Hyresmarknadens politik och medielogik

Handlar de strandade hyresförhandlingarna för 43 000 hushåll i Göteborg om nationell politik eller lokal förhandlingstaktik? Och hur samspelar detta med dagens medielogik? Detta har hänt den senaste veckan. Fortsätt läsa Hyresmarknadens politik och medielogik

Hyror och politiskt mod

Bild1Debatten om den svenska hyressättningsmodellen har blossat upp ordentligt de senaste veckorna. En utlösande faktor var en artikel i DN av Malmös kommunala bostadsbolags avgående VD Sonny Modig där han krävde en reformerad och marknadsanpassad hyressättning. Han konstaterar att det läggs alltför mycket tid på att diskutera konsekvenserna av en dysfunktionell bostadsmarknad i stället för att diskutera varför den inte fungerar. Vi diskuterar inte grundfrågan – varför vi har bostadsköer, varför hyresrätter ombildas till bostadsrätter, varför hyreskontrakt har blivit en handelsvara på en svart marknad och varför det inte byggs hyresrätter trots en enorm efterfrågan. Istället för att ifrågasätta dessa tillstånd ägnar vi enorma resurser på att diskutera hur vi ska handskas med problemen. Det är som att torka golvet och ställa fram hinkar när det regnar istället för att laga det läckande taket.

Modig är inte den förste som tar bladet från munnen och pratar om en marknadsanpassning av hyressättningen. Fredrik Johansson, Stockholms Handelskammare kallade tidigare i år hyresregleringen för elefanten i rummet. ”Den står där, alla ser den, men ingen talar om den.” Han konstaterade också att vi måste börja våga prata om en fri hyresmarknad där tillgång och efterfrågan styr prisbildningen. Att såväl Johansson som Modig har stöd i sina åsikter blev tydligt av den senaste veckans breda uppslutning från tidningarnas ledarsidor. Från DN och SvD till GP, Sydsvenskan, Socialdemokratiska Folket och många fler har ungefär samma reaktion gjorts hörd. Det är dags att reformera hyressättningen! Slutsatsen är inte oväntad och långt ifrån ny. År 2008 presenterades en statlig utredning av Michaël Koch och så sent som i december 2012 presenterades en annan statlig utredning av Per Anders Bergendahl, med samma slutsats: att den svenska hyressättningen måste reformeras och bli mer marknadsmässig. Det finns anledning att fråga sig vad regeringen ser för poäng med att tillsätta expertutredningar om man ändå av rädsla för opinionen kommer att ignorera deras resultat om de är obekväma.

Men idag blåser det opinionsmässiga vindar som talar för en mer marknadsmässig hyressättning. Dessa drivs av en för alla påtaglig bostadsbrist. De som idag viker skygglapparna tätt in framför ögonen och hävdar att dagens hyressättningssystem fungerar och gynnar människor saknar all trovärdighet. Det är faktiskt inte bara jag, Fastighetsägarna, Sonny Modig och Stockholms Handelskammare som hävdar att vi behöver en friare hyresmarknad. Det är inte heller enbart de statliga utredare som har vridit och vänt på frågan de senaste åren. Såväl EU-Kommissionen, Finanspolitiska rådet och OECD har nyligen påpekat att hyresregleringen hotar den svenska tillväxten och att en friare hyressättning vore rätt väg att gå. Nu är frågan vilket politiskt parti som lyckas göra friare hyressättning till sin fråga inför valåret 2014. Jag tror att man har mycket att vinna på att visa mod och vilja i denna fråga.

Självklart har vi svarthandel

AA045182Just nu pågår ett intensivt journalistiskt grävande om andrahandsuthyrning, svarthandel och bedrägeri på bostadsmarknaden i de båda tidningarna SvD och GP. Detta har följts av en minst lika intensiv diskussion på såväl ledar– och debattsidor som på bloggar och i sociala medier. Det är ingen slump att det är i landets största städer dessa problem uppmärksammas. Det är där tillväxten är som starkast, det är där bostadsbristen är mest akut och det är där hyresregleringens absurda konsekvenser är som mest påtagliga.

Givetvis finns det flera orsaker till bostadsbristen och därmed också flera lösningar. Hyresrättens skattevillkor, långa plan- och bygglovsprocesser och skenande byggkostnader är några sådana som absolut bör åtgärdas. Men att, som Hyresgästföreningen gör, helt förneka att hyresregleringen ligger till grund för problemen med svarta hyreskontrakt och otillåten andrahandsuthyrning är varken trovärdigt eller ansvarsfullt. Allt för mycket bevisar motsatsen. Assar Lindbeck, professor i nationalekonomi, lär ha sagt att ”Näst bombningar är hyresregleringar det säkraste sättet att förstöra en stad.” Även om det är att ta i så ligger det mycket i detta påstående.

En svart marknad är per definition en marknad där man illegalt handlar med varor som på grund av sin natur inte kan handlas med inom ramarna för den formella ekonomin. Med facit i hand måste vi våga fråga oss själva varför hyresrätten i storstadsregionerna så ofta hamnar på denna marknad. Svaret är att svarta pengar alltid uppstår om skillnaden är för stor mellan det faktiska priset på en produkt och hur människor värderar den. Med andra ord, om hyresregleringen gör att bostäder i attraktiva lägen kostar mycket mindre än vad människor är villiga att betala för dem, så kommer dessa bostäder att lämna den formella ekonomin till fördel för den svarta marknaden. Detta är förstås brottsligt och ska hanteras därefter, men om vi verkligen vill bli av med skumraskaffärerna på bostadsmarknaden måste vi ta oss an hyresregleringen och låta kvalitet löna sig även när det gäller hyresbostäder. Vi kan inte bara bekämpa symptomen. Vi måste bota sjukdomen.

Fredrik Johansson på Stockholms Handelskammare kallar hyresregleringen för elefanten i rummet. ”Den står där, alla ser den, men ingen talar om den.” Även om liknelsen är träffande så tror jag att han har fel. Vi har nått en punkt där vår sjuka sönderreglerade bostadsmarknad äntligen finns med på den politiska dagordningen. Hyresregleringen kan inte hanteras med skygglappar hur länge som helst och jag ser pågående debatt och granskning som en bra uppladdning inför valrörelsen 2014. Vilket parti som tar ledartröjan återstår att se.