Dags att bevilja Radonbidrag för bostadsrätter eller bostadsrättsföreningar

Bor du i en bostadsrätt där radonvärdet överskrider gränsvärdet 200 Bq/m3 luft kan du inte söka bidrag för radonsanering. Inte heller kan den bostadsrättsförening du är medlem i söka ett s.k. Radonbidrag. Som bostadsrättsinnehavare kan du däremot söka ROT-avdrag för det utförda arbetet i samband med radonsaneringen.

Bor du i egen villa och har ett radonsaneringsbehov kan du söka Radonbidrag enligt Förordning (1988:372) om bidrag till åtgärder mot radon i egnahem för utrustning och material och samtidigt begära ROT-avdrag för utfört arbete.

Varför gäller olika sökkriterier för dessa två saker? Är det inte rimligt att en boendeform som får söka ROT-avdrag ska på samma premisser kunna söka Radonbidrag? Anser Socialdepartementet att hälsan hos personer som äger sitt boende som bostadsrätt är mindre värd än den hos egnahemsägares?

Maxbeloppet för beviljat radonbidrag har legat stilla på 15 000 kronor sedan förordningens tillkomst 1988. Hade beloppet justerats enligt konsumentprisindex (KPI) skulle bidraget idag ligga på nästan 27 000 kronor.

Socialdepartementet bör verka för att Förordning (1988:372) om bidrag till åtgärder mot radon i egnahem uppdateras. Höj bidragsbeloppet och inkludera Bostadsrätter bland möjliga sökande så att fler ges möjlighet att bo i en bostad med radonvärden som understiger gränsvärdena.

Läs mer om Radon:

Fastighetsägarnas sida om Radon

Radonguiden

Tas det större risker i Stockholm

Jag blev intervjuad i Di TV häromdagen. Journalisten hade tagit del av en undersökning som Boreda AB hade gjort. Undersökningen visade att bostadsrättsföreningar i Stockholm håller en större andel av sina lån med rörlig ränta än vad som är fallet med föreningar i Göteborg och Malmö.

Journalisten drev en tes om att undersökningen visar att stockholmare är större risktagare än övriga svenskar. Den tesen ger jag inte mycket för, möjligen för att jag själv är skåning och tycker att jag och mina gelikar är lika rationella (eller icke-rationella) som stockholmarna. Undersökningen visar inget annat än att andelen lån med rörlig ränta skiljer sig något mellan de olika storstadsregionerna, inte att styrelserna har olika riskbenägenhet.

Min gissning är istället att skillnaden beror på att det tillkommit så många fler bostadsrätter i Stockholm än i Göteborg och Malmö. Därmed har nyupplåningen varit störst i huvudstaden och denna upplåning har i stor utsträckning tagits till rörlig ränta. Det är en klok strategi, om man tror att räntorna kommer att vara låga under lång tid. Och just nu tyder det mesta på att så kommer att vara fallet.

Samma bedömning gör uppenbarligen även de privatpersoner som för närvarande tar nya bolån eller lägger om gamla. I maj löpte nästan 90 procent av dessa lån med kortast möjliga räntebindning, enligt SBAB:s månadsstatistik. Stockholmarna skiljer inte ut sig. Det ser likadant ut i Göteborg och Malmö. Ska journalistens tes hålla, måste därmed bostadsrättsägare i dessa båda städer genomgå en personlighetsförändring när de väljs in i styrelserna och ska fatta beslut om föreningens lån. Vem vågar satsa pengar på att det inte stämmer? Kanske en styrelseledamot i en stockholmsförening?