Urban nyårsspaning inför 2018

Ett år går mot sitt slut, ett nytt ligger på lut. Jag ska inte plåga er med fler dåliga grötrim utan försöka förmedla några korta spaningar istället. Vad har hänt i våra städer? Och vad händer framöver?

Vår undersökning Cityklimatet förmedlar att trenden kring besöksnäringens tillväxt i våra städer förstärks. Våra städer tappar lite sällanköpshandel, men dagligvaror, service, tjänster, hotell, restaurang och kultur växer. Detta har lett till att omsättningen i de flesta städer ökar och att städerna ser ett utbud som hela tiden förändras.

Den andra spaningen rör kvällsekonomin och den trygga och säkra staden. I takt med att utbudet förändras så ökar fokus på den hållbara staden. Att inte bara utveckla handeln utan också kvällsekonomin, blir därför viktigare och viktigare. Många städer sätter nu fokus på att hitta verktyg för att främja trygghet, säkerhet och allas lika möjlighet att vistas i staden. Ett 30-tal städer arbetar nu efter Svenska Stadskärnors modell Purple Flag, som är ett verktyg för att certifiera ett kvalitativt utvecklingsarbete med fokus på just trygghet, säkerhet och ett intressant utbud kvälls- och nattetid.

Hur vässar vi våra arbetssätt och utvecklar våra organisationer för att möta framtidens urbana krav? När vi för ett antal decennier sedan började bygga samverkansorganisationer i city, så utökade vi ofta antalet organisationer i kommunen med ytterligare en. Ofta fanns det redan en näringslivsavdelning och en turismfunktion på plats. Nu tillkom en utvecklingsorganisation för själva city. Detta skapade tre utvecklingsorganisationer, näringslivet, turismen och cityorganisationen, som ofta arbetade med samma målbild och liknande frågor.

Många städer idag samordnar nu dessa frågor i en organisation, som ofta finns under samma tak, och som jobbar utifrån samma vision och färdriktning. Det blir allt tydligare att de städer som jobbar enligt den gamla modellen inte når samma resultat som de nytänkande städerna. Det är ju rätt givet att när tre organisationer genomför åtgärder inom samma område så blir det inte samma resultat som om man hade samordnat sina insatser. Det blir ofta bara lösryckta åtgärder med dålig resurseffektivitet och koppling till helheten.

Vad händer då under 2018 utifrån min spaning? Jo, för det första så riskerar många handelsföretag, som inte klivit in i den digitala världen än, att få problem. Enligt min uppfattning har inte handeln omstrukturerat i takt med kundernas förväntningar och beteenden. Risk finns för en oönskad ketchupeffekt om vi inte tänker i nya banor kring stadens mix och profil och inte agerar tillräckligt snabbt för att skapa bättre förutsättningar för stadens verksamheter.

För det andra finns det risk för att många äldre cityorganisationer når vägs ände. Man når inte resultat längre då arbetet fastnat i de berömda stuprören. Enligt min framtidsspaning så kommer de cityorganisationer som inte omstrukturerar och sätts i ett bredare sammanhang, att tappa sitt berättigande över tiden.

Men om man vänder dessa hot till möjligheter så ter sig 2018 som ett möjligheternas år. För de städer som vässar sitt erbjudande utifrån dagens trender och som öppnar upp för nya arbetsmetoder och arbetssätt, så ser framtiden ljus ut.

Men denna spaning tackar jag för mig. Det här bli min sista bloggpost på Fastighetsägarbloggen. Efter årsskiftet väntar nya utmaningar och nytt jobb. Vi syns i det urbana vimlet!

Globala urbana trender

I förra veckan hölls en urban världskonferens i Malmö. Det var Svenska Stadskärnor och IDA, International Downtown Association, som stod för värdskapet: ”Our goal för the 2017 Summit is quite specific: to establish a global action plan to enable the work of all participating organizations.”

