Om snabbtåg fanns

 

Idag tar tåget mellan Stockholm och Oslo 6 timmar. Visst skulle det vara bättre om vi kunde halvera den tiden?

Visst är det svårt att säga emot ovanstående påstående? Det är hämtat från det arbete som vi på Fastighetsägarna tillsammans med Sveriges Byggindustrier nu har dragit igång för att verka för en ny snabbtågssträckning. Den är tänkt att gå längs Tillväxtkorridoren mellan Stockholm och Oslo via Västerås, Örebro och Karlstad.
”Tillväxtkorridoren? Det har jag aldrig hört talas om” tänker du säkert och det är inte så underligt. Fokus i infrastrukturdebatten har länge legat på att koppla ihop våra egna svenska storstäder. Men låt mig tala om varför detta geografiskt och samhällsekonomiskt är en mycket intressant sträckning:

#En tredjedel av Sveriges och mer än en tredjedel av Sveriges och Norges sammanlagda befolkning finns här, totalt 4,6 miljoner människor

#40 procent av Sveriges och Norges samlade BNP finns här

#Nära hälften Sveriges och Norges universitet och högskolor ligger här (46 av 105)

#45 procent av Norges samtliga företag med över 100 anställda finns här

Tåg erbjuder klimatsmart tillväxt. En tågresa är fyra gånger mer energieffektiv än en bilresa och nio gånger mer energieffektiv än en flygresa. Det sker idag ungefär 1 miljon flygresor per år mellan Stockholm och Oslo. Det finns med andra ord en enorm potential till minskad miljöpåverkan.

Det handlar också om att ytterligare stärka och fullt ut kunna dra nytta av banden med grannlandet i väst. Gränspendlingen mellan Sverige och Norge är nästan lika stor som gränspendlingen mellan Danmark och Sverige över Öresund. Sverige investerar mer i Norge än i Finland och Danmark tillsammans. Norge investerar dubbelt så mycket i Sverige som i Finland och Danmark. I grund och botten handlar det om att skapa tillväxt och tillgänglighet, främja sysselsättningen och arbetskraftens rörlighet, förstora och koppla ihop de lokala arbetsmarknaderna. På så sätt kan vi också säkra fastighetsvärdena längs tågsträckningen.

För att få med unga på tåget har vi nu startat kampanjen ”om snabbtågfanns” på sociala medier. Målbilden var att få minst 1000 likes/följare på Facebook och på så sätt göra unga människors röster hörda. Det målet passerades glädjande nog redan det första dygnet efter lanseringen. Nu tar vi kampanjen vidare i syfte att väcka uppmärksamhet kring vilka möjligheter som finns med en ny tågsatsning och kampanjen är startskottet för vårt fortsatta arbete längs hela sträckan. Vi behöver din hjälp med att sprida budskapet.

Gå därför in och gilla projektet på Facebook 
Kolla in vår korta kampanjfilm på You Tube och sprid den
Använd gärna haschtaggen #omsnabbtågfanns
Vi finns även på Twitter som @Omsnabbtagfanns
Mer information hittar du på vår webbplats: omsnabbtagfanns.se

om snabbtåg fanns

Staden i mitt hjärta

Idag har seminariedagen Stadens Dag gått av stapeln, ett samarrangemang mellan City i Samverkan i Stockholm och Svenska Stadskärnor. Orts- och stadsutveckling är en inte bara en prioriterad fråga för oss på Fastighetsägarna, den har ett stort samhällsintresse också. Vi var många kollegor från Fastighetsägarna GFR men också representation från Syd. Med oss hade vi medlemmar, intressenter och samarbetspartners i de många stadskärnor där vi är engagerade. Tillsammans ökar vi kunskapen och förståelsen för varandras verkligheter, därifrån kan vi tillsammans hitta gemensamma målbilder och möjligheter. Dessutom är det ju väldigt roligt och inspirerande att diskutera och utbyta erfarenheter. Idéer föds och sprids vidare.

Jag bär med mig många tankar hem. Flera ord noterade jag förekom i de flesta föredrag och diskussioner. Samverkan är ett alltid återkommande värde ord. Andra saker som diskuterades var behovet av kompetens och kunskap. Flera talare skickade med tydliga budskap till politiken: Läs på, var en tydlig uppmaning. Och våga. Passivitet är stadsutvecklingens värsta hämsko.

