En ändlös diskussion?

 

Bilens vara eller inte vara upprör och provocerar många. Diskussionerna är ofta ändlösa i kommuner och cityföreningar. Alla har en åsikt om bilen, men för många är diskussionen svart eller vit. För eller emot. Ska man förbjuda bilen eller ska man stimulera alternativa transportslag.

Vad man än tycker i frågan så måste vi nog inse fakta. En helt bilfri stad är utopiskt. Flera fakta talar för bilen i dagsläget: Vi kan inte stänga av ett helt trasportslag, då dör kranskommuner och landsbygden runt om staden. Ett sådant ingrepp i rörelsefriheten klarar vi inte idag. Men å andra sidan ser vi att unga har andra resvanor och gärna åker mer kollektivt eller cyklar. Att cykla är trendigt. Vi ser också att bilägandet i stadskärnor, åtminstone i större städer, minskar. Bilpoolerna blir alltmer intressanta i stället för att äga egen bil.

Fortsätt läsa En ändlös diskussion?

Efterlängtad utredning om klimatanpassning

Jag har vid upprepade tillfällen skrivit om de ökade och allt mer kostsamma översvämningarna och, i samband med dessa, kommuners inklusive VA-hållares undfallenhet att ta tag i problemet.

Regeringen har nu äntligen tillsatt en utredning om klimatanpassning.framsida_klimatsakrad_fastighet_PNG_200_313

Utredningen ska bland annat svara på om nuvarande lagstiftning behöver ändras för att tydliggöra ansvar och finansiering av klimatanpassningsåtgärder. Arbetet med klimatanpassning berör ett stort antal aktörer inom både offentlig och privat sektor. Det måste vara tydligt vem som ansvarar för att anpassningsåtgärder vidtas och hur de ska finansieras. Det gäller i synnerhet mer kostsamma åtgärder som rör befintlig bebyggelse och infrastruktur. Så länge detta inte är tydligt avvaktar många aktörer med att vidta åtgärder. Åsa Romson kommenterade den senaste tidens översvämningar och den nu presenterade utredningen i SVT.

Fortsätt läsa Efterlängtad utredning om klimatanpassning

Ni får inte min stad!

Jag höll i veckan i en paneldebatt på Fastighetsmässan i Stockholm under rubriken ”Vad är stad?”. Diskussionen kretsade huvudsakligen kring hållbar stadsutveckling, olika framtidsscenarier och förhållandet mellan stad och förort. På frågan om vad som egentligen gör en stad kom panelen fram till att det främst är dess mjuka och mänskliga egenskaper. Nyckelorden för staden var mötesplatser, själ, människor, täthet, kultur, mångfald och folkliv.

I bjärt kontrast till denna mjuka och behagliga bild av staden står det hänsynslösa våldsdåd som i veckan ägde rum på en krog i Biskopsgården i Göteborg. Två personer gick in och sköt med automatvapen, dödade två och skadade många. Detta hände alltså på en krog där folk helt utan koppling till varandra tittade på fotboll på tv. Det är svårt att begripa. Det är svårt att svälja. Är detta den faktiska utvecklingen i våra förorter? I vårt samhälle?

GPMedan vi diskuterar cityhandelns utveckling och hyresnivåer sipprar våldet upp från de genomsegregerade och funktionsseparerade förorterna. Utanförskapet ligger som en milsvid avgrund mellan den attraktiva hållbara staden och den verklighet vi lever i. Det går inte att blunda för och säga att det rör bara förorten, eller att det bara är kriminella som gör upp sinsemellan. Det är mitt ibland oss och det påverkar oss alla i hela staden. Många företag har redan engagerat sig och kommunerna gör så gott de kan för att motverka segregation och utanförskap, men det krävs mer och fler. Det är förstås viktigt att bekämpa kriminaliteten, men det är ännu viktigare att jobba med den långsiktiga utvecklingen – den som gör bortkopplade bidragstagare och blivande gängkriminella till samhällsmedborgare med arbete och inkomster. Det gör vi endast genom samverkan på bred front.

