Jakten på den försvunna staden

(Först publicerad som ledare i Fastighetstidningen 2012.02.27)

Under våren 2012 åker de populära TV-personligheterna Filip och Fredrik, genom Sverige på en turné med namnet ”Jakten på den försvunna staden”. Upplägget är i deras sedvanliga anda huvudsakligen humoristiskt men samtidigt med ett visst mått av seriositet. Upprinnelsen till turnén är att de under sina många resor kors och tvärs över landet har kommit fram till att städerna i allt större utsträckning liknar varandra. Var de än vaknar upp möts de av samma butiker, samma torg och ungefär samma restaurangutbud. Med sin turné säger sig Filip och Fredrik vilja göra en insats för att vaska fram det unika i varje stad samt få folk att se sin stad med nya ögon och inse vilken fantastisk stad de bor i. Eftersom deras turné i skrivande stund inte har ägt rum och deras metoder är allt annat än vetenskapliga går det inte att förutsäga vad de kommer att komma fram till. Men i grund och botten handlar det om stadens kultur.

Utan sin kultur vore en stad bara en massa sten och infrastruktur. Det är innehållet, det vill säga människorna som bor där, deras levnadsvanor, kreativitet och attityder, platsens värden och historier, som särskiljer den från alla andra. Förmågan att sticka ut på ett positivt sätt har dessutom blivit allt viktigare bland Sveriges städer. Kampen om invånarna är hård. Dagens Nyheter publicerade nyligen statistik som visade att 142 av landets kommuner har vuxit de senaste 30 åren, men att de har gjort det på bekostnad av de resterande 148 kommuner som istället har tappat befolkning. De som har vuxit mest har mer än fördubblats under perioden medan flera kommuner på motsvarande sätt har mer än halverats. I grund och botten kan det för många städer alltså handla om att utvecklas eller helt enkelt avvecklas.

Varje stad, oavsett storlek, har sina utmaningar. Det kan handla om en expansiv externhandel, konkurrens från regioncentrum, sjunkande invånarantal, svagt utbud, brist på attraktiva lokaler, sjunkande fastighetsvärden, ökande vakanser och så vidare. Slutsatsen är att städer med svag tillväxt måste försöka vända trenden medan städer med stark tillväxt måste säkerställa fortsatt attraktivitet och behålla eller förstärka sin position i förhållande till konkurrenterna. Att framgångsrikt driva och utveckla en stad är med andra ord ett stort och långsiktigt arbete. Men det är ett vanligt missförstånd att det enbart är kommunen som har ansvar och mandat att genomföra detta arbete. Kommunen äger inte staden. I de allra flesta städer jag har besökt är centrum fullt av privatägda fastigheter som sjuder av liv och verksamheter.

Det finns en stor outnyttjad resurs i de privata fastighetsföretagen i Sverige. Många samverkar idag med kommun och övrigt näringsliv för att stärka sina städers attraktivitet och på olika sätt öka livskvaliteten för invånarna men det fungerar olika bra i olika kommuner. På flera håll lämnas de privata fastighetsföretagen utanför när kommunen istället vänder sig till de egna förvaltningarna för olika former av utvecklingsprojekt. Det privata engagemanget måste bättre tas om hand då många är villiga att lägga sin tid, sin initiativkraft och sina pengar på någonting som inte bara gynnar dem själva utan också samhället i stort. Som branschorganisation driver vi aktivt på utvecklingen mot ett ökat samhällsengagemang i fastighetsbranschen eftersom vi är övertygade om att det är en långsiktig investering som gynnar alla inblandade. Det finns en stor potential i samverkan utanför traditionella gränser i syfte att skapa gynnsamma förutsättningar för tillväxt och ett bättre samhällsklimat.

Fastighetsägarna GFR inrättade år 2006 en projektmedelsfond för att stimulera den här typen av utvecklingsarbete. Efter sex år kan vi konstatera att fonden har gett resultat långt över förväntan då mer än 70 utvecklings- och samverkansprojekt har kunnat sjösättas i vår region sedan dess. Genom aktiv stads- och ortsutveckling arbetar vi på Fastighetsägarna för att tillsammans med våra medlemmar skapa attraktiva städer och stärka den kommersiella fastighetsmarknaden på lokal, regional och nationell nivå. Precis som Filip och Fredrik framhåller gäller det att våga sticka ut hakan på något sätt. Varje stad bör försöka hitta sin egenart och bygga vidare på den. Den kan sannolikt inte vara bäst på allt. Däremot kan den vara bra på det mesta och bäst på någonting.

