Samverkan ger tydliga utvecklingsresultat

Igår deltog jag på ett möte angående utvecklingen av Varbergs stadskärna. Under våren har vi tillsammans med aktörerna Varbergs kommun, stadens verksamheter, Fastighetsägarna och Marknad Varberg, genom en samverkansprocess tagit fram en målsättning för utvecklingen av Varbergs stadskärna. Varberg har en tradition av god samverkan vilket skapat möjligheten att inte bara utveckla staden fysiskt utan även arbetssätt och organisation.

Under vårens seminarier blev förändringsviljan tydlig. Tillsammans hittades utvecklingsmöjligheter som annars fortfarande hade varit kvar på idéstadiet. Kommunen presenterade planer för Norrgatan, kyrkoherden berättade om planer på att rusta miljön runt kyrkan som ligger i anslutning till det stora torget, kommunstyrelsens ordförande pratade om planerna på förbättringar i kollektivtrafiken, fastighetsägare förtätade stråk och utsmyckningsprojekt och Marknad Varberg berättade om hur man knöt samman, samordnade och kommunicerade aktiveter och events.

Ibland får jag faktiskt fortfarande frågan vad en stadsförnyelse egentligen ger. När jag satt på mötet igår radades bevisen upp, ett efter ett. Sällan får man väl så tydliga belägg för vad som kan hända när man börjar samarbeta. Och det blir ju inte bara fysiska resultat, det skapas sociala kvaliteter också när människor ur olika grupper och yrken träffas utifrån en gemensam målbild.

Ibland är det extra roligt att jobba med stadsutveckling och representera Fastighetsägarna, igår var en sådan dag. Men som tur är så finns det många fler goda exempel än Varberg. Det jobbas på många ställen med att utveckla en hållbar och attraktiv stad. Ingen nämnd, ingen glömd, många är det i alla fall. Medvetenheten och kunskapen kring stadsutveckling har ökat de senaste åren men vi har ändå bara sett början. Staden blir aldrig färdigutvecklad, möjligheterna är däremot oändliga.

Gott ledarskap – en förutsättning för den hållbara staden

Stadsutveckling kräver samverkan, inte bara mellan olika aktörer, utan samspel mellan människor. När staden inte utvecklas åt rätt håll beror det sannolikt inte främst på omvärldsfaktorer utan på mänskliga faktorer. Vi har inte lyckats samverka eller skapa ett ledarskap som kan hantera dessa komplexa frågor.

Delegationen för hållbara städer skriver i en nyligen utgiven offentlig statlig utredning, ” Femton hinder för hållbar stadsutveckling” om bristen av management i utvecklingen av våra städer. Man skriver:

”Otillräcklig dialog med medborgare om stadens långsiktiga utveckling medför ett demokratiskt underskott. Bristfällig återkoppling och uppföljning av genomförda dialogprocesser hindrar kunskapsuppbyggnad.”

Detta ger en mänsklig aspekt på ett, vanligtvis fysiskt förhållningsätt till stadsutveckling. All fysisk utveckling bottnar i planering och samspel mellan människor och tarvar därför att någon tar taktpinnen. Att någon sträcker upp handen och slår fast att vi äger frågan.  Man anger i rapporten att detta är ett tydligt hinder för utveckling:

”Bristande kapacitet och kompetens att utöva ledarskap för komplexa och tvärsektoriella processer utgör ett hinder för att utveckla städer.”

Vi saknar idag en stadspolitik som sätter ramarna för arbetet med våra städer. Kanske är det därför inte konstigt att det saknas ledarskap över stadsutvecklingen i våra städer, när det saknas management från högsta ort. Speciellt viktigt blir ledarskapet när strukturella mönster ska brytas för att nå en hållbar stadsutveckling.

Vi behöver hitta nya organisationsformer för utvecklingsprocesserna i våra städer. De organisationsmodeller som byggdes upp för ett par, tre decennier sedan, är idag för enkla och stänger ute många viktiga aktörer. Nya organisationer där alla aktörer samlas måste byggas med politiker, tjänstemän, fastighetsägare, näringsverksamheter, turism, kultur och föreningsliv. En bred organisation med djup, under ett gott ledarskap, för en hållbar stadsutveckling.

