Butiksdöden, myt eller verklighet?

Häromdagen hade jag nöjet att prata om trender och framtid ur ett stadsutvecklingsperspektiv i Östersund. När jag satt och förberedde mitt anförande inför Östersundsdagen, damp tidningen Market ner i brevlådan. Där ägnades ett stort utrymme åt en färsk undersökning där stadskärnor och handelsplatser rankades av kunderna. ”Östersund hyllas av kunderna” var rubriken. Trivsel, bemötande och bekvämlighet gjorde att Östersund toppade listan när kunderna poängsatte Sveriges köpcentrum i undersökningen Köpcentrumrapporten. Spännande, tänkte jag ,och såg framemot att besöka Sveriges bästa stadskärna.

När jag sedan kom till Östersund möttes jag av Östersunds Postens braskande rubriker om att butiksdöden slår ut butiker på Storgatan. Men vad hände nu? Vem har rätt och vem har fel? Här ställdes två vitt skilda verklighetsbeskrivningar mot varandra. Den ena talar om en levande stad, den andra förebådar död. Kan det vara så?

Österundsborna gillar sin stad och älskar att handla och besöka stadens caféer och restauranger, det är tydligt. Bakom döljer dig dock en annan verklighet. Den handlar om handelns strukturomvandling. E-handeln skapa nya förutsättningar och gamla koncept och etableringsplatser kan plötsligt ratas av kunden. Hur tråkigt det än är så försvinner butiker från tidigare butikslägen eller så försvinner de från marknaden. Detta händer i Östersund, precis som i andra städer.

Östersund satsar hårt. En duktig centrumledning och ett framåt destinationsbolag skapar förutsättningar för nya etableringar och nybyggnation, både i centrum och i det externa Lillänge. Det här bådar gott inför framtiden, framtidstron är stark och den politiska viljan är tydlig. Man har bestämt sig i Östersund, man ska bli Årets Stadskärna.

När tåget rusar mot framtiden så gäller det att hänga på. Ibland händer det att någon missar tåget. Att de som missar tåget har en annorlunda syn på verkligheten är självklart. Därför blir de braskande tidningsrubrikerna minst sagt olika. Just i detta fallet ligger nog hyllandet av Östersund närmare verkligheten än profetian om en omfattande butiksdöd.

Tomas Kruth

bild 4

Min urbana önskelista till tomten

Tidigare på denna blogg skrev Rudolf Antoni om trender inom stadsutveckling inför 2013. Han skrev om att våra städer blir mer digitala, mer hållbara, mer demokratiska och att vi behöver en större politisk diskussion kring stadsutvecklingen. Men den viktigaste punkten i Rudolfs spaning tror jag ändå är behovet av mer professionella städer. Vi behöver agera mer professionellt för att ta fighten mot konkurrens från andra städer, köpcentrum och andra omvärldsfaktorer. Vi behöver ta fighten för en ökad professionalisering av centrumarbetet. ”Utmaningen år 2013 blir att bibehålla ett långsiktigt strategiskt fokus trots en svag tillväxt i handeln orsakad av en ökad arbetslöshet”, skriver han.

Jag har skrivit om samverkan och organisation flera gånger tidigare här på bloggen. Med risk för att bli något upprepande blir samverkan ändå ämnet för mitt kanske sista blogginlägg 2012.Vi kan ha vilka urbana önskningar vi vill inför framtiden, det som spelar roll för om våra önskningar slår in är vår förmåga att utveckla våra samverkansorganisationer och arbetssätt. Det viktigaste är kanske inte vad vi gör utan hur vi gör det.

Skapar vi ett öppet, inkluderande och professionellt samverkansklimat, kommer inte bara nya idéer skapas, de kommer också ges en chans att ”klibba fast” och slå rot. Då finns inga gränser för vad vi egentligen kan skapa i en urban miljö.

Så, tomten, ge oss bara tålamod, ny kunskap, ny inspiration, mod och förmåga att sprida vårt urbana budskap. Då löser vi allt!

Vi som jobbar med stadsutveckling på Fastighetsägarna, lovar att inte bara vara snälla, vi lovar att göra vad vi kan. Vi ska arbeta för en ökad kunskapsnivå inom stadsutveckling och bidra till att samverkan fungerar kring utvecklingsfrågor i våra städer. Och vi lovar att inte rädas säga vad vi och våra medlemmar tycker. Så lite stygga kanske vi måste vara ändå.

God Jul och Gott Nytt år! Och glöm inte bort att den riktiga julstämningen hittar du i en stad nära dig.

Fortsatt snurr på den kommunala kostnadscirkusen

Taxor och avgifter för el, värme, avfall och vatten varierar kraftigt mellan landets kommuner. Om vi jämför ytterligheterna är kostnaden mer än 70 procent högre i landets dyraste kommun Munkedal jämfört med Luleå som är billigast. Det här visar den årliga Nils Holgerssonrapporten, som de senaste 16 åren på uppdrag av bland annat Fastighetsägarna har kartlagt avgifter och taxor för ett flerbostadshus i landets samtliga kommuner.

Trenden visar på en skrämmande utveckling. Under i stort sett alla de 16 år som Nils Holgerssonstudien genomförts, har priserna för dessa avgifter och taxor stigit mer än konsumentprisindex. Bara under den senaste 5-årsperioden har exempelvis fjärrvärmebolagen höjt priserna med drygt 15 procent vilket är dubbelt så mycket som konsumentprisindex under samma period. Det senaste året ökar elkostnaderna med 5,2 procent medan Kpi stiger med 2,6 procent. Anledningen till att utvecklingen ser ut så här är förstås att det rör sig om verksamheter med bristande konkurrens där kunderna inte har någon reell möjlighet att påverka priserna. Kundens ställning är för svag.

Att skillnaderna mellan kommunernas taxor totalt sett är så stora kan delvis förklaras av att det är dyrare att leverera vissa tjänster i glesbygd än i kundtäta orter. Men det förklarar långt ifrån hela skillnaden. I många fall är skillnaderna orimligt stora mellan kommuner som annars har ganska lika förutsättningar. Ägarna, som ofta är kommunerna själva, måste inse detta och sätta press på de egna bolagen. Det är där ansvaret ligger. I många mindre svenska kommuner är det här avgörande för den långsiktiga överlevnaden. Exempelvis ligger sju av landets dyraste kommuner i Värmland. De höga taxorna gör det förstås inte lättare att locka företag och skapa tillväxt i den regionen. Undersökningens motpol till Värmland är Skaraborg där flera av landets billigaste kommuner återfinns. Bakom detta ligger bland annat en uttalad strategi att via låga taxor öka attraktiviteten för nyetableringar. Det finns många kommuner som skulle tjäna på att pröva det synsättet.