 

Fördomar och intolerans hindrar våra städer att utvecklas

Stadens attraktivitet hänger ihop med begrepp som trygghet och säkerhet. Känner människor sig inte trygga är staden inte heller attraktiv att bo och verka i. Vi har länge arbetat med att göra våra städer ljusa och tillgängliga för att människor ska uppleva dem som säkra och trygga. Mörka sidogator, för höga buskage och dåligt upplysta passager byggs bort.

Men trygghetsfrågan är egentligen så mycket större och handlar inte bara om hur vi upplever staden rent fysiskt. Det handlar också om trygghet i form av att staden ska vara tillåtande och fördomsfri så att nya idéer får utvecklas. Det här perspektivet glöms ofta bort. Därför bör nu frågan om städers tillväxt, genom att erbjuda alla människor en trygg miljö, sättas i ett nytt ljus.

Ska vi få städer som utvecklas bygger det på att alla människor ska hitta sin plats i samhället. För alla människor är inte stöpta i samma form. Det finns fortfarande grupper som är extra mycket utsatta för våld eller begränsas av dålig tillgänglighet. Dessa begränsningar gör att de då inte heller blir en naturlig del av samhället.

Utveckling och tillväxt når vi genom att vi är kreativa, toleranta och har en bred kompetens inom många frågor. Staden måste därför vara tillräckligt trygg och säker för att vi ska våga vistas där, och vilja vistas där. Där är vi inte idag eftersom människor som avviker från normen fortfarande kan känna sig hotade. Det största hotet mot trygghet för vissa grupper är alltså våra fördomar och vår intolerans. Här gäller det att vi ändrar våra attityder till dem som inte följer normen.

Det handlar alltså inte enbart om fler lampor och ljusare torg. Frågan om trygghet har ett bredare perspektiv som det är dags att vi börjar prioritera. Det handlar också lika mycket om att vara tillåtande mot varandra och se tillgången i de människor som inte följer de gängse normerna. Bara det faktum att människor blir medvetna om sina fördomar gör att vi kommit en bit på vägen och lyckas vi med detta kommer också våra städer att utvecklas bättre.

Sänkta krogmomsen kan lyfta stadslivet

Från och med den 1 januari 2012 sänktes restaurangmomsen från 25 till 12 procent i Sverige. Syftet är att stimulera restaurangnäringen och skapa fler jobb, inte minst för unga som utgör en tredjedel av de anställda i branschen. Syftet är vällovligt och insatsen är både viktig och önskvärd i städer runtomkring i landet. En attraktiv stad måste ha en levande stadskärna där människor av alla slag kan mötas. Här spelar restauranger och caféer en viktig roll. De bidrar till liv och rörelse i staden, gynnar den övriga handeln, förlänger det aktiva dygnet i staden och skapar trivsel. Utvecklingstrenderna visar att människor i allt större utsträckning vill använda stadskärnan som sitt gemensamma vardagsrum. Det är där man stämmer träff, fikar och shoppar, eller håller viktiga affärsmöten. Maten är en oerhört viktig del av vårt sätt att umgås och det är därför glädjande att regeringen nu satsar på denna viktiga näringsgren.

Nu kvarstår frågan om vilka effekterna blir av en sänkt restaurangmoms. Kritikerna säger att effekten på priset är försumbar och att de tänkta nya jobben blir dyrköpta för staten som missar miljarder i skatteintäkter. Dessa argument förstärks av en utvärdering från Finland där motsvarande förändring genomfördes i juli 2010. Efter drygt ett år med en momssats på 13 procent istället för 22 procent hade endast en tredjedel av momssänkningen gått till sänkta priser medan två tredjedelar istället hade gått till ökad vinst för restaurangföretagen och det var bara de stora kedjorna som hade sänkt priset. Visserligen är det inget fel på företag som går med vinst, men det ska inte vara som ett direkt och enda resultat av en statlig satsning.

Den sänkta restaurangmomsen kan potentiellt fungera som en vitamininjektion i städer med låg köpkraft och vikande handel. Samtidigt kan den stimulera tillväxt, nyföretagande och expansion av restaurangutbudet i städer som har god tillväxt idag. Den kan resultera i nya jobb för tusentals unga såväl som ökad vinst för restaurangerna i form av fler kunder och större omsättning. Låga restaurangpriser främjar både inhemsk efterfrågan och utländska turistbesök och är i förlängningen ett viktigt bidrag till tillväxten av såväl handeln som den allt viktigare besöksnäringen i Sverige. Men momssänkningen kan också falla platt och verkningslös till marken, vilket den gör om inte restaurangbranschen hanterar denna chans på ett ansvarsfullt sätt.

