Bilen och vanans makt

När vi flyttade in i vårt område för ett antal år sedan, gick det bara någon buss i timmen. Och så är det fortfarande. Jag ställde givetvis frågan på den tiden om det var tänkt att öka turtätheten. Nja, vi måste se om det är många som åker först, var svaret jag fick. En buss i timmen kanske räcker. Vi bodde alltså i nytt bostadsområde, några kilometer från stadens centrum. Räcker det med en buss i timmen då? Måste inte turtätheten komma först för att kollektivtrafiken ska vara ett attraktivt alternativ till bilen? Innan bilen blir en vana?

Medan jag satt och funderade över detta så såg jag att grannen kom hem och hade köpt en ny bil. Nu hade de två bilar. Men se där, har inte grannen mittöver också två bilar? Jo, det har de. Och det gick inte länge förrän alla på min gata hade två bilar. Nu har vi också två bilar. För har man barn, med fritidsaktiviteter och kompisar, då får man inte ihop vardagen med en buss i timmen. Så nu åker alla i vårt bostadsområde omkring i sina bilar och tittar på den tomma bussen som åker förbi. Och sedan undrar kommunen varför det är så många som kör omkring i city. När det bara går en buss i timmen blir valet enkelt att ta bilen istället, för mig och mina grannar och säker många fler. Fortsätt läsa Bilen och vanans makt

Min önskelista till tomten

Nu är det inte många veckor kvar av år 2016. Hemma är förväntningarna höga inför tomtens förmodade ankomst. Olika uppdaterade upplagor av önskelistor ligger lite överallt. I år toppas listorna av digitala spel i alla dess former och Star Wars-lego. Ganska enkelt att lösa för tomtens nissar alltså.

Min egen önskelista blir sannolikt lite svårare att uppfylla för tomten. Om man ska räkna bort egen god hälsa och världsfred, så finns det några saker på listan som borde vara lättare att uppfylla men som sannolikt är lite mer komplicerade.

Fortsätt läsa Min önskelista till tomten

Pris till bästa utvecklingsprojekt

Alla kommuner har utmaningar att hantera inför framtiden. Det kan vara bostadsbrist, segregation, infrastruktur eller kanske en minskande befolkning. För fastighetsföretagarna innebär detta givetvis olika utmaningar och möjligheter för fastighetsutveckling. Ofta ser vi att det som skrivs i media rör större och växande städer. Men mindre orter och kommuner har andra frågor att hantera. De orter och städer som har en krympande befolkning behöver också stöttning och uppmärksamhet. Hur skapar man utveckling där?

Vi inom Fastighetsägarna har därför en viktig uppgift att sprida kunskap och lyfta goda exempel på bra initiativ inom orts- och stadsutveckling. Därför engagerar vi oss bl a i Svenska Stadkärnors verksamhet och anordnar medlemsmöte och konferenser. Urbant Forum som går av stapeln i Göteborg i mars varje år, är ett exempel. I år är vi också samarbetspartner till konferensen 250 möjligheter. Det är en konferens som anordnas av Jönköping University, i september varje år. 250 möjligheter har fokus på utvecklingsmöjligheter och initiativ i mindre kommuner.

I år tar 250 möjligheter ett ytterligare steg och instiftar ett pris tillsammans med oss på Fastighetsägarna. Priset går till bästa projekt som genomförts i en mindre kommun. Nu behöver vi din hjälp! Har du något projekt du vill nominera?

Du nominerar ett projekt via 250 möjligheters web, www.250mojligheter.com eller genom direktlänk till priset www.250mojligheter.se/250-mojligheters-hederspris/

Skicka in en kort presentation av projektet där du beskriver:

  • Projektidé
  • Projektets syfte och målsättning. Projektet kan både ha genomförts eller vara pågående just nu.
  • Beskriv vilka parter som varit delaktiga och på vilket sätt.
  • Hur har utfallet varit?
  • Vilka lärdomar har gjorts under genomförandet?

Missa inte denna möjlighet att lyfta goda utvecklingsexempel! Och träffa oss gärna i Jönköping den 7-8 september!