Jag hade förmånen att vara inbjuden och fick därför tillfälle att gör en spaning kring vad som diskuteras internationellt just nu. Jag såg två frågor dominera diskussionerna: att sätta människan i centrum vid all stadsutveckling och det urbana ledarskapet. Fortsätt läsa Globala urbana trender

Bilen och vanans makt

När vi flyttade in i vårt område för ett antal år sedan, gick det bara någon buss i timmen. Och så är det fortfarande. Jag ställde givetvis frågan på den tiden om det var tänkt att öka turtätheten. Nja, vi måste se om det är många som åker först, var svaret jag fick. En buss i timmen kanske räcker. Vi bodde alltså i nytt bostadsområde, några kilometer från stadens centrum. Räcker det med en buss i timmen då? Måste inte turtätheten komma först för att kollektivtrafiken ska vara ett attraktivt alternativ till bilen? Innan bilen blir en vana?

Medan jag satt och funderade över detta så såg jag att grannen kom hem och hade köpt en ny bil. Nu hade de två bilar. Men se där, har inte grannen mittöver också två bilar? Jo, det har de. Och det gick inte länge förrän alla på min gata hade två bilar. Nu har vi också två bilar. För har man barn, med fritidsaktiviteter och kompisar, då får man inte ihop vardagen med en buss i timmen. Så nu åker alla i vårt bostadsområde omkring i sina bilar och tittar på den tomma bussen som åker förbi. Och sedan undrar kommunen varför det är så många som kör omkring i city. När det bara går en buss i timmen blir valet enkelt att ta bilen istället, för mig och mina grannar och säker många fler. Fortsätt läsa Bilen och vanans makt

Min önskelista till tomten

Nu är det inte många veckor kvar av år 2016. Hemma är förväntningarna höga inför tomtens förmodade ankomst. Olika uppdaterade upplagor av önskelistor ligger lite överallt. I år toppas listorna av digitala spel i alla dess former och Star Wars-lego. Ganska enkelt att lösa för tomtens nissar alltså.

Min egen önskelista blir sannolikt lite svårare att uppfylla för tomten. Om man ska räkna bort egen god hälsa och världsfred, så finns det några saker på listan som borde vara lättare att uppfylla men som sannolikt är lite mer komplicerade.

Fortsätt läsa Min önskelista till tomten

Lekfullhet bygger staden

Om du tänker på en spännande stad, vilken tänker du på då? En framgångsrik ort eller stad har tydliga och synliga kvaliteter, det håller nog alla med om. Det kan vara goda boendemöjligheter, vacker stadsmiljö, bra läge eller ett inkluderande och intressant socialt klimat. Jag tänker på platser med identitet och karaktär som de som bor där kan bygga sin identitet och tillhörighet utifrån. Platser man vill bo på och jobba tillsammans med andra, helt enkelt. Fortsätt läsa Lekfullhet bygger staden

Det unika sitter inte i storleken

Idag pratas det alltmer om vetskapen att en övervägande del av Sveriges kommuner inte växer. För många kommuner är det en realitet att drömmen om en växande befolkning aldrig kommer att bli verklighet. Ändå kämpar många emot och har svårt att förhålla sig både till den egna statistiken och till forskningen i stort. Och det är kanske inte så konstigt att förstå, hur kommunicerar man nedgång om man är kommunpolitiker och vill bli omvald?

Det gäller att hitta möjligheterna, en helhetsbild och ha rätt fokus. Gamla tider kommer inte tillbaka. Det gamla bruket återuppstår inte, lanthandeln kommer inte se en renässans, inget kommer bli som det var. Åtminstone inte på samma sätt.

Våra vanor, förutsättningar och förväntningar ändras över tiden. Det ser vi på de branscher som finns i våra orter, städer och andra centrumbildningar. Handeln omstrukturerar, intresset för tjänster och service ökar. Och vi går oftare på kaféer och restauranger. Kultur och sociala mötesplatser bli allt viktigare. Vilka orter och städer gynnas mest av denna utveckling? Stora städer eller mindre orter?

