Ett embryo till stadspolitik

Om du tänker på Husby och de kravaller och bilbränder som pågår i Stockholms förorter just nu, är det en fråga om segregation? Är det en fråga om infrastruktur och kommunikationer? Är det en fråga om finanspolitik och resursfördelning? Är det en bostadspolitisk fråga? Är det en fråga om städernas och stadsdelarnas självbild och varumärke? Är det fråga om trygghet och säkerhet? Är det en fråga om kultur och fritid? Är det en arbetsmarknadsfråga? Är det en fråga om socialpolitik och utanförskap? Är det en utbildningsfråga? Är det en demokratifråga? Är det en lokal fråga? Är det en nationell fråga? Och framförallt, är det en relevant fråga?

Om svaret på alla dessa frågor är JA så är behovet av en nationell stadspolitik uppenbart. Stadens frågor är nämligen både många och komplicerade och lösningarna står inte att finna genom att ta tag i en av de här frågorna. Det behövs ett samlat grepp, ett övergripande ansvar och det behövs gedigen kunskap. Det gäller inte bara förortsproblematik, som i detta exempel, utan även de ökande regionala skillnaderna, storstädernas tillväxttakt, infrastrukturen och den allt mer akuta bostadsbristen. Det är frågor som behöver betraktas ur ett nationellt helhetsperspektiv över sektorsgränserna. En sådan politik saknas i Sverige idag.

Detta var något vi som branschorganisation fick möjlighet att lyfta på ett riksdagsseminarium under den gånga veckan. Seminariet arrangerades av moderaterna i samarbete med organisationen Svenska Stadskärnor där Fastighetsägarna är en drivande part. Deltog gjorde även bland andra Marita Ljung som är statssekreterare åt Näringsminister Annie Lööf. Hon fick frågan om när vi får se en svensk stadspolitik och hänvisade då till att Boverket och Tillväxtverket nyligen fick i uppdrag att gemensamt genomföra ett program som utvecklar samordningen mellan näringslivsutveckling och fysisk planering. Hon kallade detta för ett embryo till ett stadspolitiskt organ. Detta är mycket lovande och värt att följa upp, vilket också kommer att ske på Forum för stadsutveckling under kommande Almedalsvecka.

2000-talet är utan tvekan städernas tid. Städerna ses som viktiga motorer för tillväxt inom EU:s sammanhållningspolitik. I tillväxtstrategin Europa 2020 uppmanas medlemsländerna att utforma en särskild politik riktad mot städerna. Finland inrättade en sådan år 2011. Ska vi verkligen låta våra svenska städer helt enkelt bli som de blir? Om vi inte har en vision, om vi inte har en plan, vet vi då ens vart vi är på väg? Sverige behöver en samlad stadspolitik och idag har vi ett embryo till detta. Det gäller att det får växa till full kraft.

Stadspolitik till riksdagen

riksdagshusetStäderna är viktiga motorer för tillväxt. Därför har man inom EU:s sammanhållningspolitik och i tillväxtstrategin Europa 2020 uppmanat medlemsländerna att utforma en särskild politik riktad mot städerna. Sverige saknar idag en sådan politik. Utmaningarna för Sveriges städer är omfattande. Urbaniseringen leder till att mindre städer ser vikande befolkningsunderlag och brist på kompetens medan storstädernas största utmaningar stavas bostäder infrastruktur och segregation. Hur ska vi möta utmaningarna och vända trenden?

På onsdag nästa vecka anordnar vi ett seminarium i riksdagen. Vi gör detta inom ramen för vårt samarbete i organisationen Svenska Stadskärnor. Syftet med seminariet är att lyfta frågan om det saknas en politik och en nationell strategi för hur våra städer ska utvecklas. 2011 bytte Jordbruksdepartementet namn till Landsbygdsdepartementet i syfte att bättre spegla dess arbetsområden, nämligen att stärka landsbygden och frågor som är specifika där. Samma år inrättade Finland ett stadspolitiskt utskott som jobbar tvärs över departementsgränserna och bevakar städernas viktiga utvecklingsfrågor. Men vilken sorts städer ska vi ha i framtidens Sverige? Behövs det inte ett samordnat ansvar för städernas frågor? Sanningen är att vi får de städer vi förtjänar. Därför behöver dessa frågor lyftas och vilken plats är bättre för detta än riksdagen?