Min uppmaning till hela branschen är att ta vara på den möjlighet som nu serveras på ett silverfat. Det gäller såväl små aktörer som stora restaurangkedjor. Se till att sänka priserna och tala gärna om det för era kunder. Vinsterna av detta är betydligt mer långsiktiga och når dessutom utanför den egna verksamhetens gränser. De berör staden som helhet. Samtidigt kan alla ni kunder som de närmaste månaderna besöker en restaurang sätta tryck i frågan genom att fråga hur priserna på menyn har justerats i och med momssänkningen. Om de är oförändrade kan du fråga varför du ska betala samma pris som förut för en vara som nu är subventionerad med några miljarder av våra gemensamma skattekronor.

Ska vi acceptera översvämmade källarutrymmen?

Att förändrade klimatförhållanden leder till fler extrema regnflöden har väl inte undgått någon.

I Sverige är vi inte förskonade, även om omfattningen av översvämningar kan te sig små i förhållande till länder som Bangladesh, USA, Tyskland m fl. I somras drabbades hundratals fastighetsägare i Göteborg, Mölndal och Kungsbacka och över 700 fastigheter i Norrköping av översvämningar. Senaste veckornas problem på västkusten gör att fastighetsägare bör betrakta detta som ett verkligt, återkommande och stegrande(?) problem.

I senaste numret (6:2011) av tidningen Samhällsbyggaren, som ges ut av SVR Samhällsbyggarna, läser jag tänkvärda artiklar om Extrem väderlek och Översvämningsplanering. Skribenterna lyfter fram goda exempel på vad som görs i t ex Jönköping när det gäller att identifiera riskutsatta områden och hur kommuner bör översvämningsplanera utifrån den nya nationella höjdmodellen.

Artiklarna lyfter fram frågor som ”Hur kan vi förhindra källaröversvämningar?” och ”Ska fastighetsägaren tvingas pumpa svårlöst vattenavledning eller alltid kräva självfallslösningar?”
Frågan fastighetsägare måste ställa sig är vad de kan förvänta sig i framtiden, vad de kan acceptera och vad de bör kräva att kommunerna åtgärdar för att förhindra översvämmade källarutrymmen.

Gällande åtgärder i befintlig miljö vill jag lyfta fram Ekostaden Augustenborg i Malmö där ett av delprojekten var att skapa ett öppet system för dagvatten (regnvatten och smältvatten). Positiva effekter av systemet är:

  • Ca 60 % lägre energianvändning i reningsverket
  • Minskad belastning på recipienten
  • Minskad översvämningsproblematik
  • Ökad biologisk mångfald tack vare variationsrik utemiljö

Vet du som fastighetsägare vad din kommun gör för att förhindra att Din källare översvämmas (idag och i framtiden)?

Det är i uppförsbacken man drar ifrån

Lågkonjunktur och sparbeting ligger just nu som en våt filt över Sveriges städer. Oron i världen har gjort att Sveriges kommuner och landsting, SKL har skrivit ner sina skatteintäktsprognoser ytterligare. Stämningsläget hos näringslivet och de svenska hushållen har också fortsatt sjunka. Oron för konjunkturutvecklingen och den europeiska skuldkrisen har gjort att läget och utsikterna, istället för att stabiliseras, har blivit än mer bekymmersamt. För många företagare såväl som kommunala beslutsfattare är det därför läge att ligga lågt och hålla hårt i pengarna.

Men samtidigt finns det just nu stora möjligheter. Forskningen kallar det för ”tidsfönster”, vilket är tillfällen då yttre omständigheter gör så att de flesta står passivt och väntar för att se vad som komma skall. Vid dessa tillfällen uppstår det tydliga möjligheter att åstadkomma förändring. Det handlar med andra ord om att den som vågar vinner. Nu är ett sådant tidsfönster öppet och den bästa investeringen är att utveckla stadens skyltfönster. Stadskärnan är mer trögrörlig och mindre konjunkturkänslig än externa affärscentra eftersom de hela tiden måste dra sina kunder till sig. I stadskärnan finns redan kunderna. De besöker stadskärnan av en rad olika skäl. De jobbar, bor och umgås där. Stadskärnan är ett nav av verksamheter och funktioner som skapar ett naturligt flöde av människor.

