När stänger staden?

Varje generation har ett ansvar för den staden som lämnas över till kommande genrationer. Vad är det för stad de unga vill ta över då? Ja, inte är det den version av stad som äldre generationer byggde. De unga har nya prefenser, krav och önskemål. Man har andra levnadsmönster, både social och materiellt. Man ställer nya krav på boende och infrastuktur. Man vill till exempel i högre utsträckning inte äga sin bil, ännu mindre ta körkort, utan man förlitar sig mer till kollektivtrafik och många gånger till cykeln.

Att förutsättningarna förändras ser vi inte minst på att konsumtionsvanorna i våra orter och städer förändras. Där mindre pengar läggs på varuinköp, där växer intresset för att umgås på caféer och restauranger, att uppleva och besöka kulturevenemang. Stadens betydelse som en social mötesplats är en vattendelare mellan generationerna.

bildVarje generations ansvar blir därför att lämna över en utvecklad och modern stad till nästa generation. En stad som vi utvecklat, inte utifrån våra egna värderingar, utan med hänsyn till de ungas behov och önskemål. Stadens värsta fiende är därför låt-gå-andan. En stad som stannat i utvecklingen är en stad som stagnerar.

En första åtgärd är sannolikt att fokusera mer på kvällsekonomin. Vi ser idag att besöksnäringen, alltså caféer, restauranger, barer och andra nöjesställen, växer i våra städer. Handelns omstrukturering, med bl a ökad e-handel, gör att vi måste hitta beröringspunkter mellan dagekonomin och kvällsekonomin. Alla branscher hänger ihop och bildar tillsamman den intressanta staden.

Därför tror jag att vi måste tänka om beträffande hur vi marknadsför öppettiderna. Vi har alltid enbart marknadsfört handelns öppettider vid evenemang och utbudsannonsering från våra cityföreningar. Nu tror jag inte att det håller längre. Staden stänger ju inte klockan 18, den har väl öppet långt in på småtimmarna? Öppettiderna är väl snarare 10.00 – 02.00, eller?

Tomas Kruth

expert stadsutveckling

Almedalen och våra städer

Denna vecka har jag tillbringat i Visby och Almedalsveckan. Att vara i Almedalen är att sitta mitt i en upplevelsearena, mitt i flödet av människor, intryck och kunskap.

Förra året handlade min urbana spaning i Almedalen om samhällsproblemen och stadsutvecklingen. Det var tydligt att allt fler samhällsproblem länkades till just utvecklingen av staden. Därav betydelsen av att satsa på staden för att därmed främja lösningen av andra problem med trygghet, säkerhet, segregation, tolerans, arbetsmarknad, mm.

I år känns det som urbaniseringen har varit ett hett ämne. Just urbaniseringen har väl inte stått som rubrik på mer än en några seminarier, men effekterna av urbaniseringen, för både stad och landsbygd, har varit i fokus. Handelns omstrukturering, digitalisering, tillgänglighet och bilens vara eller inte vara i city, har diskuterats fram och tillbaka.

Urbaniseringen påverkar alla orter och städer i någon form. Antingen genom tillväxt och befolkningsökning, eller i form av en alltmer negativ befolkningstrend. För den stora delen av Sveriges kommuner är detta en realitet. Och detta måste vi förhålla oss till på något sätt. Det går inte att resignera och tror att tiden löser problemen. Det räcker inte att hoppas att folk flyttat tillbaka igen, för det gör de inte. Man måste kraftsamla för att stärka ortens attraktivitet och unika kvaliteter. Först då är man på banan igen. Dessa frågor börjar dyka upp på agendor, styrelserum och i olika diskussionsforum.

Det är dags att vi på allvar börjar fundera börjar fundera på hur vi utvecklar utifrån de trender och omvärldsfaktorer som på allvar puttar och gnager på våra orter och städer. Vilken stad lämnar vi över till kommande generationer? En sak är säker, vi kan inte utveckla städer utifrån våra egna, ofta daterade, preferenser och förutsättningar. Äldre generationers livsstilar kommer inte att gå i repris. Dagens unga är urbanister, vill bo i förtätade städer, ofta utan vare sig egen bil eller krav på spatiösa utrymmen. Här är det det egna varumärket, självförverkligandet och livsstilen som står i fokus. Framgång mäts inte i längre utifrån vilket bilmärke du kör, framgången mäts i den egna utvecklingen och att utnyttja livets alla möjligheter.

Hittills har inte diskussionerna kring staden och omvärlden hängt med tiden. Kanske börjar vi nu i någon mån förstå att vi ligger efter och måste försöka hinna ifatt verkligheten.

Varje år under Almedalsveckan, anordnar vi på Fastighetsägarna tillsammans med Svensk Handel, Centrumutvecklare, Svenska Stadskärnor, seminariet Forum för stadsutveckling. I år var temat urbaniseringens fram och baksida. Hur möter framtidens stad utmaningarna? Vi tar utmaningen på allvar och jobbar vidare mot framtiden. För framtiden. Vi älskar städer! Häng på!

Vi älskar städer