De som deltar i seminariet förutom jag själv är Marita Ljung, statssekreterare till näringsminister Annie Lööf, Ilmar Reepalu (S) ordförande i kommunstyrelsen i Malmö och arkitekt till yrket, Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Jönköping, Dag Klackenberg, VD Svensk Handel, Eva Östling Ollén, VD Visita och Björn Bergman, VD Svenska Stadskärnor. Vi kan därför förvänta oss en initierad och spännande diskussion. Seminariet kommer även att filmas av SVT. Så fort vi vet när det kommer sändas lägger vi ut den informationen. Vi kommer även att följa upp ämnet på Forum för stadsutveckling i Visby under årets Almedalsvecka.

En nationell plattform för stadspolitik

Sveriges städer står inför en rad utmaningar inför framtiden. Detta blev tydligt när Forum för stadsutveckling för andra året hölls i Visby under Almedalsveckan. Bakom satsningen står fyra organisationer: Svenska stadskärnor, Fastighetsägarna, Centrumutvecklare.se och Svensk handel, som alla ser samma behov av att lyfta städernas utvecklingsfrågor till den nationella arenan. På årets seminarium presenterade jag bland annat en rapport om stadens politiska skiljelinjer. Rapporten baserades på en enkät som under våren besvarats av 339 av landets riksdagsledamöter och kommunstyrelseordföranden och ska man tro dem så kommer vi bland annat att få se fler profilbyggnader, fler övervakningskameror och det blir nolltolerans mot klotter i våra städer. Och det kommer troligtvis gå både fortare och bli enklare att få bygglov.

Men om man bortser från de övergripande resultaten i varje enskild fråga så var rapportens mest intressanta resultat att skillnaderna mellan politikerna sällan handlar om ideologi. Istället framgår det tydligt att åsikterna går isär beroende på om politikerna är verksamma i små eller stora städer samt om de är kommunpolitiker eller sitter i Riksdagen, oavsett vilken partifärg de har. Åsikterna i stadens utvecklingsfrågor handlar med andra ord snarare om erfarenheter och behov än om grundläggande ideologi. Det kan tyckas självklart att det i kommunerna ute i landet mest handlar om realpolitik, men det pekar också på ett bekymmer. Det finns uppenbara risker med att avståndet blir för stort mellan de som röstar igenom nya lagar och de som möter verklighetens utmaningar i landets städer.

De frågor som på ett eller annat sätt rör städernas utveckling ligger idag på sju olika departement vilket gör förändringar av städernas förutsättningar tungrodda och kan innebära att den ena handen inte vet vad den andra gör. Det behövs därför en överbryggande politisk funktion som ser till att stadsperspektivet finns med när besluten fattas och som kan vara en tydlig mottagare för städernas frågor. Därför var det glädjande att Marita Ljung, som är statssekreterare hos Annie Lööf på Näringsdepartementet, på frågan om Sverige behöver en stadspolitik, svarade att hon skulle vilja se en plattform för dessa frågor på nationell nivå. Det uttalandet utlöste spontant jubel på Forum för stadsutveckling.

Resultatet av vår undersökning kombinerat med att Boverket nu har engagerat sig för att konkretisera vad en nationell stadspolitik bör innehålla, skickar en tydlig signal om att här finns ett behov. För att utvecklingen på lokal nivå ska fortsätta är det viktigt att man på riksnivå ser samma problem, har samma visioner och talar samma språk som man gör på de gator och torg där utvecklingen ska ske.