Urbaniseringen var en annan trend som nämndes i flera sammanhang. Urbaniseringen är nog en av vårt tids megatrender. Sverige är ett av Europas mest urbaniserade länder, och trenden är oavbruten. Befolkningstillväxten förskjuts mot städerna, kurvorna har inte förändrats och ser inte ut att göra det heller. Urbaniseringen måste vi förhålla oss till, det går inte att vänta och tro att det löser sig. För det gör det inte, trenden mattas inte av. Därför måste vi jobba tillsammans.

Vår organisation jobbar vidare tillsammans med andra organisationer såsom Svenska Stadskärnor, Centrumutvecklare, mfl. Vi nätverkar med politiker, tjänstemän och näringsidkare. Vi är representerade i ledningsgruppen och styrelsen för Svenska Stadskärnor. Vi genomför samarrangemang och seminarier. Och inte minst en aktiv näringspolitisk verksamhet. Allt för en aktiv stadsutveckling till gagn för både stad och landsbygd. Frågorna hör ihop och har tydliga beröringspunkter.

Inom kort ger vi också ut en ny bok i ämnet, Attraktiva stråk och platser- en guide för städer med ambitioner.

Boka också den 5 mars 2015. Då arrangerar vi ett urbant forum med samma tema i Göteborg. Stay tuned!

Stadsutvecklingsminister, vilket titel!

Idag konstateras att Sveriges nye stadsminister, Stefan Löfven, inte bara har tillsatt en mängd nya ministrar utan även en stadutvecklingsminister. Det blir Mehmet Kaplan (mp) som blir bostads- och stadsutvecklingsminister. Det här är mycket glädjande att stadsutvecklingen lyfts fram. Stadsutvecklingsfrågorna har fått ett ökat fokus de senaste åren genom näringsdepartementets arbete. Nu flyttas även bostadsfrågorna från socialdepartementet till näringsdepartementet och hamnar där tillsammans med stadsutvecklingsfrågorna. Jag hoppas därför att det allt tydligare fokus som stadsmakterna visat för stadsutvecklingen de senaste åren fortsätter. och att detta i förlängningen leder till att vi också får en stadspolitik.

Urbaniseringen har gjort tydliga avtryck i utvecklingen och påverkat både stad och landsbygd. Vi har tillväxtrelaterade utmaningar i större städer samtidigt som mindre orter och landsbygd ofta ser en negativ befolkningsutveckling. Vi behöver hitta en balans och se både stad och landsbygd ur ett helhetsperspektiv. Vi har en landsbygdspolitik idag. Vi behöver inte bara ha en stadspolitik för städernas skull, utan även för landsbygden som också är beroende av attraktiva centralorter för sin utveckling.

Jag hoppas att vi ser början på något nytt, att vi kan ta ett nytt urbant kliv framåt. Kanske är det rätt dag att lyfta fram en sliten klyscha: ”stad och land, hand i hand”.

Nu återstår att se hur politiken formas för staden. Och landsbygden. Många frågor är obesvarade men idag känns det optimistiskt för stadsutvecklingspolitiken åtminstone.

Parkering ur ett helhetsperspektiv

Tillgängligheten är avgörande för stora som små städer. Staden ska inte bara betjäna de egna invånarna utan också landsbygden i regionen. Stadens tillgänglighet är inte bara ett stadsutvecklingsproblem utan även ett landsbygdsproblem. För att stadens omland ska kunna vara en attraktiv landsbygd måste staden fungera, inte bara som service och handelscentrum, utan också som en social och kulturell mötesplats. Därför är det viktig för tillresande att staden upplevs funktionell, tillgänglig och trevlig.

Allt som oftast brukar dock tillgänglighetsdebatten tyvärr sluta i en diskussion för eller emot bilen. Vi måste arbeta för tillgänglighet och inte mot bilen. Att debatten ofta blir både skev och hätsk när bilen diskuteras bottnar ofta i en bristande helhetssyn där parkering får klä skott för missnöjet.

Vi måste nyansera diskussionerna och sluta att prata om parkering som ett problem bottnat i ett underskott av p-platser.

