Ingves tar rygg på de stora

Som väntat sänkte Riksbanken räntan. Nu ligger den på rekordlåga -0,5 procent. Samtidigt sänks prognosen för framtida förändringar av reporäntan. Enligt dagens pressmeddelande finns det en liten sannolikhet för ytterligare en sänkning innan det är dags för en försiktig höjning under 2017. Fortsätt läsa Ingves tar rygg på de stora

En vanlig regnig onsdag i februari

Då var det återigen dags för Riksbankscheferna att slå sig ned kring det ovala bordet i Riksbankshuset på Brunkebergstorg i Stockholm. Idag (med offentliggörande imorgon) ska de bestämma om räntan ska lämnas oförändrad eller om den ska sänkas ytterligare en bit ned i minusträsket. Många bedömare lutar åt det senare av det enkla skälet att Riksbankens fokus helt och hållet ligger på att få upp inflationen. Och i det fallet sitter den svenska centralbanken i knäet på de stora centralbanksdrakarna.
Fortsätt läsa En vanlig regnig onsdag i februari

Dags att plocka fram valutavapnet?

Än en gång hamnade inflationen under Riksbankens prognos, enligt SCB:s dagsfärska statistik. Mätt med det vanliga KPI-måttet steg de svenska konsumentpriserna på årsbasis i december med obefintliga 0,1 procent. Enligt Riksbankens favoritmått KPIF (där räntan rensats bort) landade inflationen på 0,9 procent.

Med tanken på att irritationen hos Riksbanksledningen var stor redan efter det svaga utfallet i november (KPIF = 1 procent), lär den knappast ha blivit lugnare av dagens ännu svagare besked. Räkna därför med att Riksbanken kommer att agera, om inte förr så i samband med nästa räntemöte den 10 februari. Fortsätt läsa Dags att plocka fram valutavapnet?

Räkna med en sänkning

Nästa vecka är det dags för Stefan Ingves och hans Riksbankskollegor att klubba ett nytt räntebeslut. Jag räknar med att reporäntan sänks med 25 punkter till 0,75 procent. Det finns egentligen inget som talar emot det, förutom Riksbankschefernas historiska motvilja mot att sänka även i lägen när alla konjunkturpilar pekar söderut. Under senare tid verkar de dock ha mjuknat upp.

Enligt protokollet från det senaste räntemötet övervägde en majoritet av Riksbankscheferna att rösta för en sänkning med 50 punkter, istället för de 25 som de slutligen bestämde sig för. Det antyder att insikten om det svaga läget i valutaunionen och dess betydelse för Sverige har börjat sjunka in hos direktionen. Det är bra, riktigt bra. Riksbanksledningens enögda fokus på hushållens skuldsättning har nämligen inte varit bra för Sverige. Räntan har konsekvent legat för högt med en tokstark krona och en toklåg inflation som följd. Enligt The Economists ”Big Mac-index” är det bara den norska kronan och den venezuelanska bolivaren som är starkare än den svenska kronan. Och vad det anbelangar inflationen så har den upphört att existera. De senaste månaderna har Sverige haft deflation.

Allt är inte mörkt. En del ljusglimtar har flimrat förbi i den internationella ekonomin, men de är just glimtar och inget annat. Vi är långt från en situation där världsekonomin är uppe på fast mark. Detta gäller i synnerhet euroländerna. För svensk del innebär det att draghjälpen utifrån är minimal. Den starka kronan gör inte situationen lättare. Att det påverkar våra exportföretag framgick tydligt av Riksbankens senaste företagsundersökning som publicerades tidigare idag. Så här sammanfattar Riksbanken undersökningen:

Konjunkturen har försvagats under hösten och vintern. (…) Försämringen är särskilt tydlig för exportföretagen medan läget i handeln är mer stabilt. Även om det finns hopp om att konjunkturen ska stärkas framemot sommaren, så finns det idag få konkreta tecken på en uppgång.

Därför räknar jag med att det blir en sänkning nästa vecka. Beslutet fattas den 12 februari och offentliggörs dagen därpå.