Jag brukar skriva om stadsutveckling. Här handlar det snarare om en räddningsinsats för våra städer. Att som företagare engagera sig i denna fråga handlar inte om välgörenhet eller att vinna poäng på goodwillkontot. En attraktiv hållbar stad är en förutsättning för att näringslivet ska kunna locka till sig kreativa och kompetenta människor och för att vi ska kunna attrahera och behålla studenter, lärare, forskare och läkare på toppnivå. Det är en förutsättning för tillväxt, en levande handel och en väl fungerande fastighetsmarknad. Det är en förutsättning för ett gott och tryggt liv för våra invånare. Vi borde inte nöja oss med mindre. Det finns många sätt att engagera sig i stort och smått. Ofta kan man göra mycket genom att agera i det egna närområdet. Lokala projekt finns det gott om och verksamheter som exempelvis Läxhjälpen och Fryshuset gör stor nytta. Till de kriminella som ohämmat skjuter folk har jag bara en sak att säga. Ni får inte min stad! Den är värd att kämpa för.

Tänk vad en fri marknad kan åstadkomma

Det kan vara värt att lyfta fram goda exempel ibland på företag som gör någonting utöver det som krävs av dem eller som helt enkelt gör någonting exceptionellt bra. Jag tänkte ta tillfället i akt att lyfta fram företaget Eklandia som har utvecklingsplaner för det välkända Kungsportshuset i Göteborg. Det ligger strax intill den välkända skulpturen Kopparmärra i hjärtat av Göteborg. Eklandia har i detta projekt enligt min uppfattning tänkt helt rätt. De har förstått betydelsen av byggnaden för Göteborgarna och betydelsen av att fullfölja utvecklingen enligt husets och områdets karaktär. Detta gör de genom att behålla mycket av det yttre utseendet men samtidigt bygga till ett våningsplan och ett hörntorn som fanns med på originalritningarna från mitten på 1800-talet. Det är vackert och kommer att passa in perfekt i omgivningen.

Men de har inte bara tänkt rätt kring själva byggnaden. Även i marknadsföringen har de förstått att det viktigaste av allt inte är själva byggnaden utan platsen där den står. Det är där de mänskliga värdena och de stadsmässiga kvaliteterna kommer in i sammanhanget. I marknadsföringen av de kontorslokaler som kommer att fylla stora delar av fastigheten talas det om områdets kreativa myller, kopplingen till historien, närheten till kultur, shopping och matupplevelser samt den vackra grönskan i närliggande Trädgårdsföreningen. Det talas även om tillgänglighet med bilparkering och närhet till kollektivtrafik, cykelvänlighet och lånecyklar. Som om det inte vore nog med det så kan Eklandia sticka ut hakan med sitt hållbarhetsarbete eftersom Kungsportshuset kommer att certifieras enligt Miljöbyggnad vilket bekräftar att fastigheten uppfyller viktiga kriterier inom energi, inomhusmiljö och material.

Det är slående hur mycket som blir rätt när bra företag får leverera det som kunderna vill ha på en fri marknad. Parallellen till bostadshyresmarknaden får du dra själv.

Fortsätt läsa Tänk vad en fri marknad kan åstadkomma

Om snabbtåg fanns

 

Idag tar tåget mellan Stockholm och Oslo 6 timmar. Visst skulle det vara bättre om vi kunde halvera den tiden?

Visst är det svårt att säga emot ovanstående påstående? Det är hämtat från det arbete som vi på Fastighetsägarna tillsammans med Sveriges Byggindustrier nu har dragit igång för att verka för en ny snabbtågssträckning. Den är tänkt att gå längs Tillväxtkorridoren mellan Stockholm och Oslo via Västerås, Örebro och Karlstad.
”Tillväxtkorridoren? Det har jag aldrig hört talas om” tänker du säkert och det är inte så underligt. Fokus i infrastrukturdebatten har länge legat på att koppla ihop våra egna svenska storstäder. Men låt mig tala om varför detta geografiskt och samhällsekonomiskt är en mycket intressant sträckning:

#En tredjedel av Sveriges och mer än en tredjedel av Sveriges och Norges sammanlagda befolkning finns här, totalt 4,6 miljoner människor

#40 procent av Sveriges och Norges samlade BNP finns här

#Nära hälften Sveriges och Norges universitet och högskolor ligger här (46 av 105)

#45 procent av Norges samtliga företag med över 100 anställda finns här

Tåg erbjuder klimatsmart tillväxt. En tågresa är fyra gånger mer energieffektiv än en bilresa och nio gånger mer energieffektiv än en flygresa. Det sker idag ungefär 1 miljon flygresor per år mellan Stockholm och Oslo. Det finns med andra ord en enorm potential till minskad miljöpåverkan.