I detta tidsfönster finns möjligheten att tänka nytt och kreativt och förändra eller aktivera stadskärnans utbud och förutsättningar. För detta krävs aktivt och målinriktat samarbete mellan kommunen och näringslivet. Tillsammans kan vi skapa attraktiva stadsmiljöer där vi tar vara på platsens unika kvaliteter. Satsningar på exempelvis kultur, kompetens och kreativitet kan fungera som en vitamininjektion för det lokala näringslivet men det bygger också invånarnas stolthet och kärlek till sin stad. Genom att satsa när andra tvekar har du och din stad just nu möjligheten att dra ifrån klungan och särskilja er från mängden. Se därför detta som en inbjudan att tillsammans med mig och vår organisation ta ansvar för den lokala och regionala tillväxten.

Satsa på de mjuka värdena

Egentligen borde det vara en självklarhet i den kommersiella fastighetssektorn att det är människor som skapar lönsamhet. Fastigheternas lönsamhet ökar om hyresintäkterna ökar och hyrorna kan endast höjas om lönsamheten i lokalerna ökar. Denna bestäms i stor utsträckning av hur bra personalen är på att bemöta sina kunder, ge service och överträffa förväntningar. Samtidigt ser jag allt för ofta hur detta glöms bort eller nedprioriteras till förmån för hårdare faktorer. Till exempel kan man i en shoppinggalleria lägga miljontals kronor på renovering med nya ytskikt, rulltrappor, stråk och belysning samtidigt som man inte lägger en endaste krona på det viktigaste av allt – kundbemötandet. Jag säger inte att de andra faktorerna är betydelselösa. Dagens kunder är ute efter upplevelser och då är det viktigt med förnyelse och spännande interiörer. Det jag däremot hävdar är att det inte spelar någon som helst roll hur fräsch eller fräck en lokal ser ut om personalen inte behandlar sina kunder väl. Däremot kan ett trevligt och professionellt bemötande få de flesta kunder att ha överseende med andra brister och dessutom spendera betydligt mer.

Problemet är förstås att butikspersonalen inte är anställd av fastighetsföretaget. Därmed ligger ansvaret för deras kompetens och servicenivå på lokalhyresgästen och inte på fastighetsföretaget. Visst är det så. Ansvaret ligger där, men samtidigt är det denna personal som i sitt dagliga agerande, med bra eller dåligt kundbemötande, bestämmer lönsamheten för lokalen och i förlängningen för hela fastigheten. En eller ett par dåliga butiker kan sänka ett helt stråk. Därför är det rimligt att den som förvaltar kommersiella lokaler engagerar sig för att få till stånd kompetensutvecklingsprojekt med inriktning på handel och service. Det finns en rad intressanta sådana på olika håll i landet. Ett exempel är Västerås där jag under ett års tid har varit delaktig som utvärderare i ett ESF-finansierat projekt med fokus på att kompetensutveckla cityhandeln. Butikscheferna har fått ledarskapsutbildning och butikspersonalen har fått sälj- och serviceutbildning. Det är en hel stadskärna som nu entusiastiskt drar åt samma håll och de har ett gemensamt mål – De ska bli bäst i Sverige på bemötande. Hur tror du lokalhyrorna påverkas om de lyckas?

Bara bra att bo trångt

Sju miljarder. Så många människor blev vi idag, enlig FNs befolkningsfond (UNFPA). När jag föddes i början av 1960-talet var vi ”bara” lite drygt 3 miljarder. En helt otrolig utveckling. Trots den kraftiga befolkningsökningen får vi ändå plats i Sörmland. Alla sju miljarder. Vi får dock bara en dryg kvadratmeter var att stå på, men ändå. Lyckligtvis måste vi inte bo så trångt, men att tränga ihop oss lite mer än vad vi gör idag är bara bra, av minst två skäl.

För det första visar forskningen att trångbodda stadsbor tär mindre på jordens resurser än mer utspridda lantbor. Effektivare och mindre långväga transporter är ett skäl, en bättre användning av olika resurser är ett annat. För det andra visar forskningen också att vi blir mer innovativa om vi vistas i miljöer med nära och täta möten. Den ökade produktiviteten som följer av detta, ger oss mer välstånd att fördela. Det är dessa skäl som gör urbanisering till en så fantastisk framgångssaga. Men det har ju människan redan upptäckt av egen kraft. Idag bor mer än hälften av de sju miljarderna i någon av jordens städer. Och inflyttningstakten ökar.

