stråk. Därför är det rimligt att den som förvaltar kommersiella lokaler engagerar sig för att få till stånd kompetensutvecklingsprojekt med inriktning på handel och service. Det finns en rad intressanta sådana på olika håll i landet. Ett exempel är Västerås där jag under ett års tid har varit delaktig som utvärderare i ett ESF-finansierat projekt med fokus på att kompetensutveckla cityhandeln. Butikscheferna har fått ledarskapsutbildning och butikspersonalen har fått sälj- och serviceutbildning. Det är en hel stadskärna som nu entusiastiskt drar åt samma håll och de har ett gemensamt mål – De ska bli bäst i Sverige på bemötande. Hur tror du lokalhyrorna påverkas om de lyckas?

Var är bostadspolitiken Björklund?

Denna helg samlas folkpartister från hela landet i Karlstad för att diskutera sin framtida politik. Vår organisation såväl som Hyresgästföreningen är på plats för att föra initierade samtal med politiker från hela landet, främst om hyresrättens framtid och den utpräglade bostadsbristen. För det är nämligen så, att några av frågorna på dagordningen under landsmötet 2011 handlar om våra bostäder. Hoppfullt skrev jag igår en debattartikel i NWT om att Sverige behöver en liberal bostadspolitik. Den avslutades med en direkt fråga till Folkpartiet: ”Är ni villiga att ta ansvar i bostadspolitiken och reformera bostadsmarknaden?”

Dessvärre grusades mina förhoppningar direkt då Jan Björklund inledningstalade. Det var EU-politik, det var värnskatt och ungdomsarbetslöshet, men det var inte ett enda ord om bristen på bostäder. Alla dessa frågor är relevanta, men att inte ta upp bostadsfrågan när 80 procent av Sveriges kommuner lider av brist på hyresrätter tycker jag är anmärkningsvärt. Folkpartiet är inte ensamt parti om att hantera bostadspolitiken styvmoderligt. Det är snarare så att de flesta partier verkar ha svårt för att ta ställning när det gäller bostäder. Frågan tycks antingen vara för svår eller så är den för ideologisk för att någon ska våga ta i den.

Vi står idag inför en situation där 90-talets stora barnkullar vill ut på bostadsmarknaden. Det är omkring 700 000 unga som vill flytta hemifrån men inte har den möjligheten. Detta är en ohållbar situation som enbart en tillräcklig nybyggnation av främst hyresrätter kan förbättra. Det vi behöver är en trovärdig politisk förkämpe som inte hymlar och mumlar utan rakryggat ställer krav på bostadsmarknaden och samtidigt ger hyresrätten långsiktigt hållbara regler och förutsättningar för egen bärkraft. Vilket parti vill fånga den bollen? Folkpartiet verkar åtminstone inte springa efter den idag.

Mer än bostäder och lokaler

I förra numret av Fastighetstidningen fick vi många exempel på fastighetsbolag som gör goda insatser för ett hållbart samhälle; Wihlborgs cykelsatsning, Vasakronans gröna hyresavtal, Fabeges leksaksbibliotek, Jernhusens gröna knapp, Atriums miljöbilspool med flera. Det här är insatser som visar på hur betydelsefulla våra medlemsföretag inom kontor och lokaler är i samhällets utveckling och att detta dessutom är kopplat till lönsam fastighetsförvaltning tycks fler och fler bli medvetna om.

När man ser till helheten så är engagemanget från flera av de kommersiella företagen stort i olika frågor som betyder mycket för branschen. De av oss som var på plats på Business Arena i september hörde om initiativet för att synliggöra branschen och intressera ungdomar för utbildning inom fastighetssektorn. Detta är en nyckelfråga för framtiden och jag följer initiativet på nära håll.

Ska vår bransch lyckas locka till sig de bästa talangerna måste vi till exempel bli öppnare, skapa PRAO-platser, belysa våra starka sidor och visa på ett betydelsefullt samhällsengagemang. Och vi måste som alltid börja på hemmaplan. Jag tänker se till att frågan finns på våra medlemmars agendor, i en eller annan form.