 

Myndigheter och stadsutvecklingen

Ännu ett år är snart tillända, ett år där det faktiskt hänt en del inom mitt ämne stadsutveckling. Medvetenheten och förståelsen för behovet av att utveckla våra orter och städer har ökat. Det har jag visserligen sagt varje år de senaste decennierna, men nu har något annat hänt. Flera myndigheter har fått upp ögonen för möjligheten att nå resultat i egen verksamhet genom samverkan med privata aktörer. Detta kittlar ju givetvis en gammal räv inom centrumutveckling som jag.

Fortsätt läsa Myndigheter och stadsutvecklingen

Årets Stadskärna 2014

Nu har de nominerade till utmärkelsen Årets Stadskärna tillkännagivits. I år är det två städer som, efter ett idogt juryarbete, har valts ut bland de sökande städerna. Det är Västervik och Kristianstad som går till final. Utmärkelsen får man inte för att det är årets vackraste stad, utan för det sätt på vilket man bedriver sin utvecklingsprocess. Det innebär att stora städer kan tävla mot mindre orter, tillväxtstäder mot glesbygdsorter. Årets Stadskärna 2013 var Västerås som har fått stor uppmärksamhet för sitt nätverkande och samarbete som de kallar ”hångel”.

I år det alltså Västervik och Kristianstad som ställs mot varandra, två städer med helt olika förutsättningar. En turism- och kuststad ställs mot en stad med gamla handelstraditioner men som nu slits av externhandelns tänkta etablering i staden.

Dessa båda städerna jobbar hårt tillsammans för att utveckla både arbetsprocessen och stadens fysiska förutsättningar. Dagens stadsutveckling har helt andra utmaningar att hantera vilket dessa städer är exempel på. Urbaniseringens effekter slår hårt mot många städer som inte ökar sin befolkning på ett önskavärt sätt. E-handeln ökar och tar allt större marknadsandel tillsammans med externhandeln som också står stark. Cityhandeln tappar men kompenseras ofta av besöksnäringens allt ökande omsättning i stadskärnorna. Fler bor på hotell, går och fikar och äter på restauranger. Så flödet av människor i city har sannolikt inte minskat men vi gör andra saker. Detta tillsammans med andra resvanor, ett minskat bilåkande och högre kollektivt åkande, skapar nya förutsättningar. Inget är som det varit och inget kommer att förbli som det är nu. Två städer som arbetar målmedvetet ställs mot varandra, vem blir Årets Stadskärna 2014 tror du?

Vinnare koras vid Svenska Stadskärnors årskonferens 21-22 maj i Västerås. Här hittar du mer information: http://www.svenskastadskarnor.se/Årets%20Stadskärna/.pg_7

Urban spaning inför 2014

Det är strax dags att summera år 2013 och skriva 2014 i almanackan. När man tidigare förlitade sig på en pappersalmanacka så brukade det ta någon månad innan man vande sig vid att skriva det nya årtalet. Nu gör digitaliseringen det åt oss, håller ordning på tiden alltså.

Däremot måste vi på gammalt analogt sätt försöka sia om trenderna inför 2014. Jag tror inte att jag är helt fel ute om jag redan nu säger att digitaliseringen även fortsättningsvis kommer att sätta agendan. Jag tror att digitaliseringen av vårt samhälle kommer finnas med i de flesta urbana trender som kommer förändra förutsättningarna nästa år. Vi kommer i allt större utsträckning se följderna av våra förändrade preferenser och beteenden.

Handelns digitaliserade förskjutning slog igenom redan 2012. Då pratade man om att proppen gick ut e-handeln. Just nu när jag skriver dessa rader är det sannolikt att jul-e-handeln slår alla rekord och sätter distributörerna på hårda prov. Ska alla paket, beställda över nätet, hinna ut i tid innan julafton?

IMG_0858En fråga av mer filosofisk karaktär att fundera på för barnen är således: Finns tomten på nätet?

Nåväl, några mer påtagliga prognoser av digital karaktär tänkte jag våga mig på. Jag är övertygad om att vi kommer att se fler öppna wifi-nät i stadskärnorna för att stärka mötesplatsen och tillgängligheten. Vi blir alltmer uppkopplade. Och ställer allt större krav på att kunna vara det.