Detta är en utveckling som måste bejakas och uppmuntras av politikerna i olika länder. I Sverige har det hittills varit lite si och så med den varan. Men kanske är det på väg att ändras. Det är inte längre lika tabu att säga att storstäderna är viktiga för hela landets utveckling. Men även om munhäftan har börjat lossna, är exemplen på praktisk politisk handling för att främja storstädernas utveckling fortfarande få. I dagens upplaga av Dagens Industri ger jag och Villaägarnas chefekonom Daniel Liljeberg några exempel på positiva handlingar som våra rikspolitiker skulle kunna (borde) ta till sig.

Vem äger staden

Vems är staden? Denna fråga är betydligt svårare att besvara än man först kan tro. Staden är vår gemensamma plats. Där möts privat och offentligt, kommun, individ och näringsliv. Där måste vi alla samverka för att det ska vara så trivsam som möjligt. På sätt och vis är staden därför en yttring av vår syn på demokrati där individer respektfullt möter varandras åsikter och uttryckssätt. Men det är inte alltid som detta fungerar. När det gäller klotter saknas samsynen och det som vissa kallar gatukonst kallar andra för skadegörelse. Här överträder individen gränsen mellan det egna behovet av att uttrycka sig och såväl det allmänna intresset som andras privata egendom. Man bryter helt enkelt mot de demokratiska spelreglerna som får staden att fungera.

Foto av Mattias Hallberg

Klotter kostar varje år enskilda kommuner, fastighetsföretag och kollektivtrafiken miljontals kronor. Dessutom ändrar det karaktären på det gemensamma rummet där vi alla ska kunna vara och trivas med varandra. Det kanske rimmar illa med den enskilde gatukonstnärens uppfattning men faktum är att andelen som uppskattar klotter är extremt mycket mindre än andelen som uppskattar en ren, trevlig och klotterfri stadsmiljö. För de allra flesta ökar klotter den upplevda otryggheten. Klotter på ett ställe bjuder dessutom in till mer klotter, nedskräpning och annan form av skadegörelse i det gemensamma stadsrummet. Att det finns en spridningseffekt är belagt i mängder av fallstudier.

Det är viktigt att skilja mellan graffiti och klotter. Det första är en konststil medan det senare är att måla på annans egendom utan tillstånd. All graffiti är inte klotter och långt ifrån allt klotter är graffiti. Jag är ingen konstkritiker och utger mig heller inte för att kunna bedöma vilken graffiti som har konstnärliga kvaliteter. Principen är dock busenkel. Det spelar ingen roll om du är självaste Picasso, målar du på någon annans egendom så bryter du mot lagen. Stadens rum är till för alla och i förlängningen kanske graffiti kan komma att anses både vackert och önskvärt i den offentliga miljön. Men faktum kvarstår att det idag är på de flesta ställen en olaglig handling som någon annan får betala för och som dessutom leder till en ökad känsla av otrygghet för majoriteten av stadens invånare. Detta är ett bidrag till samhället jag tror att vi alla kan vara utan.

Göteborg – en stad i startblocken

Efter två intensiva dagars fastighetsmässa i Göteborg med massor av olika seminarier och debatter, drygt 100 utställare som gjorde affärer på plats och nära 3 000 besökare kan jag nu summera intrycken. Det första är förstås att vår satsning på att anordna en branschmässa för den västsvenska fastighetsmarknaden var en riktig sådan och mötte stor efterfrågan. Ett annat intryck är att det finns ett stort driv och ambitiösa visioner för staden, inte bara bland fastighetsföretagen utan även bland politiker och andra delar av näringslivet. Ett tydligt exempel på detta är hotellkedjan Clarion, med Petter Stordalen i spetsen, som när de nu bygger om det anrika posthuset vid Drottningtorget har ansatsen ”The New Face of Gothenburg”. Med detta menas inte främst att hotellet ska vara stadens nya ansikte utåt utan snarare att det skapas för den nya generation som håller på att ta plats i Göteborg. Staden kännetecknas inte längre enbart av industri, fotboll, räkfrossa och Liseberg utan sjuder av nya spirande verksamheter där de kreativa näringarna visar vägen. Företag som Nudie Jeans och webbyrån Kokokaka är stadens nya ansikten utåt och ett hotell som hyr ut kontorslokaler där du kan välja att äta, fika, konferera eller gå på spa för hela hyresbeloppet är anpassat efter framtidens små, smarta och flexibla företag.