Det är länge sedan vi kunde utveckla våra städer med enbart ballonger och karuseller.

Hur ska vi ha det i morgondagens städer, egentligen?

I förra veckan skrev jag på denna blogg om det hittills lyckade projektet med avgiftsfri kollektivtrafik i Avesta. Detta var något som många hade åsikter om då jag fick många kommentarer och synpunkter, inte minst genom Facebook och Twitter. Avesta tar steget fullt ut för att kunna svara på frågan; vilka samhällseffekter skapas när kollektivtrafiken i staden blir avgiftsfri? Vilken samhällsnytta skapas? Vad kostar det egentligen, vinst eller förlust?

Jag är fortfarande förvånad över bristen på debatten kring detta i många städer. Politiken slirar ofta och vågar sällan ta debatten. Många fortsätter på den inslagna vägen som bygger på tron att vi gör staden en tjänst genom att begränsa biltrafiken i stadskärnan. Tidigare i somras skrev urbanisten professor Jerker Söderlind om detta i tidningen Market. Han menade att man inte hade sett till konsekvenserna av denna politik. Han skriver: ”Den oförutsedda konsekvensen är dock att de sätter sig i bilen och spenderar sin köpkraft ute på en stadslös handelsplats.”

Då blir staden förloraren. Man tappar attraktionskraft, kulturen får stryka på foten, handeln tappar och miljöeffekterna blir värre! Allt talar för att den täta staden med allt samlat inom gångavstånd ger positiva miljöeffekter. Men om nu politikerna väntar så bygger vi in problemen i staden. Ju längre tiden går utan framtidssäkra infrastruktursatsningar, ju större blir problemen.

Så min farhåga är om inte utvecklingen går för långsamt eller i värsta fall åt fel håll. Att utveckla stadens infrastruktur är långsamma och tröga processer som tarvar politiskt mod och framsynthet. Kanske dags för en ny vision, som Jerker Söderlind skriver, ”den bilvänliga och täta staden”.

För att inte sätta käppar i hjulet förframtida generationer, bör vi ta diskussionen nu och agera. Passivitet är stadens värsta fiende.

Recept för att öka stadens kollektivtrafik

Under sommaren har vi kunnat läsa om det försök projekt man nu genomför i Avesta som innebär att kollektivtrafiken på försök är gratis. Sedan juni slopade man avgiften för att åka med bussarna i Avesta kommun. Det visar sig nu att resande ökar, framförallt inom grupper som tidigare inte åkt kollektivt eller haft ekonomiska resurser att göra det. Jag har ännu inte sett något skrivet om vad försöket kostat eller om det rent av har gett positiva samhällsekonomiska effekter. Det finns nog anledning att tro att Avesta blir en attraktivare kommun att bo i och besöka efter denna förändring.

Alla är nog eniga om att ett ökat kollektivt resande är gynnsamt ur många aspekter. Miljö, tillgänglighet och mindre bilar på vägarna är positiva effekter. I många kommuner försöker man öka det kollektiva resandet genom att försvåra för bilismen i stadskärna, ta bort vägbanor, enkelrikta gator, ex vis. Detta kan inte vara rätt väg. Konsekvensen blir en minskad handel och besöksnäring i stadskärnan, vilket blir en tydlig hämsko för tillväxt och attraktivitet. Detta förhållningssätt är dock inte ovanligt. I min hemkommun, Jönköping, finns det en tydlig politisk vilja att begränsa trafiken i city genom att försvåra för bilisterna. Detta är en politik som inte möter förståelse från kommuninvånarna.

Förändringar i infrastrukturen är långsamma processer. Att anpassa en växande stads infrastruktur efter viljan att begränsa framkomlighet kommer att skapa problem för framtida generationer. Efterföljande politiker och stadsplanerare kommer banna sina företrädares kortsiktiga agerande. Och i slutändan blir det givetvis miljön som får stryka på foten. Och att stadens attraktivitet sakta minskar.