Det handlar också om att ytterligare stärka och fullt ut kunna dra nytta av banden med grannlandet i väst. Gränspendlingen mellan Sverige och Norge är nästan lika stor som gränspendlingen mellan Danmark och Sverige över Öresund. Sverige investerar mer i Norge än i Finland och Danmark tillsammans. Norge investerar dubbelt så mycket i Sverige som i Finland och Danmark. I grund och botten handlar det om att skapa tillväxt och tillgänglighet, främja sysselsättningen och arbetskraftens rörlighet, förstora och koppla ihop de lokala arbetsmarknaderna. På så sätt kan vi också säkra fastighetsvärdena längs tågsträckningen.

För att få med unga på tåget har vi nu startat kampanjen ”om snabbtågfanns” på sociala medier. Målbilden var att få minst 1000 likes/följare på Facebook och på så sätt göra unga människors röster hörda. Det målet passerades glädjande nog redan det första dygnet efter lanseringen. Nu tar vi kampanjen vidare i syfte att väcka uppmärksamhet kring vilka möjligheter som finns med en ny tågsatsning och kampanjen är startskottet för vårt fortsatta arbete längs hela sträckan. Vi behöver din hjälp med att sprida budskapet.

Gå därför in och gilla projektet på Facebook 
Kolla in vår korta kampanjfilm på You Tube och sprid den
Använd gärna haschtaggen #omsnabbtågfanns
Vi finns även på Twitter som @Omsnabbtagfanns
Mer information hittar du på vår webbplats: omsnabbtagfanns.se

om snabbtåg fanns

Staden i mitt hjärta

Idag har seminariedagen Stadens Dag gått av stapeln, ett samarrangemang mellan City i Samverkan i Stockholm och Svenska Stadskärnor. Orts- och stadsutveckling är en inte bara en prioriterad fråga för oss på Fastighetsägarna, den har ett stort samhällsintresse också. Vi var många kollegor från Fastighetsägarna GFR men också representation från Syd. Med oss hade vi medlemmar, intressenter och samarbetspartners i de många stadskärnor där vi är engagerade. Tillsammans ökar vi kunskapen och förståelsen för varandras verkligheter, därifrån kan vi tillsammans hitta gemensamma målbilder och möjligheter. Dessutom är det ju väldigt roligt och inspirerande att diskutera och utbyta erfarenheter. Idéer föds och sprids vidare.

Jag bär med mig många tankar hem. Flera ord noterade jag förekom i de flesta föredrag och diskussioner. Samverkan är ett alltid återkommande värde ord. Andra saker som diskuterades var behovet av kompetens och kunskap. Flera talare skickade med tydliga budskap till politiken: Läs på, var en tydlig uppmaning. Och våga. Passivitet är stadsutvecklingens värsta hämsko.

Urbaniseringen var en annan trend som nämndes i flera sammanhang. Urbaniseringen är nog en av vårt tids megatrender. Sverige är ett av Europas mest urbaniserade länder, och trenden är oavbruten. Befolkningstillväxten förskjuts mot städerna, kurvorna har inte förändrats och ser inte ut att göra det heller. Urbaniseringen måste vi förhålla oss till, det går inte att vänta och tro att det löser sig. För det gör det inte, trenden mattas inte av. Därför måste vi jobba tillsammans.

Vår organisation jobbar vidare tillsammans med andra organisationer såsom Svenska Stadskärnor, Centrumutvecklare, mfl. Vi nätverkar med politiker, tjänstemän och näringsidkare. Vi är representerade i ledningsgruppen och styrelsen för Svenska Stadskärnor. Vi genomför samarrangemang och seminarier. Och inte minst en aktiv näringspolitisk verksamhet. Allt för en aktiv stadsutveckling till gagn för både stad och landsbygd. Frågorna hör ihop och har tydliga beröringspunkter.

