Det kommer att svida

Att det är dyrt att köpa bostäder i centrala Stockholm vet alla som varit inblandade i en budgivning. De flesta som vunnit en sådan budgivning måste därför låna en hel del pengar från banken – lite väl mycket, enligt Finansinspektionen (FI). Frågan är dock om FI:s lånetak kommer att lösa skuldproblemtiken. Jag tror inte det.

Enligt förslaget från FI ska man få låna max 85 procent av marknadsvärdet med bostaden som pant. Och resten då? Fråga nära och kära, svarar Mats Odell. Fråga banken, svarar nog de flesta. För så lär det bli. Den som vill köpa en bostad i centrala Stockholm, och inte har sparat ihop de 15 procent som saknas, får nog vackert be banken om ett topplån. 150 000 kronor per miljon, medtopplånsränta! Det är alltså inga småsummor vi talar om. Det kommer att svida ordentligt, men det är uppenbarligen vad FI är ute. För mycket mer än så kommer man inte att uppnå. Priserna lär nämligen inte falla nämnvärt till följd av FI:s beslut. Grundproblemet kvarstår ju; utbudet av bostäder svarar inte upp mot den växande efterfrågan. Den enda lösningen som långsiktigt kan hålla tillbaka en eventuell prisspiral är att det skapas fler bostäder. Och då krävs det helt andra lösningar än lånetak.

En nypa salt vore bra

Stockholmsekonomin går som tåget, basunerar Stockholms handelskammare ut i dag. Skälet till euforin är organisationens senaste barometer, den s.k. Stockholmsbarometern. Enligt Johan Treschow, ansvarig för ekonomisk analys på Handelskammaren, ökar den ekonomiska aktiviteten kraftigt. Konjunkturen har vänt och alla kurvor pekar uppåt!! 

Det låter ju helt fantastiskt. Happy days are here again, eller…? Att det ser ljusare ut idag än för ett år sedan ställer jag upp på, men jag är inte lika övertygad om att ekonomin går som tåget bara för att en barometerundersökning ger ett positivt utfall. Vi har sett en tydlig positiv utveckling i den här typen av ”förtroendeindikatorer” under en lång tid nu. Normalt är de ganska bra indikatorer på vart konjunkturen är på väg. Men när ekonomin drabbats av ett så kraftigt sammanbrott som skedde för drygt ett år sedan, bör man tolka sådana här undersökningar med stor försiktighet.

De som deltar i undersökningen får nämligen svara på frågor om hur det ekonomiska läget har utvecklats under den senaste tiden och vad de tror om den närmaste framtiden. Sedan subtraheras de negativa svaren från de positiva. Om exempelvis de negativa svaren överväger får man en negativ ”outlook”, vilket inte oväntat var fallet då ekonomin kraschade i slutet av 2008. Sedan dess har den svenska ekonomin stabiliserats på en låg nivå. Eftersom det inte har blivit sämre har de flesta barometrar återhämtat sig. De som tycker att läget har förbättrats har sakta men säkert blivit fler än de som tycker att det har försämrats. Och andelen som tror att det ska bli bättre framöver har ökat kraftigt. Därför tog sig Konjunkturinstitutets barometer över den gräns som indikerar tillväxt för snart ett halvår sedan, trots att ekonomin, enligt SCB:s statistik då fortfarande krympte.

Uppenbarligen får man ta dessa indikatorer med en nypa salt just nu. Men självfallet är det bra, t.o.m. mycket bra, att folk och företag har en positiv syn på framtiden. Det är ju en viktig förutsättning för att hushållen ska lätta på plånboken och företagen ska våga investera och nyanställa. Utan den positiva synen är jag övertygad om att läget på arbetsmarknaden hade sett betydligt dystrare ut, oavsett låg ränta och expansiv finanspolitik. Företag som inte tror på framtiden, behåller ju inte arbetskraft i onödan. Att Stockholmsbarometern går som tåget är därför mycket positivt, men Treschow tar i så han spricker när resulaten ska tolkas. En nypa salt vore bra.