Kanske kan Avesta ha receptet, kanske inte för storstadsproblematiken utan för mindre och medelstora städer. Är det avgiftsfritt för resenären blir det givetvis mycket intressantare att åka buss. Vi sitter inte och räknar på kronor vilket som är billigast, bussen eller bilen. Vi gör det som är enklast, dvs sätter oss i bilen igen, för så har vi alltid gjort. Är alternativet utan kostnad så är jag övertygad om att vi är beredda på att ändra invanda mönster.

Vem planerar vi våra städer för?

De mest ilskna argument mot utveckling i stadskärnan jag ibland hör, handlar om behovet av parkering. Många målar upp bilden av att ett oändligt antal parkeringsplatser i direkt anslutning till butikerna är det som behövs för att kunder ska strömma till. Att kunna parkera är givetvis viktigt, men frågan som jag ställer mig i sammanhanget är; vem planerar vi våra framtida stadskärnor för?

Enligt gamla handelsmönster så parkerade vi bilen utanför butiken, gick in och handlade just den varan vi behövde, gick ut till bilen och åkte hem, alternativt körde vi till nästa butik och gjorde samma rutin där. Det handlade inte om shopping utan om familjens varuförsörjning. Förr hade vi ju inte ens handelspolicy i våra kommuner utan man upprättade varuförsörjningsplaner.

Kritiken mot parkeringssituationen handlar många gånger om problemen när denna kedja bryts, när vi inte kan parkera utanför butiken när vi ska handla. Men vi vet ju att yngre människor inte hanterar staden så idag. Man ser staden, inte bara som en shoppingplats, utan som en mötesplats. De rationella köpen gör man oftast i en externt etablerad volymhandelsbutik. Till staden åker man för att shoppa, mötas och konsumera kultur och upplevelser. Då parkerar man inte bilen som man gjorde förr, man kan mycket väl parkera på en ganska central plats varifrån man kan nå stora delar av staden.

Så inte ska vi väl bygga våra städer för att tillgodose ett behovsmönster som håller på att försvinna? Vi måste väl titta på hur yngre människor hanterar staden, försöka göra en framtidsprognos och sedan planera förnyelseprojekten.

Vi behöver städer med mer utrymme för människan, med god tillgänglighet för funktionshindrade. Bilistens vanligaste funktionshinder är nog bekvämligheten, men innebörden av ordet bekvämlighet ändras över tiden. Vi måste glömma 70-talets parkeringsideal och titta framåt. Hur färdas vi i framtiden? Då kanske vi cyklar på motorvägen? Det enda vi med säkerhet vet nu är att framtiden kommer medföra andra krav på tillgängligheten. Tack och lov.

Staden, utvecklingen och det mellanmänskliga smörjfettet

Nu i veckan reste jag till Centrumutvecklare.se och deras vårkonferens i Karlstad. Vacker stad och välarrangerad konferens. Förutom förmånen att få umgås med 60 kreativa och utåtriktade kollegor, gav mig konferensen också inspiration och en tydlig insikt.

För ett tiotal år sedan, tror jag att det var, pratades det mycket om ”det mellanmänskliga smörjfettet” som en definition på god kommunikation mellan oss människor.  En erfarenhet som är lika gammal som ämnet orts- och stadsutveckling, är att utan detta mellanmänskliga smörjfett sker det ingen utveckling i våra städer. Det är en förutsättning för att kunna utveckla orten eller stadens handel och kultur, lika väl som gator och torg.

Under dagarna i Karlstad berättade en centrumutvecklare från en mindre stad i Västergötland om en diskussion med en annan centrumutvecklare från vår huvudstad. Han berättade att kontentan av diskussion var; ”vi har ju exakt samma problem!” Och så är det, det är ingen skillnad om det är en stor eller liten stad, vi har exakt samma behov av att förse processen med mellanmänskligt smörjfett. Här ligger konsten i att, på ett framgångsrikt sett, driva en orts- eller stadsutveckling framåt. Utan detta fet gnisslar och skaver det oavsett vilken stad vi pratar om. Det enda som skiljer är storlek på budget och antal människor och verksamheter i processen.