Inom kort ger vi också ut en ny bok i ämnet, Attraktiva stråk och platser- en guide för städer med ambitioner.

Boka också den 5 mars 2015. Då arrangerar vi ett urbant forum med samma tema i Göteborg. Stay tuned!

Stadsutvecklingsminister, vilket titel!

Idag konstateras att Sveriges nye stadsminister, Stefan Löfven, inte bara har tillsatt en mängd nya ministrar utan även en stadutvecklingsminister. Det blir Mehmet Kaplan (mp) som blir bostads- och stadsutvecklingsminister. Det här är mycket glädjande att stadsutvecklingen lyfts fram. Stadsutvecklingsfrågorna har fått ett ökat fokus de senaste åren genom näringsdepartementets arbete. Nu flyttas även bostadsfrågorna från socialdepartementet till näringsdepartementet och hamnar där tillsammans med stadsutvecklingsfrågorna. Jag hoppas därför att det allt tydligare fokus som stadsmakterna visat för stadsutvecklingen de senaste åren fortsätter. och att detta i förlängningen leder till att vi också får en stadspolitik.

Urbaniseringen har gjort tydliga avtryck i utvecklingen och påverkat både stad och landsbygd. Vi har tillväxtrelaterade utmaningar i större städer samtidigt som mindre orter och landsbygd ofta ser en negativ befolkningsutveckling. Vi behöver hitta en balans och se både stad och landsbygd ur ett helhetsperspektiv. Vi har en landsbygdspolitik idag. Vi behöver inte bara ha en stadspolitik för städernas skull, utan även för landsbygden som också är beroende av attraktiva centralorter för sin utveckling.

Jag hoppas att vi ser början på något nytt, att vi kan ta ett nytt urbant kliv framåt. Kanske är det rätt dag att lyfta fram en sliten klyscha: ”stad och land, hand i hand”.

Nu återstår att se hur politiken formas för staden. Och landsbygden. Många frågor är obesvarade men idag känns det optimistiskt för stadsutvecklingspolitiken åtminstone.

Almedalen och våra städer

Denna vecka har jag tillbringat i Visby och Almedalsveckan. Att vara i Almedalen är att sitta mitt i en upplevelsearena, mitt i flödet av människor, intryck och kunskap.

Förra året handlade min urbana spaning i Almedalen om samhällsproblemen och stadsutvecklingen. Det var tydligt att allt fler samhällsproblem länkades till just utvecklingen av staden. Därav betydelsen av att satsa på staden för att därmed främja lösningen av andra problem med trygghet, säkerhet, segregation, tolerans, arbetsmarknad, mm.

I år känns det som urbaniseringen har varit ett hett ämne. Just urbaniseringen har väl inte stått som rubrik på mer än en några seminarier, men effekterna av urbaniseringen, för både stad och landsbygd, har varit i fokus. Handelns omstrukturering, digitalisering, tillgänglighet och bilens vara eller inte vara i city, har diskuterats fram och tillbaka.

Urbaniseringen påverkar alla orter och städer i någon form. Antingen genom tillväxt och befolkningsökning, eller i form av en alltmer negativ befolkningstrend. För den stora delen av Sveriges kommuner är detta en realitet. Och detta måste vi förhålla oss till på något sätt. Det går inte att resignera och tror att tiden löser problemen. Det räcker inte att hoppas att folk flyttat tillbaka igen, för det gör de inte. Man måste kraftsamla för att stärka ortens attraktivitet och unika kvaliteter. Först då är man på banan igen. Dessa frågor börjar dyka upp på agendor, styrelserum och i olika diskussionsforum.

Det är dags att vi på allvar börjar fundera börjar fundera på hur vi utvecklar utifrån de trender och omvärldsfaktorer som på allvar puttar och gnager på våra orter och städer. Vilken stad lämnar vi över till kommande generationer? En sak är säker, vi kan inte utveckla städer utifrån våra egna, ofta daterade, preferenser och förutsättningar. Äldre generationers livsstilar kommer inte att gå i repris. Dagens unga är urbanister, vill bo i förtätade städer, ofta utan vare sig egen bil eller krav på spatiösa utrymmen. Här är det det egna varumärket, självförverkligandet och livsstilen som står i fokus. Framgång mäts inte i längre utifrån vilket bilmärke du kör, framgången mäts i den egna utvecklingen och att utnyttja livets alla möjligheter.