Jag har arbetat med utvecklingsprocesser i många städer och min erfarenhet är tydlig. I många, ja rent av i de flesta städerna, finns ingen reell brist på parkeringsplatser. Det är inte där problemet ligger. Detta innebär inte att det finns ett parkeringsproblem, det måste bara lösas utifrån andra perspektiv. Information och attityd.

Det finns många verktyg för att ändra folks attityd. Informationssystem som tydligt visar var det finns lediga platser är ett bra verktyg. Ett annat är enkla och bekväma betalningssystem som gör att folk hittar, upplever det enkelt och inte behöver stressa vid sitt stadsbesök. Staden erbjuder så många upplevelser och möjligheter att vi ska inte behöva stressa tillbaka till bilen när vi gärna vill stanna lite längre.

Det som krävs är mod av beslutsfattare och ett helhetsperspektiv då utvecklingsprocesserna är komplexa och tarvar tid och tvärsektoriellt samarbete.

Varför inte ändra attityden, istället för att bygga fler p-platser, det är både billigare och mer hållbart? Parkeringens funktion, satt utifrån ett holistiskt tillgänglighetsperspektiv, är en avgörande framgångsfaktor för stadens framgång. Parkeringen är viktig i stadens utbud och erbjudande. Att vi sedan åker allt mindre bil och att trenden går mot ett ökat kollektivt resande är en helt annan diskussion.

Ny plattform för stadsutveckling

StadsministerDet sägs att trägen vinner. Om det stämmer i det här fallet är ännu inte säkert. Det som däremot är säkert är att vårt arbete för införandet av en nationell stadspolitik nu har tagit ett viktigt steg framåt. Med de utmaningar som urbaniseringen innebär för såväl våra tungt belastade storstäder som de många små och mellanstora städer som strävar efter positiv tillväxt har behovet ökat av bättre samordning av statliga myndigheter. De frågor som på ett eller annat sätt rör städernas utveckling ligger idag splittrade på flera olika departement vilket gör förändringar av städernas förutsättningar oerhört tungrodda. Det behövs därför en överbryggande politisk funktion som ser till att stadsutvecklingsperspektivet finns med när besluten fattas. Många anser även att det saknas en tydlig mottagare på den politiska nivån för frågor som rör städernas förutsättningar, en stadspolitik.

2000-talet är utan tvekan städernas tid. Städerna ses som viktiga motorer för tillväxt inom EU:s sammanhållningspolitik. I tillväxtstrategin Europa 2020 uppmanas medlemsländerna att utforma en särskild politik riktad mot städerna. Finland inrättade en sådan år 2011. Fastighetsägarna har de senaste åren drivit denna linje hårt, inte minst inom ramen för vår samverkansorganisation Svenska Stadskärnor. Vi har exempelvis arrangerat seminarium i riksdagen, kampanjat under Almedalsveckan och fört diskussionen i den riktningen i debatt, sociala medier och en mängd olika arenor över hela landet.

Därför är det glädjande att regeringen nu ger fem myndigheter – Boverket, Naturvårdsverket, Statens energimyndighet, Tillväxtverket och Trafikverket – i uppdrag att gemensamt upprätta och förvalta en plattform för frågor om hållbar stadsutveckling. Plattformen ska enligt regeringens pressmeddelande bland annat syfta till ökad samverkan, samordning och erfarenhetsutbyte mellan aktörer inom olika sektorer och nivåer. Den ska även fungera som processtöd för de regionala strukturfondsprogrammens arbete med hållbar stadsutveckling och verka för kunskapsspridning.

Flera av våra större städer växer och utvecklas i snabb takt. Den här urbaniseringstrenden innebär både möjligheter och utmaningar, och för att en stad ska kunna växa både snabbt och hållbart krävs att många aktörer arbetar åt samma håll. En nationell plattform för att samordna och sprida kunskap kring frågor om hållbar stadsutveckling är en viktig insats för att möta dagens och framtidens utmaningar

Bostadsminister Stefan Attefall 2014.02.20

Ansatsen är med andra ord precis det som vi har påpekat behovet av och det är uppenbart att det inte har fallit på döva öron. Enligt regeringen är samhällsplanering och byggande en av hörnstenarna i den hållbara stadsutvecklingen. De påpekar därför behovet av att planering och insatser anpassas till städers, tätorters och stadsregioners skilda förutsättningar, exempelvis i form av storlek, täthet, geografiskt läge och befolknings- och näringsstruktur. Detta är också en viktig insikt. Det behövs inte bara en storstadspolitik utan en politik för alla Sveriges städer.

