Inte mycket nytt från Riksbanken

”Från och med sommaren eller tidig höst börjar räntan höjas mot mer normala nivåer”. Så löd beskedet från Riksbanken nu på morgonen. Det var samma besked som i februari, även om grunden för beslutet hade ändrats något.

Såväl löner som BNP förväntas bli lägre i år än vad som förutsågs i februari. Tillsammans med en lite starkare krona talar det för lägre inflation. Ökad sysselsättning, svagare produktivitetsutveckling och högre energipriser talar å andra sidan för högre inflation. Nettot för den underliggande inflationen blev därmed i princip oförändrat jämfört med februariprognosen. Slutsatsen blev också den samma: räntan höjs i sommar eller tidigt i höst.

Skuggdirektionen går på magkänslan

En majoritet av deltagarna i Dagens industris så kallade skuggdirektion efterlyser en snar räntehöjning. Synen på konjunkturen bland de sex ”ledamöterna” skiljer sig förvisso åt, men om de hade makten över reporäntan skulle den höjas redan till sommaren.

Enligt den officiella statistiken har Sverige fått uppleva sex kvartal med negativ tillväxt och ett med nolltillväxt sedan finanskrisen utbrott. Idag ligger därför produktionen av varor och tjänster cirka 7 procent under toppnivån i början av 2008. Och ännu verkar det inte ha vänt. Mellan januari och februari föll såväl industri- som tjänsteproduktionen. Ändå vill skuggdirektionens ledamöter strama åt penningpolitiken. Varför? Jo, därför att de anser att statistiken måste vara fel.

Visst har SCB gjort några rejäla missar under senare tid, men det verkar lite väl enkelt att sopa undan statistiken av den anledningen. Jag tror i stället att det handlar om magkänslan. Skuggdirektionens ”räntehökar” tycker att det känns olustigt att räntan är så låg som den är. Det är, för att uttrycka sig med Klas Eklunds ord, ”ohållbart på lång sikt med en styrränta på 1,25 procent”.

Självklart har Klas Eklund rätt. Räntan ska definitivt inte ligga på den här nivån om det inte är motiverat. Men det är ju knappast det ”ränteduvorna” (och dit räknar jag mig själv för tillfället) säger. De anser bara att det ännu inte finns några handfasta bevis på att konjunkturen har kommit upp på fast mark. Arbetsmarknaden har förvisso utvecklats bättre än väntat. Men det beror ju på att den låga räntan gjort det möjligt att behålla folk i företagen, inte på att produktionen ångar på. Det mesta tyder snarare på att ekonomin kommer att arbeta under sin potentiella förmåga under lång tid. Så länge vi befinner oss i det läget, kommer en tidigarelagd räntehöjning bara att leda till ökad arbetslöshet och ännu svagare ekonomi. Det är ett högt pris för att bli av med en dålig känsla i magtrakten.

Svag statistik rubbar inte Ingves

Idag fick finansutskottet besök av Riksbankschefen Stefan Ingves. Den som hade förväntat sig att den oväntat svaga ekonomiska utvecklingen under slutet av förra året skulle påverka hans syn på kommande räntehöjningar blev besviken.

I sitt tal nämnde Stefan Ingves visserligen att ekonomin utvecklats betydligt sämre än vad Riksbanken räknat med. Han drog dock inga slutsatser av det, utan valde istället att betona att olika konjunkturindikatorer pekar på en stark utveckling framöver. Det är bara att hoppas att han får rätt, även om utvecklingen i vår omvärld naturligtvis ökar risken för att det inte blir så.

Riksbanken flaggar för tidig höjning

Riksbanken lämna reporäntan oförändrad på 0,25 procent. Det stod klart när Riksbankens senaste räntebeslut offentliggjordes nu på morgonen. Beslutet var helt väntat. Lite mindre väntat var det att bankledningen flaggar för att räntan kan behöva höjas något tidigare än vad som tidigare sagts, kanske redan till sommaren eller tidigt i höst. Argumenten är följande: Konjunkturuppgången vilar på stadigare grund, arbetsmarknaden utvecklas mindre dåligt än väntat, inflationen har börjar stiga och finansmarknaderna fungerar bra.