Hittills har inte diskussionerna kring staden och omvärlden hängt med tiden. Kanske börjar vi nu i någon mån förstå att vi ligger efter och måste försöka hinna ifatt verkligheten.

Varje år under Almedalsveckan, anordnar vi på Fastighetsägarna tillsammans med Svensk Handel, Centrumutvecklare, Svenska Stadskärnor, seminariet Forum för stadsutveckling. I år var temat urbaniseringens fram och baksida. Hur möter framtidens stad utmaningarna? Vi tar utmaningen på allvar och jobbar vidare mot framtiden. För framtiden. Vi älskar städer! Häng på!

Vi älskar städer

Dagen då allt förändrades

En stad utvecklas långsamt över tiden, alltefter förutsättningar och omvärld ställer förändrade krav. Historien visar att många olika typer av händelser får en stad att utvecklas åt ett håll ingen hade räknat med tidigare. Det behöver inte vara krig, bränder eller stora byggprojekt, det kan också vara händelser som ligger närmare människan. Den 1 maj år 2014 hände något i Jönköping. Något så stort och oväntat att man sannolikt kommer att tala om före eller efter 1 maj år 2014.

1 maj är ju av tradition en stor demonstrationsdag. Det är en dag som traditionellt domineras av vänsterns demonstrationståg och första maj-tal. Röda fanor tillsammans med svenska flaggor brukar vaja i vinden. Så också denna dag. Så vad var annorlunda?

Jo, detta var dagen då demonstrationstillstånd också hade beviljats det främlingsfientliga Svenskarnas Parti. Förra året hade en liknande demonstration genomförts i Jönköping med upplopp och vandalisering som följd. Det upprörde jönköpingsborna som inte ville att detta skulle hända igen.

Jag började ana att något var på gång när jag uppmärksammade infartskyltarna till Jönköpings kommun veckan innan. Där brukar stå välkommen till Jönköping. Det gjorde det inte nu, det stod: Jönköping mot rasism! Stadens kyrkor planerade att hålla en utomhusgudstjänst i samband med detta demonstrationståg. Uppmärksamheten hade redan varit stor så Jönköping gick man ur huse. Tusentals fyllde parken utanför Sofiakyrkan. Alla var där, unga som gamla.

bild (11)När demonstrationståget med ett drygt 100-tal sympatisörer avtågade, möttes de av tusentals upprörda jönköpingsbor. Det var seniorer med rullatorer som knöt näven i luften, det var visselpipor och tutor, det var hundratals unga som la sig framför polisens kravallhästar för att stoppa tåget. De lyckads fördröja tåget med nästan en timme och tvingade polisen att ändra marschväg.

Och kyrkklockorna ringde. I flera timmar ljöd klockornas klang över staden. Kyrkan hade meddelat att kyrkklockorna i Sofia och Kristine kyrka skulle ringa för att varna för fara. Det hade inte klockorna gjort sedan 1939 när andra världskriget bröt ut. Nu var det dags igen. Denna symbolhandling blev oerhört stark och uppmärksammades, inte bara av lokalpressen utan också av media nationellt och internationellt. Sociala media fullkomligt exploderade av reaktioner på det som höll på att hända.

Demonstrationen genomfördes utan allvarligare incidenter. En rad omhändertagna, några fall av misshandel, men på det stora taget gick det rätt bra ändå. Polisen hade ungefär 450 poliser på plats. Och vår stad stod kvar. Men det var inte samma stad som innan allt drog igång. Något hade hänt. Något hände bland oss som var där. En samhörighet, en stolthet, en identitet blev tydlig. Vi står upp när vår stad hotas. Budskapet var tydligt, rasister är inte välkomna till Jönköping.