Boverket har fått en samordnande roll i arbetet och uppdraget ska slutredovisas till regeringskansliet senast den 30 juni 2015. Min förhoppning är att detta arbete inte enbart blir en introvert övning mellan olika myndigheter. Det finns kunskap, nätverk och erfarenheter hos näringslivet som man bör dra nytta av. Vi kommer därför att bevaka arbetet och fortsätta driva på utvecklingen mot en nationell stadspolitik som gynnar företagande, invånare och tillväxt i våra svenska städer.

Städerna ska växa på höjden

Gothia byggsSveriges kraftigt belastade infrastruktur sätter onödiga gränser för utvecklingen i våra tillväxtregioner. Bättre kollektivtrafik för alla pendlingsresenärer hjälper en del, men pseudolösningar som exempelvis införandet av trängselskatt får marginella och ofta tillfälliga effekter på vårt beteende medan själva grundproblemet kvarstår – att vi bor på ett ställe och arbetar på ett annat. Lösningen är lika enkel som den är genialisk och välkänd. Om vi bygger på höjden kan fler av oss bo och arbeta på samma ställe. Det ökar platsens ekonomiska styrka och med mer utrymme för människor och kompetens stärks även platsens kreativa potential och dess bidrag till hela kommunens och regionens utveckling.

Att lägga till några våningsplan på en åtta- eller tiovåningsbyggnad är i sammanhanget en näst intill försumbar kostnad. Samtidigt är de samhällsekonomiska vinsterna enorma när tillkommande bostäder och kontorsytor räknas om i kommunala intäkter, arbetstillfällen och minskad belastning på miljö och infrastruktur. Dessutom skapar fler boende och fler kontorslokaler bättre förutsättningar för ekonomiskt hållbara butikslokaler i bottenplan vilket möjliggör en attraktiv blandstad som lever och är trygg hela dygnet.

Kort sagt, att bygga lågt i våra tillväxtstäder är ett dumt slöseri med pengar och yta. Såväl miljömässiga som ekonomiska argument stärker detta påstående. Varje sexvåningshus som byggs i dag är inte en seger utan en missad chans att skapa bostäder och lokaler för tre- eller fyrdubbelt så många. Detsamma gäller det vettlösa bevarandet av äldre låg stadsbebyggelse i centrala lägen i våra större städer. Det finns inget självändamål med att inte bygga på fler våningar på de byggnader som tål det från exempelvis sextio- och sjuttiotalet. Det måste vi tillåta. Det blir nämligen ingen utveckling utan förändring och jag vågar lova att den stad som ger upp ambitionen att utvecklas kan packa ihop och ta bussen till nästa stad direkt. Så tuff är konkurrensen om att attrahera människor och skapa tillväxt idag.

Städer ska växa inifrån och ut, men idag ser vi motsatt trend i Sverige. Kommunal feghet, antikvarisk inställning till stadsbyggnad och absurda överklagandeprocesser driver nybyggnationen till åkermark i utkanten av städerna. Ingen tycker egentligen att det är där städerna bör växa, men det är den enkla vägen fram, trots att det är en katastrof för miljön med dagens fossildrivna bilpark och ännu värre för vår infrastruktur. Jag föreslår därför motsatsen. Ta den svåra men långsiktigt hållbara vägen, ta höjd för framtiden och bygg upp våra svenska stadskärnor till den dubbla höjden.

Stadspolitik till riksdagen

riksdagshusetStäderna är viktiga motorer för tillväxt. Därför har man inom EU:s sammanhållningspolitik och i tillväxtstrategin Europa 2020 uppmanat medlemsländerna att utforma en särskild politik riktad mot städerna. Sverige saknar idag en sådan politik. Utmaningarna för Sveriges städer är omfattande. Urbaniseringen leder till att mindre städer ser vikande befolkningsunderlag och brist på kompetens medan storstädernas största utmaningar stavas bostäder infrastruktur och segregation. Hur ska vi möta utmaningarna och vända trenden?