Resonemanget låter rimligt, men håller inte hela vägen. Den stabilisering vi sett är ju helt beroende av en expansiv finans- och penningpolitik. I det senare fallet innebär det att reporäntan ska vara låg under lång tid. En signal om en relativt snar räntehöjning, kan få de viktiga ekonomiska aktörerna (läs: konsumenterna) att dra öronen åt sig, vilket kan fördröja återhämtningen. Därför håller jag i stort med vice riksbankschef Lars E.O. Svensson, som reserverade sig mot beslutet. Han tycker visserligen att räntan borde sänkas till 0 procent, jag tycker att den kan ligga kvar på 0,25 procent. Men jag delar till fullo hans syn att räntan bör ligga still till och med fjärde kvartalet 2010, om det inte kommer mycket tydliga signaler på att konjunkturuppgången tuffar på av egen kraft.

Det är möjligt att det är rädslan för utvecklingen på bostadsmarknaden som ligger bakom beslutet att flagga för en tidigare höjning, dvs. att Riksbanksledningen vill sända en signal till bolånetagarna att ta det lugnt. Det är bara att hoppas att det inte är så. Räntevapnet är ju alldeles för trubbigt för att användas för att minska en eventuell hybris på enskilda marknader. Risken är stor att den typen av räntepolitik får negativa effekter på andra marknader, och kanske äventyra den bräckliga återhämtningen. Detta gäller i synnerhet i dagsläget då utvecklingen på bostadsmarknaden knappast utgör något hot mot den finansiella stabiliteten. Det ska bli mycket intressant att ta del av Riksbankschefernas syn på dessa frågor när protokollet från gårdagens penningpolitiska möte publiceras den 24 februari.

Oenig direktion lämnar räntan oförändrad

Imorgon onsdag är det åter dags för Riksbankscheferna att samlas för att fatta beslut om reporäntans framtid. På torsdag vet vi vanliga dödliga vad de kom fram till. Personligen tror jag att beslutet blir detsamma som förra gången, d.v.s. oförändrad ränta och räntebana. Och självfallet kommer riksbanksledningen att vara oenig även den här gången.

De båda direktionsledamöter som tidigare har reserverat sig till förmån för en tidigare höjning har visserligen fått en del vatten på sin kvarn under den senaste tiden. Men det räcker inte för att rucka på beslutet. Läget på arbetsmarknaden har tveklöst utvecklats bättre än väntat men man måste komma ihåg att det till stor del är en konsekvens av finans- och penningpolitiska åtgärder. Den underliggande kraften i återhämtningen är nämligen fortfarande mycket svag, alltför svag för att Riksbanken ska våga sig på äventyret att skicka en signal om en nära förestående räntehöjning.

Riksbanken utreder fastighetsmarknaden

Riksbanken ska, enligt ett pressmeddelande, utreda fastighetsmarknaden. Enligt direktiven ligger fokus på bostadsmarknaden, men även den kommersiella fastighetsmarknaden ska skärskådas. Det är mycket lovvärt att tillsätta en sådan utredning – och definitivt inte en dag för tidigt, med tanke på det utrymme bostadsmarknaden tar i diskussionen om penningpolitiken.

Som ett led i utredningen ska Riksbanken anordna en konferens om bostadsmarknaden. Det ska ske någon gång under hösten 2010. Utredningen ska vara klar senast den 31 januari 2011. Vi på Fastighetsägarna önskar lycka till och bidrar, om önskemål finns, mer än gärna med den kunskap som vi har.

