Stadsutvecklingstrender inför år 2015

Vi älskar städerIstället för att summera det år som gått så här på årets sista dag tänkte jag göra ett försök att sia om vad vi kommer att få se under det kommande året inom stadsutvecklingsområdet. Det är förstås ett projekt med stor potential för felbedömningar men den risken kan jag leva med. Här kommer därför några av de trender jag tror kommer att framträda allt tydligare under år 2015.

Fokus på cityhandel
Handeln i stadkärnan har haft det tufft länge med utmanare i form av först externa handelsplatser och nu på senare år e-handeln. Det vi paradoxalt nog ser nu är en ökad medvetenhet hos byggherrar och stadsplanerare om betydelsen av handel och verksamhetslokaler i gatuplan för att skapa en levande stadsmiljö. Samtidigt blir det allt svårare att få ekonomin för dessa verksamheter att gå runt. Lite förenklat kan man säga att människor blir allt mer förtjusta i saluhallen och den gamla Köpmannagatan samtidigt som de gör allt fler av sina köp på andra ställen. Det är en stor utmaning som saknar enkla lösningar.

Nya tider för stadskärnan
En parallell trend är att allt fler lokaler i stadskärnorna fylls av tjänsteföretag och restauranger. Där det tidigare låg en JC butik ligger kanske nu ett 24-timmarsgym och där leksaksaffären låg öppnas en sportbar. Det innebär inte bara att den kvarvarande handeln i stadskärnan får allt svårare att gå runt då draghjälpen blir allt svagare. Det innebär även att stadens dygn förlängs då inte samtliga verksamheter stänger samtidigt. Här finns en chans för handeln att anpassa sig och nå nya kundsegment. En sådan satsning på att öka stadens kvalitet kvälls- och nattetid kallad Purple Flag görs nu i ett antal pilotstäder runtomkring i landet i regi av organisationen Svenska Stadskärnor.

Smartare städer
På det tekniska området finns en rad innovationer som kommer att göra avtryck i våra städer framöver. Det är svårt att säga hur mycket som slår igenom under det kommande året, men sannolikt får vi se allt fler apptjänster och exempelvis ibeacons på plats i stadsmiljön som guidar oss till erbjudanden och det lokala utbudet. I Västerås och snart även i Borås kan man följa invånarnas rörelsemönster via mobiltelefonernas GPS-signaler och på så sätt bättre anpassa service i form av belysning, skyltning och öppettider efter människors faktiska beteende snarare än gissningar om detsamma. I Köpenhamn kommer 20 000 gatlampor att bytas till LED-lampor och samtidigt kopplas ihop med ett nätverk av sensorer som mäter till exempel vindförhållanden, vattenmängder, sopor, trafik och parkeringsplatser runtom i staden. Sa jag förresten gratis wifi? Den stad som inte är inne på detta spår bör tänka om omedelbart.

Fokus på stadens sociala dimension
Vi ser en skarpare ton i samhällsdebatten kring flyktingpolitik och integrationsfrågor. Detta märks även i stadspolitiken. Sverigedemokraternas politiska framgångar på nationell och lokal nivå kommer i en tid då oro i omvärlden skapar stora flyktingströmmar och EU-migranter manifesterar skillnaden mellan ”oss och dem” allt tydligare utanför var och varannan butik. Under 2015 kommer därför frågor som rör utanförskap, segregerade stadsdelar och integration att ta stor plats i debatten i många städer. Dessutom har vi i Mehmet Kaplan (mp) fått en bostads- och stadsutvecklingsminister med stort intresse för dessa frågor. Min förhoppning är att problemformuleringen byter fokus från att människor med ett visst ursprung bor på ett och samma ställe. Det är i sig inget problem. Problemet är att de inte får den hjälp och det utbildningsstöd som behövs för att komma i arbete och bli en aktiv bidragande del av samhället.

Urbaniseringens baksida
Slutligen så kommer sannolikt diskussionen att öka kring urbaniseringens effekter på glesbygden. Många kommuner tampas med sjunkande befolkningstal, allt högre snittålder och allt lägre utbildningsnivå. På många håll handlar det om att hitta strategier för att vända den negativa utvecklingen, locka investeringar och undvika att ungdomarna flyr till större städer. Detta gäller ner till en viss gräns storleksmässigt. Bland mindre kommuner är det hög tid att titta på kommunsammanslagningar på sikt eller åtminstone kommunal service som samordnas över existerande kommungränser. Sannolikt kommer också allt fler röster höjas för betydelsen av en levande landsbygd.

Detta är några av de trender jag tror kommer att sticka ut och diskuteras friskt under det kommande året. Det mesta talar för att 2015 blir ett år då stadens roll som arena för våra liv och upplevelser blir allt mer av en norm. Med detta följer att stadens frågor integreras allt mer med den allmänna politiken. Tiden får visa om jag har rätt eller om jag är fel ute.

No Limit City

BoråsVissa kommuner täcker över beställda muralmålningar i skolmiljön av rädsla för att väcka anstöt. Andra har en nolltoleranspolicy mot klotter som innebär att all form av graffiti i princip är förbjuden. Sedan har vi Borås, som i dagarna har visat vilka fantastiska kulturella värden som kan uppnås om man som stad vågar släppa fram kreativa krafter och ger dem utrymme i den gemensamma stadsmiljön. Jag talar förstås om street art-festivalen No Limit som pågick 4-7 september och innebar att flera av världens bästa gatukonstnärer fick visa upp sin konst på ett 15-tal husväggar runt om i Borås.