På onsdag nästa vecka anordnar vi ett seminarium i riksdagen. Vi gör detta inom ramen för vårt samarbete i organisationen Svenska Stadskärnor. Syftet med seminariet är att lyfta frågan om det saknas en politik och en nationell strategi för hur våra städer ska utvecklas. 2011 bytte Jordbruksdepartementet namn till Landsbygdsdepartementet i syfte att bättre spegla dess arbetsområden, nämligen att stärka landsbygden och frågor som är specifika där. Samma år inrättade Finland ett stadspolitiskt utskott som jobbar tvärs över departementsgränserna och bevakar städernas viktiga utvecklingsfrågor. Men vilken sorts städer ska vi ha i framtidens Sverige? Behövs det inte ett samordnat ansvar för städernas frågor? Sanningen är att vi får de städer vi förtjänar. Därför behöver dessa frågor lyftas och vilken plats är bättre för detta än riksdagen?

De som deltar i seminariet förutom jag själv är Marita Ljung, statssekreterare till näringsminister Annie Lööf, Ilmar Reepalu (S) ordförande i kommunstyrelsen i Malmö och arkitekt till yrket, Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Jönköping, Dag Klackenberg, VD Svensk Handel, Eva Östling Ollén, VD Visita och Björn Bergman, VD Svenska Stadskärnor. Vi kan därför förvänta oss en initierad och spännande diskussion. Seminariet kommer även att filmas av SVT. Så fort vi vet när det kommer sändas lägger vi ut den informationen. Vi kommer även att följa upp ämnet på Forum för stadsutveckling i Visby under årets Almedalsvecka.

Wifi lika självklart som p-plats?

Nåddes precis av nyheten att city i Jönköping nu erbjuder fritt wifi. Min första tanke var att det här är för bra för att vara sant. Är det första april? Nej, detta var dagens sanning och den gjorde mig glad. Hittills har jag inte noterat att någon stadskärna inför fritt wifi, tillgängligt för alla. Här ligger Jönköping i framkant.

Min nästa tanke var; varför har ingen gjort detta tidigare? Det är ju en lysande idé. Vi vet ju att många idag väljer mötesplatser, caféer och restauranger utifrån vem som erbjuder ett bra wifi. Det är ju rätt självklart egentligen, en stadskärna som ska vara den självklara mötesplatsen, en dygnet runt-öppen arena, ska ju givetvis ha ett öppet wifi.

För att kunna genomföra detta så måste det ju finnas en samverkan som klarar genomförandet. För lika enkelt och självklart som det låter så kan det ju i praktiken vara knepigt att genomföra. Det är många aktörer som ska enas och få det att funka. Allt från bredbandsleverantörer, kommunala enheter och destinationsbolag till enskilda fastighetsägare. Men det är en åtgärd som direkt skapar ökad attraktivitet och nytta. Så sno idén från Jönköping, den passar lika bra i liten som stor stad!

Min spaning för dagen blir ju utifrån detta rätt självklar. Förr eller senare är ett öppet wifi lika självklart som en tillgänglig p-plats är för besökaren i stadskärnan är idag. Kraven på tillgänglighet och bekvämlighet ökar och förändras över tiden. Dagens unga är i större utsträckning än tidigare urbanister och de kommer att ersätta dagens ändlösa parkeringsdiskussioner mot wifi-relaterade diskussioner i framtiden. Om vi inte fixar detta redan nu!

Så, Wifi åt alla! Bra jobbat, Jönköping!

Här är länken för mer information: http://wifijkpg.se/portal/

När samverkan och beslut kommer i fel ordning

Samverkan och stadsutveckling debatteras ofta, diskussionen förs i många orter och städer. Detta är ett generellt problem och alls inte specifikt någon stad. Men väl värt att debattera ändå. Att jobba med orts- och stadsutveckling där många aktörer är inblandade är komplicerat och kräver en tydlig och målinriktad processledning. Alla aktörer, fastighetsägare, kommun och stadens verksamheter är viktiga, men ofta måste kommunen ta kommandot för att övriga aktörer kunna följa efter.