Optimistisk Borg påverkar inte Ingves

Sverige är på god väg att ta sig ur lågkonjunkturens grepp – i alla fall enligt finansminister Anders Borg, som igår skruvade upp prognosen för den svenska tillväxten rejält. Även om en del av det positiva budskapet nog får tillskrivas det stundande valet, ser det mesta faktiskt betydligt bättre ut nu än för bara ett halvår sedan. Uppenbarligen har det som, för svensk del, inleddes som en industrikris, inte blivit mycket mer än så. Tjänstesektorn står hyfsat intakt, trots den kraftiga lågkonjunkturen. De enorma insatserna i form av finanspolitiska stimulanser, statliga garantier och räntesänkningar lyckades uppenbarligen fånga upp de fritt fallande ekonomierna, av vilka den svenska tillhörde de som föll snabbast.

P.g.a. de ljusare utsikterna tycker nu många att det är dags för Riksbanken att höja räntan. Men då glömmer man det faktum att den låga räntan är ett av de viktigaste skälen till att krisen i Sverige i så hög grad begränsats till industrin. En tidig räntehöjning kommer att uppfattas som att Riksbanken har inlett en räntehöjningscykel. Det skulle snabbt leda till en förstärkning av kronan och därmed slå på den redan liggande exportindustrin. Situationen är allvarlig och riskerna betydande med tanke på att många av våra viktiga exportmarknader framöver kommer att tyngas av de budgetsaneringar som oundvikligen kommer att ske under de kommande åren. Draghjälpen utifrån blir därmed svagare än normalt och kommer att vara så ett bra tag till.

Varför skulle Riksbanken riskera den sköra återhämtningen genom att höja räntan när såväl inflation som inflationsförväntningar är fortsatt låga. Får vi inte igång exporten på allvar är risken stor att krisen sakta med säkert kommer att äta sig in i tjänstesektorn också. Jag tror inte att Riksbanksledningen vill se en sådan utveckling. Därför påverkar finansministerns nya prognos inte Ingves & Co:s syn på behovet av räntehöjningar. Räntevapnet får alltså stå i vapenskåpet ett tag till (möjligen skarpladdat). Och det har nog inte finansministern något emot.

Riksbanken kan lugnt vila på hanen

Idag presenterade vi vår senaste konjunkturprognos. För den som inte orkar läsa hela rapporten kan jag avslöja dramats upplösning här och nu. Det blir bättre, men det går långsamt och beroendet av fortsatt stöd, d.v.s. låga räntor och statliga stimulansåtgärder, är stort. Därför räknar vi med att Riksbanken står emot påtryckningar om att räntan måste höjas redan i april, vilket bl.a. ekonomerna på SEB och Nordea talat sig varma för en längre tid. Det skulle vara ytterst märkligt om Riksbanken slog till med en räntehöjning när resursutnyttjandet är på rekordlåg nivå och inflationen befinner sig bakom horisonten rand.

Inte ens huspriserna fungerar som motiv för en räntehöjning. Den prisuppgång vi sett i storstäderna handlar än så längre bara om en knapp återhämtning av förra årets nedgång. Någon bubbla handlar det knappast om. Det räcker med att gå igenom den uttjatade efterfråge- och utbudsrelationen för att inse detta. Sedan 1975 har Sveriges befolkning vuxit med 13 procent. Samtidigt har Stockholm ökat med 32 procent. Inflyttningstrycket har varit stort och kommer så att förbli. Den stora barnkullen från början av 90-talet har nämligen vuxit upp ska nu (försöka) etablera sig på bostadsmarknaden. Enligt trendspanarna har vi med ett ytterst urbant gäng att göra. De kommer att söka sig till storstäderna, snarare än storskogen.

Tyvärr går inte utbudet av bostäder i storstäderna hand i hand med den stora efterfrågan. Under de senaste 20 åren har det byggts betydligt mindre i Sverige än på andra håll i världen. Krisen har också inneburit ett hårt slag mot byggandet, som minskat med 30 procent på riksnivå och 36 procent i Stockholm under det senaste året. Med en bubbla brukar man ju avse en prisuppgång som inte kan motiveras av fundamentala faktorer. Uppenbarligen gäller inte det de svenska storstäderna.