Företagen håller igen, hushållen eldar på

Bankernas utlånings till företagssektorn fortsätter att krympa, om än i något avtagande takt. I mars minskade utlåningen med 5 procent i årstakt, skriver SCB i ett pressmeddelande. Det speglar det låga investeringsbehovet som de svenska företagen har för tillfället. Det är inte heller förvånande med tanke på det låga kapacitetsutnyttjandet inom svensk industri. Enligt Konjunkturinstitutet som presenterade sin månadsbarometer tidigare i dag ligger kapacitetsutnyttjandet inom tillverkningsindustrin nu på runt 80 procent. Det innebär att den ekonomiska aktiviteten kan öka ett bra tag innan investeringsbehoven blir akuta.

Hushållen fortsätter dock att låna på som vanligt. Lånestocken ökade med drygt 9 procent i årstakt i mars. På den nivån har tillväxttakten legat ett bra tag nu. Hushållen ser ljust på framtiden och verkar inte oroa sig för en priskrasch på bostadsmarknaden, åtminstone om man ska tro på ovan nämnda månadsbarometer. Den visar också att hushållen har en mental beredskap för att räntorna kommer att stiga framöver. Om ett år räknar de med att 3-månadersräntan kommer att ligga på 2,7 procent. Om två år spås den ha stigit till 3,6 procent. Den prognosen ligger väl i linje med Fastighetsägarnas prognos.

Bland dagens statistikskörd är det också värt att nämna detaljhandeln. Efter en hyfsat svag start på året, verkar nu konsumenterna ha repat mod. I mars ökade omsättningen i detaljhandeln med drygt 4 procent jämfört med motsvarande månad 2009. Mars förra året var visserligen en mycket svag månad, men det råder ingen tvekan om att kombinationen av låg ränta, skattesänkningar och förhoppningar om en allmän ekonomisk återhämtning satt fart på konsumtionen.

Solidaritetskonto

Det grekiska dramat fortsätter och ryktesspridningen är stor. I dag kom det uppgifter om att IMF och EU som bäst sitter och snickrar på ett räddningspaket värt 120 miljarder euro. Det är en bra bit mer än de 55 miljarder som diskuterats tidigare. Sant eller inte; ryktet verkar ha lugnat ned marknaderna något. Skillnaden mellan den 2-åriga grekiska och den tyska statsräntan har fallit från dryga 20 till 16 procentenheter.

I väntan på hjälp från andra länder har den grekiska centralbanken tagit till en något okonventionell metod. På bankens hemsida möts man av en aggressivt blinkande text under rubriken ”Solidarity account for public debt repayment”. Klickar du dig vidare hittar du ett kontonummer som centralbanken öppnat för frivilliga insättningar som enbart ska användas för att betala av på statsskulden. Även om grekerna, och många andra med dem, helst skulle vilja se statsskulden gå upp i rök, har jag ändå svårt att tro att centralbankens kontofacilitet kommer att räcka långt. Det är bara att hålla tummarna att IMF och EU får ihop ett trovärdigt räddningspaket. Men visst, har du en slant över så finns det ett grekiska solidaritetskontot som behöver fyllas.

Trendbrott på bostadsmarknaden?

Efter att ha stigit under den senaste fem kvartalen, väntas nu priserna på bostadsrätter i Storstockholm minska något under det kommande kvartalet. Det framgår av SBAB:s Mäklarbarometer som presenterades idag.