Stadsutveckling är inte bara hus, det handlar också om vad som händer, inte bara i husen, utan på stadens gator och torg. Ibland kan vi styra det, ibland inte. Den sociala aspekten i stadsutveckling går aldrig att komma ifrån, det är den som i sista änden fäller avgörandet åt vilket håll en stad utvecklas.

Idag gick jag till jobbet som en ännu stoltare jönköpingsbo. Stolt över de människor som bo här. Människor som står upp för sin stad, eller som Nour El Refai kåserade i radions P4: ”Jönköping i mitt hjärta”.

Ny plattform för stadsutveckling

StadsministerDet sägs att trägen vinner. Om det stämmer i det här fallet är ännu inte säkert. Det som däremot är säkert är att vårt arbete för införandet av en nationell stadspolitik nu har tagit ett viktigt steg framåt. Med de utmaningar som urbaniseringen innebär för såväl våra tungt belastade storstäder som de många små och mellanstora städer som strävar efter positiv tillväxt har behovet ökat av bättre samordning av statliga myndigheter. De frågor som på ett eller annat sätt rör städernas utveckling ligger idag splittrade på flera olika departement vilket gör förändringar av städernas förutsättningar oerhört tungrodda. Det behövs därför en överbryggande politisk funktion som ser till att stadsutvecklingsperspektivet finns med när besluten fattas. Många anser även att det saknas en tydlig mottagare på den politiska nivån för frågor som rör städernas förutsättningar, en stadspolitik.

2000-talet är utan tvekan städernas tid. Städerna ses som viktiga motorer för tillväxt inom EU:s sammanhållningspolitik. I tillväxtstrategin Europa 2020 uppmanas medlemsländerna att utforma en särskild politik riktad mot städerna. Finland inrättade en sådan år 2011. Fastighetsägarna har de senaste åren drivit denna linje hårt, inte minst inom ramen för vår samverkansorganisation Svenska Stadskärnor. Vi har exempelvis arrangerat seminarium i riksdagen, kampanjat under Almedalsveckan och fört diskussionen i den riktningen i debatt, sociala medier och en mängd olika arenor över hela landet.

Därför är det glädjande att regeringen nu ger fem myndigheter – Boverket, Naturvårdsverket, Statens energimyndighet, Tillväxtverket och Trafikverket – i uppdrag att gemensamt upprätta och förvalta en plattform för frågor om hållbar stadsutveckling. Plattformen ska enligt regeringens pressmeddelande bland annat syfta till ökad samverkan, samordning och erfarenhetsutbyte mellan aktörer inom olika sektorer och nivåer. Den ska även fungera som processtöd för de regionala strukturfondsprogrammens arbete med hållbar stadsutveckling och verka för kunskapsspridning.

Flera av våra större städer växer och utvecklas i snabb takt. Den här urbaniseringstrenden innebär både möjligheter och utmaningar, och för att en stad ska kunna växa både snabbt och hållbart krävs att många aktörer arbetar åt samma håll. En nationell plattform för att samordna och sprida kunskap kring frågor om hållbar stadsutveckling är en viktig insats för att möta dagens och framtidens utmaningar

Bostadsminister Stefan Attefall 2014.02.20

Ansatsen är med andra ord precis det som vi har påpekat behovet av och det är uppenbart att det inte har fallit på döva öron. Enligt regeringen är samhällsplanering och byggande en av hörnstenarna i den hållbara stadsutvecklingen. De påpekar därför behovet av att planering och insatser anpassas till städers, tätorters och stadsregioners skilda förutsättningar, exempelvis i form av storlek, täthet, geografiskt läge och befolknings- och näringsstruktur. Detta är också en viktig insikt. Det behövs inte bara en storstadspolitik utan en politik för alla Sveriges städer.

Boverket har fått en samordnande roll i arbetet och uppdraget ska slutredovisas till regeringskansliet senast den 30 juni 2015. Min förhoppning är att detta arbete inte enbart blir en introvert övning mellan olika myndigheter. Det finns kunskap, nätverk och erfarenheter hos näringslivet som man bör dra nytta av. Vi kommer därför att bevaka arbetet och fortsätta driva på utvecklingen mot en nationell stadspolitik som gynnar företagande, invånare och tillväxt i våra svenska städer.