Vi ser nu att kunskapen färdas snabbare och samhället blir mer transperant. Inför 2014 kommer betydelsen tydligare slå igenom beträffande stadsutvecklingen. Inte minst de sociala medierna bidrar till detta. I helgen som gick fick en artikel i Aftonbladet servern hos Internationella Handelshögskolan i Jönköping att krascha. Artikeln beskrev en rapport om att de unga som lämnar mindre orter och städer inte flyttar tillbaka efter studierna. Man tappar den yngre befolkningen som flyttar till de större städerna.

Min spaning utifrån detta blir att vi under 2014 kommer se avfolkningsbygdernas situation komma på agendan.  Urbaniseringens effekter har varit tydliga under en lång tid men de klyschor vi hört politiker försvarat sin undfallenhet med, räcker inte längre. Det går inte att säga att de unga flyttar tillbaka efter studierna, för det gör de bevisligen inte.

Vi kommer, förhoppningsvis, se mer kunskapsbaserade stadsutvecklingsprocesser under 2014. Hoppas vi slipper processerna som bygger tyckande och ointresse. Våra mindre städer är värda mer än så! De har en viktig funktion, inte bara 2014 utan även i framtiden.

Min spaning inför 2014 bygger alltså på betydelsen av digitala städer. Kunskap, transparens och tillgänglighet är faktorer som styrs av graden av digitalisering. Allt bygger på hur vi nyttjar den moderna tekniken, för våra framtida städer. Det är nu det avgörs. Hur vi lyckas översätta år 2014 till ettor och nollor, alltså.

God jul och gott nytt urbant år!

Tomas Kruth

Kan man lägga ner en ort?

bild (9)Vi är nog många som funderat på vad som ska hända med orter när befolkningen flyttar därifrån. Vissa orter tappar långsamt sin forna attraktivitet när industri, handel och andra livsförutsättningar omformas och förändras. För en del orter går utvecklingen snabbt medan för andra går det långsammare.

Men för en del orter går det bra, befolkningen ökar och människor trivs! Varför är det så?

I förra veckan hade jag nöjet att besöka ett möte hos Samhällsföreningen i Hestra, en liten ort i Småland med 1200 invånare som har en positiv befolkningstillväxt. När jag höll mitt föredrag om den mindre ortens förutsättningar och möjligheter möttes jag av engagerade och stolta människor. Mitt intryck stärktes av det goda intryck orten gjorde när jag anlände till Hestra. Välskötta hus, vackra trädgårdar och blanka bilar signalerade att här har man det bra och trivs. Intrycket av denna ort ståri bjärt kontras till den hopplöshet jag ibland möter under mina resor till andra mindre orter.

Varför är det så? Ingen enkel fråga att svara på precis. Men att det beror på människorna är helt klart. Förekomsten av eldsjälar och sociala närverk är viktiga faktorer som lyftas fram i både teori och verklighet, likaså engagemang från folkvalda som ger framåtskridande processer och handlingskraftiga initiativ.

Huvudorsaken till att utvecklingen för mindre orter ser ut som den gör är urbaniseringen. Ända sedan industrialiseringen har folk och tillväxt förskjutits mot större städer. Idag börjar dock problemen bli alarmerande i gamla bruksorter och andra mindre orter som med tiden hamnat i ”fel läge”.

Under industrialiseringen fick vi flytta till orter där arbetstillfällena finns.  Lite generaliserat uttryckt så gör vi idag tvärt om, vi väjer att bo på en plats vi finner attraktiv, för att sedan välja arbete utifrån den lokala arbetsmarknaden. Om inte orten är attraktiv att bo på så är vi inte heller så intresserade av att flytta dit, oavsett vilket jobb vi erbjuds.

På många håll ser det alltså rätt dystert ut. Husen står och förfaller, handeln har flyttar därifrån och ortens industri har lagt ner eller omstrukturerat till annan ort. Kreativeten har avstannat och liksom flutit med människorna i flytten. När man sedan hör ortens politiker säga att det är nog inte så illa som det ser ut, får vi bara hit nya industrier så löser det sig, då man vet att det är riktigt allvarligt. Då står man framför en ort som helt tappat verklighetsförankringen. När initiativkraften saknas hos den politiska ledningen blir det svårt för näringslivet att kompensera och parera. Då kommer frågan att behöva ställas: Kan man lägga ner en ort?