Att mäklarna, som reflexmässigt brukar lovar guld och gröna skogar, nu tror på fallande priser (marginellt förvisso, men ändå) är kanske förvånande. Men tron att priserna ska plana ut eller minska något är utbredd, inte minst hos bostadsrättsinnehavarna i Stockholm.  Hur ska man annars tolka det kraftigt ökade utbudet av bostadsrätter den senaste tiden? Det handlar knappast om att det skulle förberedas någon form av massutvandring ut ur huvudstaden. Nej, snarare handlar det om att folk vill sälja innan priserna faller. Frågan är bara var de ska ta vägen. De flesta behöver ju trots allt bo någonstans. Och för de flesta av de som försöker sälja sin bostad nu, faller nog det valet trots allt på Stockholm. Av det skälet tror jag inte på den priskrasch som utlovas av en del bedömare. Men att priserna kan falla något, och troligen kommer att göra det, är det ingen tvekan om. Riksbankens räntehöjningar och tuffare krav på bankerna, kommer att sörja för det. Den allt stabilare utvecklingen på arbetsmarknaden talar dock för att nedgången blir dämpad.

Kulmen nådd!

Arbetslösheten uppgick till 9,1 procent i mars, enligt SCB. Det var något högre än under motsvarande månad för ett år sedan. Totalt är nu 448 000 människor arbetslösa. Ser man bara till den senaste tidens utveckling går det dock åt rätt håll. I januari och februari var 9,4 respektive 9,3 procent av arbetskraften arbetslös. Sysselsättningen, som fallit successivt sedan mitten av 2008, visar också en tendens att plana ut.

Samma positiva bild ges av Arbetsförmedlingens varselstatistik. Som ni ser i figuren nedan har antalet varsel per månad (i Sverige) nu återvänt till ganska normala nivåer efter de obehagliga rekordnivåerna för ett år sedan. Sammantaget ger detta en bild av att vi nu nått kulmen på arbetslöshetsutvecklingen. Tyvärr innebär det inte att arbetslösheten med självklarhet kommer att falla snabbt framöver. Skälet till att sysselsättningen utvecklats förvånansvärt väl trots den kraftiga lågkonjunkturen, är nämligen att den låga räntan gjort det möjligt för många företag att behålla sina anställda i väntan på att konjunkturen ska vända. Det har varit positivt, men det innebär samtidigt att företagen kan öka sin verksamhet utan att nyanställa. Det mesta talar därför för att vi står inför en ekonomisk återhämtning med små positiva effekter på arbetslösheten.  

Det våras för exporten?

Är det äntligen dags för den efterlängtade vändningen i svensk ekonomi? Hittills har återhämtningen mest varit en förhoppning som avspeglats i olika förtroendeindikatorer. De tydliga bevisen i den faktiska statistiken har dock lyst med sin frånvaro. Alla de gröna skott som har identifierats har hittills visat sig vara fläckar på konjunkturbedömarnas ögonhinnor. Men nu är det möjligt att vi slutligen har fått ett grönt skott värt namnet. 

Mellan februari och mars steg nämligen svensk export med hela 20 procent i löpande priser, enligt SCB:s statistik. Jämfört med mars 2009 ökade exporten med nästan 9 procent. Framför allt var det varor som maskiner, transportmedel och livsmedel som ökade, medan råvaror och kemiska produkter drog åt andra hållet. De stora köparna var länder som Kina, Japan, USA, Storbritannien, Italien, Norge och Finland. 

Utvecklingen är mycket positiv. Samtidigt ska man komma ihåg att exportstatistiken är mycket volatil, dvs. den rör sig mycket upp och ned från månad till månad. Det finns alltså anledning att avvakta ytterligare ett par månader innan det är dags att ropa hej. Dessutom ligger exportvärdet fortfarande cirka 10 procent under de nivåer som gällde under första halvåret 2008. Låt oss hålla tummarna för att statsfinansiell oro och höjningssugna centralbanker inte stryper den gryende exporten i sin linda.

Tummen upp för Sverige

I går skrev jag om att Sverige numera är bäst i klassen när det gäller ämnet statsfinanser. För 2009 noterades ett budgetunderskott på 0,5 procent av BNP. Med tanke på att vi befinner oss i en djup lågkonjunktur är det fantastiskt.  I samtliga andra europeiska länder har lågkonjunkturen gröpt ur statsfinanserna mer än så. De djupaste hålen noteras i Irland och Grekland där underskotten uppgick till 14,3 respektive 13,6 procent av BNP. Men även ett land som Frankrike, som kommit betydligt bättre ut ur lågkonjunkturen än många andra europeiska länder har fått se sina statsfinanser försvagas rejält, minus 7,5 procent. 

