No Limit City

BoråsVissa kommuner täcker över beställda muralmålningar i skolmiljön av rädsla för att väcka anstöt. Andra har en nolltoleranspolicy mot klotter som innebär att all form av graffiti i princip är förbjuden. Sedan har vi Borås, som i dagarna har visat vilka fantastiska kulturella värden som kan uppnås om man som stad vågar släppa fram kreativa krafter och ger dem utrymme i den gemensamma stadsmiljön. Jag talar förstås om street art-festivalen No Limit som pågick 4-7 september och innebar att flera av världens bästa gatukonstnärer fick visa upp sin konst på ett 15-tal husväggar runt om i Borås.

Festivalen, som är den första i sitt slag i Sverige, arBorås3rangerades av Borås Konstmuseum och det kommun- och näringslivsägda destinationsbolaget BoråsBorås AB. Men en nyckelfaktor för att satsningen skulle kunna genomföras var ett stort engagemang och en hel del mod från stadens privata fastighetsägare. Tanken är att konstverken ska vara permanenta och fastighetsägarna blev lovade att få sina väggar återställda om de var missnöjda med resultatet. Jag tvivlar på att någon skulle vilja detta.

borås4Graffiti är ur ett stads- och fastighetsägarperspektiv inte okomplicerat. Det finns undersökningar som visar på att så kallade lagliga väggar ger spridningseffekter med såväl konst som klotter på oönskade ställen. Det finns även en slags graffitikultur baserad på utanförskapet där många konstnärer anser att den illegala delen är viktig för konstformen i sig. När det gäller No Limit handlar det om laglig graffiti under ordnande former som positivt bidrar till samhället och tas emot med öppna armar. Jag tror att upplägget med en väl organiserad gatukonstfestival kan bidra till att överbrygga såväl fördomar mot konsten som dess identifikation med utanförskap.

Vi ser idag hur städernas roll skiftar allt mer från att vara en traditionell handelsplats till att vara en mötesplats och ett centrum för upplevelser. Här har gatukonsten en given plats i frontlinjen. Inte nog med att kulturen bidrar med upplevelser i staden, dessa upplevelser är dessutom gratis och tillgängliga för alla. Street art-festivalen No Limit i Borås är nu avslutad men målningarna på stadens väggar kommer finnas kvar många år och samspela med stadens alla skulpturer i en utställning under konstant utveckling. Borås har redan vunnit mycket på att våga vara den stad som visar vägen för kulturens samspel med stadsutvecklingen.

Se inslaget om festivalen i SVT på denna länk

Vem äger staden

Vems är staden? Denna fråga är betydligt svårare att besvara än man först kan tro. Staden är vår gemensamma plats. Där möts privat och offentligt, kommun, individ och näringsliv. Där måste vi alla samverka för att det ska vara så trivsam som möjligt. På sätt och vis är staden därför en yttring av vår syn på demokrati där individer respektfullt möter varandras åsikter och uttryckssätt. Men det är inte alltid som detta fungerar. När det gäller klotter saknas samsynen och det som vissa kallar gatukonst kallar andra för skadegörelse. Här överträder individen gränsen mellan det egna behovet av att uttrycka sig och såväl det allmänna intresset som andras privata egendom. Man bryter helt enkelt mot de demokratiska spelreglerna som får staden att fungera.

Foto av Mattias Hallberg

Klotter kostar varje år enskilda kommuner, fastighetsföretag och kollektivtrafiken miljontals kronor. Dessutom ändrar det karaktären på det gemensamma rummet där vi alla ska kunna vara och trivas med varandra. Det kanske rimmar illa med den enskilde gatukonstnärens uppfattning men faktum är att andelen som uppskattar klotter är extremt mycket mindre än andelen som uppskattar en ren, trevlig och klotterfri stadsmiljö. För de allra flesta ökar klotter den upplevda otryggheten. Klotter på ett ställe bjuder dessutom in till mer klotter, nedskräpning och annan form av skadegörelse i det gemensamma stadsrummet. Att det finns en spridningseffekt är belagt i mängder av fallstudier.

Det är viktigt att skilja mellan graffiti och klotter. Det första är en konststil medan det senare är att måla på annans egendom utan tillstånd. All graffiti är inte klotter och långt ifrån allt klotter är graffiti. Jag är ingen konstkritiker och utger mig heller inte för att kunna bedöma vilken graffiti som har konstnärliga kvaliteter. Principen är dock busenkel. Det spelar ingen roll om du är självaste Picasso, målar du på någon annans egendom så bryter du mot lagen. Stadens rum är till för alla och i förlängningen kanske graffiti kan komma att anses både vackert och önskvärt i den offentliga miljön. Men faktum kvarstår att det idag är på de flesta ställen en olaglig handling som någon annan får betala för och som dessutom leder till en ökad känsla av otrygghet för majoriteten av stadens invånare. Detta är ett bidrag till samhället jag tror att vi alla kan vara utan.