Om man ska tro de många röster som hörts på fastighetsmässan så är Göteborg trots allt inte en stad skakad av mutskandaler. I denna fråga råder samsyn mellan stadens politiker och storföretagare. Att många oegentligheter har lyfts fram på sistone beror snarare på att Göteborg håller på att rensa upp i en ful nedärvd tradition och sannolikheten är stor att denna upprensning även skulle behövas i många andra delar av landet. Nej, Göteborg är snarare en varm, öppen och mänsklig stad som är omåttligt populär, inte minst bland människor som bor i det övriga landet. Men allt är inte frid och fröjd. ”Den uthyrningsbara bostadsytan i Göteborg behöver dubbleras” säger Thomas Dahl, vice VD på Wallenstam samtidigt som Erik Selin, VD på Balder, med ett leende konstaterar att bra business är att följa det minsta motståndets lag. Att välja mellan att bygga nytt i Göteborg eller i Stockholm är som att välja mellan en brottningsmatch eller ett samarbete konstaterar de därefter båda två.

Visioner finns det gott om även på den politiska sidan, men steget därifrån till att uppfylla Helene Odenjungs (FP) vision om ett Storgöteborg med 1 miljon invånare tycks långt. Då krävs ”politisk skärpning” som kommunstyrelsens ordförande Anneli Hulthén (S) konstaterar. Genvägar och mygel är aldrig av godo, men med det sagt får inte rädslan för att trampa någon på tårna stå i vägen för utvecklingen och förhindra Göteborg från att växa. Vi som bor i regionen är nog alla ense om att det är dags att visa politiskt mod och släppa fram byggkranarna. Profilbyggnader eller ej, låt oss bygga en stad för kreativitet och öppenhet, en stad för de unga såväl som för de gamla, en stad som är stolt över sitt arv men redo för framtiden.

Viktigast för staden är kulturen

I takt med en ökad insikt om att arbete och tillväxt idag följer människor snarare än tvärtom tillmäts stadens förmåga att attrahera allt större vikt. Den ger dig förutsättningar att konkurrera med andra städer om tillväxten, om den bästa kompetensen, om företag i framtidsbranscher och om de mest kreativa innovationerna. För att öka kunskapen om hur städers attraktionskraft fungerar har vi på Fastighetsägarna inlett ett forskningssamarbete med SOM-institutet vid Göteborgs universitet och HUI-Research.

Som ett första led i detta arbete presenterades delrapporten ”Kulturen och staden” under Almedalsveckan i början av juli och det gav massmedialt gensvar över hela landet. Främst var det förstås topplistan över de mest och minst kulturella städerna som fick mycket utrymme. Trots att detta egentligen inte var rapportens mest intressanta slutsats var effekten ändå den önskvärda. Vissa städer som hamnade i toppskiktet av kulturligan kunde visserligen slå sig för bröstet, men i de flesta städer är det uppenbart att den här rapporten har lett till självrannsakan och dragit igång en viktig diskussion om kulturens plats i samhällsbyggandet. Inte minst märktes detta då den under sommaren har dykt upp som referens i radiodebatter, i bloggar och på ledarsidor lite varstans. Det är glädjande för det är en diskussion som behövs.

Ett rikt och spännande kulturliv är en av de absolut viktigaste konkurrensfördelar en stad kan tillskansa sig. Kulturen sprider ryktet om staden. Den säger oss någonting om dess karaktär, om vilka som bor där och vad som finns att göra där. En kreativ ung person som idag ska välja stad att flytta till vill ha en spännande plats med intressanta människor och högt i tak för oliktänkande och olika livsstilar. Kulturen öppnar dörren för dessa människor och ingen stad, vare sig stor eller liten, kommer i förlängningen att kunna överleva utan ett grundläggande kulturutbud. Ur en fastighetsföretagares perspektiv är platsen avgörande för värdet av din produkt. Byggnaderna står där de står och det finns bara så mycket du kan göra inom husets fyra väggar för att utveckla din affärsidé. Om du verkligen vill åstadkomma förändring måste du engagera dig i det som händer utanför själva fastigheten på stadens gator och torg. Det är där den verkliga utvecklingspotentialen finns, i det lokala näringslivsklimatet, i människorna och i stadens attraktivitet.

Rapporten hittar du här: http://www.fastighetsagarna.se/gfr/aktuellt-opinion/rapporter/specialrapporter/kulturen-och-staden