För många kanske detta är försvårande, men för mig är det inspirerande och fascinerande. Det triggar mig! Att bedriva framgångsrik centrumutveckling handlar inte om att förse staden med flest ballonger eller papperskorgar, det handlar om hur mycket mellanmänskligt smörjfett du har förmåga och kunskap ett tillföra processen. Stor kan vara liten, men liten kan vara stor!

Turismen är beroende av en levande stadskärna

Att vi marknadsför våra städer som varumärken är egentligen inget nytt. I många länder är det vardagsmat sedan flera decennier.  Även här hemma i Sverige har många kommuner vaknat och insett att en förutsättning för utveckling och tillväxt är just platsens varumärke.

Ett spännande varumärke ska locka nya invånare, turister och företag som ju är skattebetalare. Konkurrensen är stor mellan städer och regioner. Idag är det bara en tredjedel av våra kommuner som visar på egentlig tillväxt, så det gäller att bygga varumärket klokt.

En annan vetskap som börjar få fäste är betydelsen av en attraktiv stadskärna är en motor för tillväxt. Centrum är inte bara en handelsplats, det är en mötesplats också. Intrycket som besökarna får av centrum ger också en bild av hela kommunen. Får vi ett positivt intryck av centrum kommer vi bära med oss det och säkert berätta om våra upplevelser för andra. Möts vi däremot av ett ödsligt och torftigt centrum kommer vi sannolikt inte tillbaka. Om det inte är nödvändigt.

I många kommuner lägger man stora pengar på att utveckla turism och besöksnäring. Näringslivsbolag och turismnäringen arbetar professionellt och målmedvetet. Men i många kommuner finns det fortfarande en tröghet i att utveckla stadskärnan. Detta beror snarare på okunskap än ovilja. Frågan kan vara komplex och man faller ofta till föga för enskilda aktörers särintressen. Man har svårt att se helheten.

Om besöksnäringen ska växa krävs det att man också satsar på centrumutveckling. Ja, en och annan turist kan ju komma ändå, men den stora turisminvasionen uteblir om destinationen inte kan erbjuda en attraktiv orts- eller stadskärna. Det blir som ett flygplan utan vingar. Det lär aldrig lyfta!

Ökad kunskap skapar utvecklingsmöjligheter

Vi har bildat ett nationellt nätverk, ett forum för kunskaps- och erfarenhetsutbyte för alla som jobbar med stadsutveckling; Urban Centre Management. Möjligheten att stötta och inspirera aktörerna som utvecklar våra städer är givetvis fundamentalt viktigt. Vi arbetar för att öka kunskapsnivån och professionaliteten i vårt utvecklingsarbete, till gagn för alla stadens intressenter, inte minst för fastighetsföretagarna då fastighetens utveckling är helt beroende av hur staden utvecklas.

Behovet av att öka förståelsen och kunskapen kring orts- och stadsutvecklingsfrågor har vi skrivit om flera gånger tidigare. Detta ämnesområde, centrumutveckling, fanns egentligen inte för ett antal decennier sedan. Det var först in på 90-talet som insikten om att detta var ett kunskapsområde började etableras. Vi har fortfarande en väg att vandra innan ämnet ”klibbat fast” ordentligt hos fastighetsägare, handlare och kommunfolk.

I början av 90-talet fanns det några eldsjälar som började se detta behov. Föreningen Svenska Stadskärnor (tidigare Föreningen Förnya Stadskärnan) bildades. Utbildningen inom centrumfunktion startades genom Kungliga Tekniska Högskolan och Internationella Handelshögskolan i Jönköping. Dessa företeelser och eldsjälar blev pionjärer för att öka ämnets status.

Jag hade själv förmånen att få arbeta med samordning av utbildningen i ämnet centrumfunktion i sju år fram till 2010 då kollegiet beslutade att lägga ner utbildningen i den dåvarande formen för att skapa en ny utbildning. I augusti förra året gick första kursen i det nya paketet kallat Urban Centre Management. Sedan dess har vi genomfört 3 fulltecknade utbildningstillfällen och kursplaneringen för 2012 håller nu på att färdigställas. Spännande med detta är att engagemanget vilar på 4 organisationer som alla är engagerade i stadsfrågor. Jag har redan nämnt Svenska Stadskärnor, övriga är Centrumutvecklare.se, Svensk Handel och också Fastighetsägarna.