En positiv utveckling kommer inte av sig självt. Den är en följd av många samspelande faktorer och målmedvetet arbete. Möjligtvis att den större staden har lättare att fånga upp nya företeelser och etableringar. Men betydelsen av den enskilda händelsen bli större för den mindre orten. En eldsjäl och en entreprenör får större betydelse och blir mer synlig på en mindre plats. Men då måste manegen krattas och förutsättningarna skapas för att spännande saker ska hända. Nätverken och en god samverkan är viktiga inte minst på den mindre orten.

Många mindre orter har utarmats när handeln försvunnit och inte ersatts med annan verksamhet. Det är här de växande branscherna kommer in. Besöksnäringen kan vara en möjlighet. Kvällsekonomin, det vill säga alla verksamheter som har mest folk kvällar och nätter, växer ju. De kanske behöver hitta sin form på mindre orter bara. Det kan vara bibliotek som inrymmer café och restaurang, eller skola som också har konsert- och mötessal. Multifunktionella lokaler och verksamheter alltså.

Kan det vara så att den omdiskuterade urbana normen även lägger sordin på idékläckandet? Att vi jämför för mycket med staden även här? Att stadens utbud blir normen? Och att vi därmed glömmer bort att lägga till den mindre ortens kvaliteter när vi tänker möjligheter? De unika kvaliteter som alla platser har måste bli grogrunden för erbjudandet, både till besökare och till invånarna. De branscher som växer är en möjlighet för alla platser, orter och städer.

Tomas Kruth, expert stadsutveckling

Stänger staden 18.00?

Staden förändras hela tiden och med den våra arbetssätt. Eller borde göra, ska jag tillägga. Ofta sitter vi fast i gamla strukturerer och vanor. Jag har arbetat med utveckling av köpcentrum och stadskärnor i över 20 år, de verktyg jag använde då blev slöa efter bara några år. Och på 20 år har det hänt väldigt mycket. Den mest utmärkande skillnaden är nog att den utveckling vi arbetade med på 90-talet ofta bottnade i handelns villkor och förutsättningar.

I dag har utbudet och omsättningen i staden förskjutits en aning mot kvälls- och nattens utbud. I många städer minskar sällanköpshandeln något medan besöksnäringen växer. Handeln håller på att omstrukturera, köpvanor ändras, inte minst beroende på digitaliseringen. Omsättningen i kvällsekonomin ökar den totala omsättningen i stadskärnan trots handelns tapp.

Jag läste häromdagen att Stockholm funderar på att tillsätta en ledare för kvällsekonomin i city. Detta gör man efter holländsk förebild där man tillsätter en så kallad Night Major, eller nattborgmästare. Vederbörande ska samordna nattlivet och fungera som brygga mellan myndigheter, kommun och verksamheterna. Detta är ett tydligt tecken på att något är i rörelse, snart ser vi säkert denna företeelse även i mindre städer.

Jag har länge förespråkat en diskussion kring handelsutvecklarens roll. I många städer finns det enbart en samordnare för handeln och branscher dagtid och då enbart dagtid. Handelsutvecklaren är viktig men verksamhetsområdet bör nog breddas. Staden stänger väl inte klockan 18.00? Då strömmar ju nya besökare till med fokus på kultur, mat eller fika. Dessa branscher är lika viktiga för stadens attraktiviet som handeln. Eller hur?

Myndigheter och stadsutvecklingen

Ännu ett år är snart tillända, ett år där det faktiskt hänt en del inom mitt ämne stadsutveckling. Medvetenheten och förståelsen för behovet av att utveckla våra orter och städer har ökat. Det har jag visserligen sagt varje år de senaste decennierna, men nu har något annat hänt. Flera myndigheter har fått upp ögonen för möjligheten att nå resultat i egen verksamhet genom samverkan med privata aktörer. Detta kittlar ju givetvis en gammal räv inom centrumutveckling som jag.

Fortsätt läsa Myndigheter och stadsutvecklingen

När stänger staden?

Varje generation har ett ansvar för den staden som lämnas över till kommande genrationer. Vad är det för stad de unga vill ta över då? Ja, inte är det den version av stad som äldre generationer byggde. De unga har nya prefenser, krav och önskemål. Man har andra levnadsmönster, både social och materiellt. Man ställer nya krav på boende och infrastuktur. Man vill till exempel i högre utsträckning inte äga sin bil, ännu mindre ta körkort, utan man förlitar sig mer till kollektivtrafik och många gånger till cykeln.