Den här utvecklingen kan även avläsas i ränteutvecklingen. Medan de längre statsräntorna i Grekland når nya toppnivåer, faller motsvarande räntor i Sverige. I diagrammet nedan visas den svenska ränteutvecklingen under de senaste två veckorna.  Den blå linjen visar räntan på 5-åriga svenska statsobligationer (höger skala). En rimlig tolkning är att oron ute i Europa har gjort att placerare söker sig till tryggare alternativ. Sveriges jämförelsevis urstarka statsfinanser lockar.


 
Samtidigt visar diagrammet att de korta räntorna stiger (gula linjen, vänster skala). Även det kan tolkas som ett styrkebesked om svensk ekonomi. Det speglar nämligen marknadsaktörernas förväntningar på Riksbankens agerande.  Förväntningar (eller förhoppningar) om att den svenska ekonomin är på väg upp ur lågkonjunkturen, gör att de flesta marknadsaktörerna räknar med att reporäntan höjs under sommaren.  Ränteutvecklingen den senaste tiden kan därmed ses som marknadens sätt att ge Anders Borg MVG. Tummen upp för Sverige med andra ord.

Bäst i klassen, men…

För inte alltför länge sedan tillhörde Sverige statsfinansernas värstinggäng. Men det är historia nu. Idag är vi bäst i klassen. Ta en titt på grafen nedan. Den är hämtad från den rapport som Eurostat presenterade idag. Den svenska regeringen har lyckats hålla finanserna i schack trots den värsta lågkonjunkturen på evigheter. Tyvärr innebär det inte att vi kan luta oss tillbaka och se framtiden an med lugn. Eurostats siffror visar att många andra har skött sig betydligt sämre, och det kan leda till problem.

I dag är det Grekland som är gängledare bland värstingarna. I tabellen ned får landet förvisso stryk av Irland. Men det som gör Grekland så problematiskt är kombinationen av mycket hög statsskuld och statistiska trixande. Under 2009 växte skulden till drygt 115 procent av BNP och den fortsätter att växa i snabb takt. Det har gjort att den grekiska staten nu får betala ett rejält risktillägg när den lånar pengar. Under de senaste dagarna har oron varit exceptionell. Och så länge oklarheterna kring IMF:s stödpaket finns kvar, kommer oron på finansmarknaderna att bestå.

Utvecklingen i Grekland har tyvärr gjort att långivarna har fått upp ögonen för svagheter även i andra euroländer. Det har lett till kraftigt stigande räntor i länder som Irland och Portugal. Allt fler börjar nu ventilera mörka tankar om valutasamarbetets framtid. Om detta tvivel får fäste bland finansmarknadernas aktörer, kommer det åter att börja storma på finansmarknaderna. Då spelar det tyvärr inte så stor roll om vi är bäst i klassen eller inte. Som liten och perifer ekonomi kommer vi att drabbas hårt.

Inte mycket nytt från Riksbanken

”Från och med sommaren eller tidig höst börjar räntan höjas mot mer normala nivåer”. Så löd beskedet från Riksbanken nu på morgonen. Det var samma besked som i februari, även om grunden för beslutet hade ändrats något.

Såväl löner som BNP förväntas bli lägre i år än vad som förutsågs i februari. Tillsammans med en lite starkare krona talar det för lägre inflation. Ökad sysselsättning, svagare produktivitetsutveckling och högre energipriser talar å andra sidan för högre inflation. Nettot för den underliggande inflationen blev därmed i princip oförändrat jämfört med februariprognosen. Slutsatsen blev också den samma: räntan höjs i sommar eller tidigt i höst.