Vill du vara med?  http://www.svenskastadskarnor.se/UCM/.pg_4

Ska vi acceptera översvämmade källarutrymmen?

Att förändrade klimatförhållanden leder till fler extrema regnflöden har väl inte undgått någon.

I Sverige är vi inte förskonade, även om omfattningen av översvämningar kan te sig små i förhållande till länder som Bangladesh, USA, Tyskland m fl. I somras drabbades hundratals fastighetsägare i Göteborg, Mölndal och Kungsbacka och över 700 fastigheter i Norrköping av översvämningar. Senaste veckornas problem på västkusten gör att fastighetsägare bör betrakta detta som ett verkligt, återkommande och stegrande(?) problem.

I senaste numret (6:2011) av tidningen Samhällsbyggaren, som ges ut av SVR Samhällsbyggarna, läser jag tänkvärda artiklar om Extrem väderlek och Översvämningsplanering. Skribenterna lyfter fram goda exempel på vad som görs i t ex Jönköping när det gäller att identifiera riskutsatta områden och hur kommuner bör översvämningsplanera utifrån den nya nationella höjdmodellen.

Artiklarna lyfter fram frågor som ”Hur kan vi förhindra källaröversvämningar?” och ”Ska fastighetsägaren tvingas pumpa svårlöst vattenavledning eller alltid kräva självfallslösningar?”
Frågan fastighetsägare måste ställa sig är vad de kan förvänta sig i framtiden, vad de kan acceptera och vad de bör kräva att kommunerna åtgärdar för att förhindra översvämmade källarutrymmen.

Gällande åtgärder i befintlig miljö vill jag lyfta fram Ekostaden Augustenborg i Malmö där ett av delprojekten var att skapa ett öppet system för dagvatten (regnvatten och smältvatten). Positiva effekter av systemet är:

  • Ca 60 % lägre energianvändning i reningsverket
  • Minskad belastning på recipienten
  • Minskad översvämningsproblematik
  • Ökad biologisk mångfald tack vare variationsrik utemiljö

Vet du som fastighetsägare vad din kommun gör för att förhindra att Din källare översvämmas (idag och i framtiden)?

Bara bra att bo trångt

Sju miljarder. Så många människor blev vi idag, enlig FNs befolkningsfond (UNFPA). När jag föddes i början av 1960-talet var vi ”bara” lite drygt 3 miljarder. En helt otrolig utveckling. Trots den kraftiga befolkningsökningen får vi ändå plats i Sörmland. Alla sju miljarder. Vi får dock bara en dryg kvadratmeter var att stå på, men ändå. Lyckligtvis måste vi inte bo så trångt, men att tränga ihop oss lite mer än vad vi gör idag är bara bra, av minst två skäl.

För det första visar forskningen att trångbodda stadsbor tär mindre på jordens resurser än mer utspridda lantbor. Effektivare och mindre långväga transporter är ett skäl, en bättre användning av olika resurser är ett annat. För det andra visar forskningen också att vi blir mer innovativa om vi vistas i miljöer med nära och täta möten. Den ökade produktiviteten som följer av detta, ger oss mer välstånd att fördela. Det är dessa skäl som gör urbanisering till en så fantastisk framgångssaga. Men det har ju människan redan upptäckt av egen kraft. Idag bor mer än hälften av de sju miljarderna i någon av jordens städer. Och inflyttningstakten ökar.

Detta är en utveckling som måste bejakas och uppmuntras av politikerna i olika länder. I Sverige har det hittills varit lite si och så med den varan. Men kanske är det på väg att ändras. Det är inte längre lika tabu att säga att storstäderna är viktiga för hela landets utveckling. Men även om munhäftan har börjat lossna, är exemplen på praktisk politisk handling för att främja storstädernas utveckling fortfarande få. I dagens upplaga av Dagens Industri ger jag och Villaägarnas chefekonom Daniel Liljeberg några exempel på positiva handlingar som våra rikspolitiker skulle kunna (borde) ta till sig.