Ytterligare sänkningsargument

Industrins inköpschefer deppar ordentligt. Det framgick av dagens presentation av inköpschefsindex (Swedbank/SILF) för oktober. Indexet landade på 43,1 och det är riktigt svagt. Allt under 50 indikerar att ekonomin krymper. Man blir inte lyckligare av att gräva i de olika delindexen. Av dessa var det bara sysselsättningen som var oförändrad. Alla andra försvagades. Orderingången var synnerligen svag med ett index på 40,1. Det är den lägsta siffran sedan våren 2009. Därmed har Riksbanken ytterligare ett klart och tydligt argument för att sänka i december. Det duger inte att hänvisa till hushållens skuldsättning när alla konjunkturpilar pekar nedåt.

Hökarna håller stånd

Nej, det bjöds inte på någon räntesänkning från Riksbanken i dag. Reporäntan lämnades som väntat oförändrad på 1,5 procent. Riksbanken betonar visserligen att den finansiella oron i eurozonen har ökat och att konjunkturnedgången förväntas bli långvarig. Men det räcker inte som argument för att sänka den svenska räntan. Inte heller räcker det med att Riksbankens egen prognos pekar på att arbetslösheten kommer att stiga samtidigt som inflationen förväntas ligga under målet under lång tid. Nej, istället räcker det med en förhoppning om att den svenska ekonomin ska ”växa, om än svagt” för att lämna räntan på oförändrad nivå. En mindre justering av prognosen om framtida ränteförändringar (reporäntebanan) gjordes i och med att nästa höjning sköts några månader längre in i framtiden, men det är fortfarande 2013 som gäller.

Med detta beslut anser Riskbanken att penningpolitiken är expansiv. Men så är det inte. För hushåll och företag är det marknadsräntorna som är det intressanta. Och vi vet ju att marginalen mellan reporäntan och marknadsräntorna har ökat kraftigt under det senaste året. För den ekonomiska utvecklingen totalt sett är det dessutom mixen mellan penningpolitiken och finanspolitiken som är intressant. Så länge finansminister Anders Borg fortsätter att vakta statskassan på samma snåla sätt som Gustav Vasa, kommer finanspolitiken att vara stram. I dagsläget är det inte mycket som talar för någon lättnad från det hållet.

Riksbankens hårdnackade motstånd mot penningpolitiska lättnader sticker dessutom ut i förhållande till omvärlden där den allmänna trenden är att penningpolitiken är på gång att bli mer expansiv. Det gäller såväl den amerikanska centralbanken som ECB och Bank of England. De båda senare fattar beslut om penningpolitiken under torsdagen. Även om de kanske avvaktar med nya räntesänkningar är förväntningarna stora att de båda centralbankerna kommer att levererar någon form av stöd till marknaderna. Risken är därför stor att Riksbankens hökaktighet kommer leda till en kronförstärkning och göra det ännu jobbigare för våra exportföretag.

Som vanligt hade Riksbanksledningens båda professorer, Karolina Ekholm och Lars E.O. Svensson, än annan uppfattning än sina kollegor. De ville att reporäntan skulle sänkas till 1 procent. Jag håller en tumme för att övriga riksbankschefer ska ta ett starkare intryck av professorernas åsikter framöver. Mer om det får vi veta den 6 september då nästa räntebeslut offentliggörs.

Fortsätt på den inslagna vägen

Den 15 februari är det åter dags för Riksbanken att fatta beslut om räntan (beslutet offentliggörs dagen därpå). All statistik talar för att det borde bli en sänkning. Det räcker med att botanisera i förmiddagens statistikskörd för att inse att Sveriges ekonomi gått från tiger till snigel under det senaste kvartalet.

Enligt SCB planade den positiva arbetslöshetstrenden ut under slutet av förra året, samtidigt som industrin började hacka och exporten föll. Svagheterna i vår omvärld sköljer nu in över våra gränser. Den starka svenska kronan, som delvis är en följd av den relativt strama penningpolitiken, gör knappast situationen lättare för våra exportföretag.