När denna process inte förs klokt uppstår tydliga vissa effekter. Ibland syns det, från kommunalt håll, en tydlig ambition att gärna ta beslutet först och sedan därefter, många gånger på en halvsläng, bjuda in till samverkan och seminarier. Effekterna av detta blir att den förväntade utvecklingen uteblir.

När processen förs klokt genomförs samverkansprocessen först för att skapa delaktighet och välförankrade beslutsunderlag. Då känner sig alla delaktiga och bidrar till processen genom egna investeringar och samordnade åtgärder. Då skapas direkta kontakter mellan bland annat fastighetsägare och kommunens beslutande organ, både beträffande tjänstemän och kommunstyrelse och andra nämnder. Besluten går då snabbare och ligger närmare verksamheterna och inte minst verkligheten. Denna erfarenhet är väldokumenterad från många städer.

Ibland, i en slags felriktad utvecklingsiver, tar kommunen beslut om stadens utveckling först och därefter informerar man aktörerna och säljer in sina beslut. Då gnisslar det i maskineriet. I förlängningen blir effekten att kommunen avskärmar sig från aktörernas vilja och den utvecklingsresurs man hade förblir outnyttjad. De möten som arrangeras blir inte samverkansmöten utan informationsmöten. Det blir envägskommunikation utan reell nytta, man tappar helt enkelt styrfarten och förändringsriktningen. Orten och staden är värd mer än så, ofantligt stora värden står på spel. Ansvaret vilar tungt på den aktör som leder processen.

Nytänk kring våra städers samverkansorganisationer krävs inför framtiden

Förutsättningarna för stadens utveckling har förändrats över tiden. När vi först började bygga samverkansorganisationer för att utveckla staden för ett par decennier sedan, var det med ett fokus på evenemang. Det räckte att blåsa ballonger och ställa ut karuseller på gator och torg för att skapa intresse för ett besök i staden. I dag har vi ett nytt fokus.

Vi ser tydligt att vi måste bygga staden utifrån de faktorer som påverkar stadens tillväxt och utveckling. Jag tänker bl a på konkurrens till andra städer, externhandelns tillväxt, regionförstoringen och inte minst handelns omstruktureringar och rationaliseringar och inte minst våra förändrade beteenden och trender. När staden förr främst hade funktionen som varuförsörjare för kommunens invånare, är den idag en upplevelsearena för kultur, turism och shopping.

Våra centrumorganisationer har utvecklats och breddats beträffande målsättning och verktyg, men vi ligger kanske inte alltid i takt med senaste förutsättningar och trender.

I flera städer är idag en outvecklad samverkans organisation en hämsko för stadens utveckling. Centrumbolag jobbar med sitt, turismen och kulturen likaså. På många håll finns det destinationsbolag som enbart fungerar som en leverantör av marknadsföringstjänster till staden utan koppling och möjlighet till samordningsvinster gentemot övriga aktörer som också jobbar med att dra besökare och marknadsföra staden. Men när det är så enkelt och uppenbart att vi måste vidare, varför gör vi inte det då?

Först måste vi lösa upp gamla inlåsta strukturer, runda bakåtsträvare och arbeta mot oförmåga och förändringsovilja. Många gånger är det nog inte så stora motsättningar mer än att man inte riktigt kommit igång med att se över organisation och arbetssätt. Min uppfattning är dock att vi måste tänka nytt för att kunna gå vidare.

Framtiden ligger i att skapa nya breddade destinationsbolag. Under detta paraply samlas sedan centrumbolag, näringsbolag, turistorganisationer och kultur. Alla jobbar ju mot samma mål, att göra staden och kommunen attraktivare för att locka besökare, nyinflyttande och nya företag. Flera städer har nått långt medan andra fortfarande inte kommit ur startblocken. Med stigande förvåning ser jag tom ganska stora städer som kämpar vidare med äldre typer av organisationer, trots att man har goda resurser. Det gäller att inte bara har fokus på den fysiska utvecklingen utan också på humaniora. Det är ändå levnadsfrågorna som skapar förutsättningar för den fysiska utvecklingen och ökad attraktionskraft.