Att förutsättningarna förändras ser vi inte minst på att konsumtionsvanorna i våra orter och städer förändras. Där mindre pengar läggs på varuinköp, där växer intresset för att umgås på caféer och restauranger, att uppleva och besöka kulturevenemang. Stadens betydelse som en social mötesplats är en vattendelare mellan generationerna.

bildVarje generations ansvar blir därför att lämna över en utvecklad och modern stad till nästa generation. En stad som vi utvecklat, inte utifrån våra egna värderingar, utan med hänsyn till de ungas behov och önskemål. Stadens värsta fiende är därför låt-gå-andan. En stad som stannat i utvecklingen är en stad som stagnerar.

En första åtgärd är sannolikt att fokusera mer på kvällsekonomin. Vi ser idag att besöksnäringen, alltså caféer, restauranger, barer och andra nöjesställen, växer i våra städer. Handelns omstrukturering, med bl a ökad e-handel, gör att vi måste hitta beröringspunkter mellan dagekonomin och kvällsekonomin. Alla branscher hänger ihop och bildar tillsamman den intressanta staden.

Därför tror jag att vi måste tänka om beträffande hur vi marknadsför öppettiderna. Vi har alltid enbart marknadsfört handelns öppettider vid evenemang och utbudsannonsering från våra cityföreningar. Nu tror jag inte att det håller längre. Staden stänger ju inte klockan 18, den har väl öppet långt in på småtimmarna? Öppettiderna är väl snarare 10.00 – 02.00, eller?

Tomas Kruth

expert stadsutveckling

Butiksdöden, myt eller verklighet?

Häromdagen hade jag nöjet att prata om trender och framtid ur ett stadsutvecklingsperspektiv i Östersund. När jag satt och förberedde mitt anförande inför Östersundsdagen, damp tidningen Market ner i brevlådan. Där ägnades ett stort utrymme åt en färsk undersökning där stadskärnor och handelsplatser rankades av kunderna. ”Östersund hyllas av kunderna” var rubriken. Trivsel, bemötande och bekvämlighet gjorde att Östersund toppade listan när kunderna poängsatte Sveriges köpcentrum i undersökningen Köpcentrumrapporten. Spännande, tänkte jag ,och såg framemot att besöka Sveriges bästa stadskärna.

När jag sedan kom till Östersund möttes jag av Östersunds Postens braskande rubriker om att butiksdöden slår ut butiker på Storgatan. Men vad hände nu? Vem har rätt och vem har fel? Här ställdes två vitt skilda verklighetsbeskrivningar mot varandra. Den ena talar om en levande stad, den andra förebådar död. Kan det vara så?

Österundsborna gillar sin stad och älskar att handla och besöka stadens caféer och restauranger, det är tydligt. Bakom döljer dig dock en annan verklighet. Den handlar om handelns strukturomvandling. E-handeln skapa nya förutsättningar och gamla koncept och etableringsplatser kan plötsligt ratas av kunden. Hur tråkigt det än är så försvinner butiker från tidigare butikslägen eller så försvinner de från marknaden. Detta händer i Östersund, precis som i andra städer.

Östersund satsar hårt. En duktig centrumledning och ett framåt destinationsbolag skapar förutsättningar för nya etableringar och nybyggnation, både i centrum och i det externa Lillänge. Det här bådar gott inför framtiden, framtidstron är stark och den politiska viljan är tydlig. Man har bestämt sig i Östersund, man ska bli Årets Stadskärna.

När tåget rusar mot framtiden så gäller det att hänga på. Ibland händer det att någon missar tåget. Att de som missar tåget har en annorlunda syn på verkligheten är självklart. Därför blir de braskande tidningsrubrikerna minst sagt olika. Just i detta fallet ligger nog hyllandet av Östersund närmare verkligheten än profetian om en omfattande butiksdöd.

Tomas Kruth

bild 4