Att läget är dystert inom större delen av näringslivet bekräftas även av Konjunkturinstitutets barometer, som också presenterades under förmiddagen. Stämningsläget är minst sagt kylslaget. Barometern ”ligger klart under det historiska genomsnittet och indikerar att tillväxten i svensk ekonomi för närvarande är svagare än normalt”, skriver Konjunkturinstitutet på sin hemsida.

Bankernas kraftigt ökade bolånemarginaler och skärpta villkor på företagslån innebär samtidigt att penningpolitiken i praktiken är stramare än vad den borde vara. Därför måste Riksbanken ta i lite extra för att räntesänkningarna ska kunna påverka ekonomin. Det kan banken göra utan att riskera att inflationen ska dra iväg. Det underliggande pristrycket är obefintligt så uppdraget just nu handlar snarare om att undvika deflation än inflation. Det är bara att fortsätta på den sänkningsväg Riksbanken slog in på i december.

Fortfarande klös i den svenska tigern

Enligt SCB:s färska BNP-statistik växte Sveriges ekonomi med 4,6 procent under årets tredje kvartal jämfört med motsvarande kvartal 2010. Jämfört med andra kvartalet ökad produktionen med 1,6 procent. Den starka utvecklingen tog de flesta bedömare på sängen. Enligt snittprognosen förväntades ekonomin ha vuxit med 3,3 procent på årsbasis. Den svenska tigern visar alltså fortfarande tänderna, även om tillväxten under årets första två kvartal samtidigt reviderades ned med 0,5 procentenheter.

Det är dock bara en tidsfråga innan den negativa utvecklingen i vår omvärld tar ut sin rätt. Att hushållen redan har dragit öronen åt sig syns tydligt i statistiken. Privatkonsumtionen minskade nästan med 1 procent mellan kvartal två och tre (+0,8 procent på årsbasis). Att ekonomin trots det utvecklades bra, berodde främst på fortsatt starka exportsiffror.

Hur påverkar detta Riksbanken? Fortfarande gäller samma analys som tidigare: den underliggande inflationen är mycket låg, arbetslösheten hög och oron i vår omvärld fundamental. Argumenten för en lättare penningpolitik är därför mycket starka. Risken är dock stor att Riksbanken tar den relativt starka BNP-statistiken som intäkt för att skjuta fram den kommande räntesänkningen. Eftersom kronan stärktes något på beskedet verkar marknadsaktörerna ha dragit just den slutsatsen.

Äntligen!

Den europeiska centralbankens nytillträdde chef, Mario Draghi, gjorde det som hans företrädare borde ha gjort för länge sedan: sänkte räntan. Beskedet var oväntat. De flesta bedömare hade räknat med att italienaren Draghi skulle vara tvungen att agera hökaktigt för att blidka Tyskland. Så blev det inte och det är mycket välkommet. Det visar att den europeiska centralbanken äntligen kan bidra på ett avgörande sätt för att minska oron i valutaunionen. Efter sänkning på 25 punkter ligger den europeiska styrräntan på 1,25 procent.

ECB kommer dock att behöva involveras i krislösningen på ett mycket tydligare sätt för att stilla långivarnas oro för att de svaga euroekonomierna inte ska klara av sina skuldåtaganden. ECB måste tydligt deklarerar att den står redo att köpa dessa länders statsobligationer. De krispaket som hittills presenterats av euroledarna har konsekvent visat sig vara för små. Och så kommer det förbli utan ECB:s hjälp.

ECB:s sänkning har stor betydelse även för Riksbanken vars ränta i dagsläget ligger på 2 procent. Argumenten för att nästa steg blir en sänkning har stärkts. ECB beslut har ökat chansen för att det kan bli aktuellt relativt snart, kanske redan i samband med bankens möte den 19 december (beslutet offentliggörs dagen därpå). Statistiken över utvecklingen i svensk ekonomi stödjer detta. Tidigare idag visade nämligen inköpschefernas index att den vikande industrikonjunkturen nu har spridit sig till tjänstesektorn. En lägre styrränta kan mildra nedgången och bör genomföras så snart som möjligt.