Så slutsatsen av detta är att Riksbanken lugnt kan vila på hanen ett bra tag till. Först när konjunkturuppgången väl är uppe på stadig mark och kan gå för egna ben, är det dags att höja räntan. Det lär,tyvärr, dröja.

Inte bara marknadens problem!

Trots att Riksbanken vid upprepade tillfällen sagt att reporäntan kommer att höjas tidigast under hösten nästa år, vägrar den så kallade marknaden att tro på budskapet. De flesta bedömarna på banker och andra finansiella institut räknar med att höjningarna drar igång redan tidigt i vår.

Enligt Bloomberg News (refererat av Dagens industri) anser vice riksbankschefen Karolina Ekholm att det är marknadens problem om de inte tror på Riksbankens prognos för reporäntan. Men är det så? Knappast. Om inte marknaden tror på Riksbanken, är det Riksbanken och ytterst det svenska folket som har ett problem.

Det beror på att det inte bara är reporäntans nivå som avgör hur penningpolitiken påverkar ekonomin. De längre räntorna styrs ju av, – just det – marknaden. Om denna räknar med att Riksbanken ska höja tidigare än vad den säger, kommer de långa räntorna att vara högre än vad som annars vore fallet. Och det innebär att den låga reporäntan inte påverkar ekonomin så mycket som Riksbanken vill och att återhämtningen därmed kommer att gå onödigt långsamt.

Så vad än vice riksbankschefen säger (om hon nu är rätt citerad), är misstroendet mot Riksbanken allt annat än bara marknadens problem.

Räntebeslut välter inga kiosker

Som väntat lät Riksbanken räntan ligga kvar på 0,25 procent (här) och lovade samtidigt att lämna räntan på den nivån fram till hösten nästa år. Beslutet var knappast någon kiosvältare, även om del bedömare – dock inte Fastighetsägarna Stockholm – hade räknar med att Riksbanken skulle flagga för en tidigare höjning.

Även denna gång var direktionen oenig. Lars E.O. Svensson tyckte att räntan borde sänkas till noll och hållas på den nivån under ett år. Jag har full förståelse för hans hållning. Egentligen behöver Sverige en negativ styrränta. Eftersom det inte går, måste Riksbanken göra vad den kan för att undvika deflation. Det innebär att räntan ska vara så låg som möjligt. Det ställer samtliga ledamöter upp på. Majoriteten tror dock att en riktig 0-ränta skulle kunna påverka de finansiella marknaderna på ett negativt sätt. Några tunga argument för att det skulle stämma har dock inte presenterats. Därför håller Svensson envist fast vid sin uppfattning om att räntan bör sänkas ytterligare.

Förutom att sänka räntan så mycket som möjligt, kan avsaknaden av möjligheten att sänka räntan under nollsträcket kompenseras genom ett löfte att hålla räntan på låg nivå under lång tid. Det är just detta Riksbanken gör med sin prognos avseende den framtida reporäntan. Precis som vid de två tidigare beslutet valde Riksbanken att krydda sin prognos med ett 100-miljarderslån till bankerna. Just det känns möjligen lite onödigt med tanke på att bankerna knappast har något behov av detta. Det tyckte uppenbarligen även Barbro Wickman-Parak, Lars Nyberg och Svante Öberg, som reserverade sig mot den delen av beslutet. Det innebär att det var Stefan Ingves utslagsröst som fällde avgörandet. Räkna med att diskussionen om dessa 100 miljarder kommer att gå het inför nästa räntebeslut.

Riksbanken har uppenbarligen också blivit något mer oroad över utvecklingen på bostadsmarknaden. I den penningpolitiska rapport som publicerades i anslutning till beslutet står det att priserna nu ligger ”något över den nivå som är långsiktigt hållbar”. Eftersom en alltför expansiv kreditgivning kan leda till framtida ekonomiska problem, understryker Riksbanken vikten av att ”alla aktörer som påverkar bostadsmarknaden tar ansvar för att utvecklingen blir långsiktigt hållbar”. Det är svårt att inte hålla med.