Festivalen, som är den första i sitt slag i Sverige, arBorås3rangerades av Borås Konstmuseum och det kommun- och näringslivsägda destinationsbolaget BoråsBorås AB. Men en nyckelfaktor för att satsningen skulle kunna genomföras var ett stort engagemang och en hel del mod från stadens privata fastighetsägare. Tanken är att konstverken ska vara permanenta och fastighetsägarna blev lovade att få sina väggar återställda om de var missnöjda med resultatet. Jag tvivlar på att någon skulle vilja detta.

borås4Graffiti är ur ett stads- och fastighetsägarperspektiv inte okomplicerat. Det finns undersökningar som visar på att så kallade lagliga väggar ger spridningseffekter med såväl konst som klotter på oönskade ställen. Det finns även en slags graffitikultur baserad på utanförskapet där många konstnärer anser att den illegala delen är viktig för konstformen i sig. När det gäller No Limit handlar det om laglig graffiti under ordnande former som positivt bidrar till samhället och tas emot med öppna armar. Jag tror att upplägget med en väl organiserad gatukonstfestival kan bidra till att överbrygga såväl fördomar mot konsten som dess identifikation med utanförskap.

Vi ser idag hur städernas roll skiftar allt mer från att vara en traditionell handelsplats till att vara en mötesplats och ett centrum för upplevelser. Här har gatukonsten en given plats i frontlinjen. Inte nog med att kulturen bidrar med upplevelser i staden, dessa upplevelser är dessutom gratis och tillgängliga för alla. Street art-festivalen No Limit i Borås är nu avslutad men målningarna på stadens väggar kommer finnas kvar många år och samspela med stadens alla skulpturer i en utställning under konstant utveckling. Borås har redan vunnit mycket på att våga vara den stad som visar vägen för kulturens samspel med stadsutvecklingen.

Se inslaget om festivalen i SVT på denna länk

Politiskt centrumengagemang efterlyses

I veckan som gick släppte vi från Fastighetsägarna en rapport som visar hur klimatet för fastighetsföretagande ser ut i 20 kommuner runt omkring i Sverige. Nu har denna studie följts upp av en specialanalys med fokus på stadskärnornas konkurrenskraft och centrumsamarbetets styrka. Förhållandet mellan dessa faktorer kan tyckas självklart men lämnas förvånansvärt ofta åt slumpen. Ett innerstadscentrum konkurrerar om handel och besökare med andra städer samt ofta med externa handelsplatser utmed trafiklederna i utkanten av den egna staden. Konkurrensen innebär stora utmaningar för företagen som är verksamma i centrum och ju större konkurrensen är desto viktigare är det att stadens politiker och kommuntjänstemän förstår och stödjer företagens arbete med att utveckla centrum till en attraktiv handels- och mötesplats.

I undersökningen presenteras ett centrumidex som är en sammanvägning av hur bra fastighetsföretagen anser att kommunen är på att informera om viktiga förändringar, hur bra kontakten fungerar med kommunens politiker och tjänstemän samt hur engagerad kommunen är i utvecklingen av centrum. Detta index ställs i relation till de lokala fastighetsföretagens bedömning av hur konkurrenskraftig stadskärnan är i relation till andra handelsplatser i regionen. Kort sagt anger måttet Centrumindex hur bra samarbetet fungerar medan måttet Konkurrensbalans anger hur stor utmaningen är. Hur resultaten ser ut för respektive stad kan du se här: Stadskärnans konkurrenskraft och centrumsamarbetets styrka 2012

Det mest slående med resultatet är hur oerhört stor skillnad det är mellan olika städer både i hur konkurrensutsatta de är men också när det gäller hur väl kommunen möter upp företagens behov där de är som störst. Man skulle kunna anta att de kommuner där behoven är som störst också är de som anstränger sig mest för att stärka centrumföretagen men så är inte fallet. Tvärtom visar det sig att kommuner som Uddevalla, Mölndal, Skara och Kungsbacka med hårt konkurrensutsatta stadskärnor är några av de kommuner där samarbetet fungerar sämst. Men det finns också exempel på motsatsen. Arvika och Motala är båda kommuner där man anger att centrum är hårt utsatt för konkurrens. Skillnaden är att i dessa städer upplever företagen att samarbetet fungerar bra med kommunen. Det finns förståelse för utmaningarna och engagemang för det gemensamma vardagsrummet som stadskärnan är.

Trollhättan är en stad med hårt konkurrensutsatt centrumhandel. Samtidigt bedöms samarbetet fungera halvbra av de lokala företagen. Ett tydligt exempel på situationen gick att läsa i gårdagens TTELA där Fastighets AB Balder berättade att antalet kunder per dag i ett centralt affärshus har minskat med omkring 60 procent det senaste årtiondet. Ansvarig politiker för byggnads- och trafikfrågor Peter Andersson (s) kommenterade situationen på följande vis:
Vi kan inte påverka var folk väljer att handla eller var butiker etablerar. Vi ansvarar för till exempel gatumiljön.
På frågan vad kommunen gör för att fastighetsägare ska vilja investera i centrum löd svaret:
-Den frågan har jag faktiskt inte ställt mig. Vi ansvarar för utbyggnad av gatumiljön och att det är rent och snyggt.
Denna bistande förståelse och ovilja att ta ansvar för stadens utveckling är skrämmande och förödande för det lokala företagandet. Jag rekommenderar därför varmt denna bok som hemläxa för Peter Andersson och alla andra lokala beslutsfattare som resonerar på detta sätt.