Äntligen en stadspolitik

Under Almedalsveckan sommaren 2013 inledde jag tillsammans med branschkollegor och organisationen Svenska stadskärnor ett till stora delar nytt lobbyarbete. Det grundades i att många i bland annat fastighetsbranschen upplevde att staten inte tog sitt ansvar för städernas utveckling och att det både på statlig och kommunal nivå fanns allt för mycket stuprörstänkande. De olika departementen fattade beslut som motverkade varandra, riksintresset stod mot intresset av att förtäta, detaljplanearbetet och tillståndshanteringen hängde inte alls med i de strategiska målen att skapa attraktiva, hållbara och lönsamma innerstäder. Vi drog igång kampanjen ”Jag är STADsminister” och argumenterade för att Sverige behöver en nationell stadspolitik. Vi har en landsbygdspolitik och en landsbygdsminister men ingen politik för våra städer, där utmaningarna är många och minst lika stora som på landsbygden. Ambitionen från vår sida har aldrig varit att förstatliga processer som alltid grundas i lokala förutsättningar. Snarare handlar det om att se till att de övergripande målen är samordnade och att det från statligt håll ges stöd, förutsättningar och en viljeinriktning för de kommunala besluten i stadsutvecklingsfrågor.

Almedalsveckan 2013

Fortsätt läsa Äntligen en stadspolitik

Ett embryo till stadspolitik

Om du tänker på Husby och de kravaller och bilbränder som pågår i Stockholms förorter just nu, är det en fråga om segregation? Är det en fråga om infrastruktur och kommunikationer? Är det en fråga om finanspolitik och resursfördelning? Är det en bostadspolitisk fråga? Är det en fråga om städernas och stadsdelarnas självbild och varumärke? Är det fråga om trygghet och säkerhet? Är det en fråga om kultur och fritid? Är det en arbetsmarknadsfråga? Är det en fråga om socialpolitik och utanförskap? Är det en utbildningsfråga? Är det en demokratifråga? Är det en lokal fråga? Är det en nationell fråga? Och framförallt, är det en relevant fråga?

Om svaret på alla dessa frågor är JA så är behovet av en nationell stadspolitik uppenbart. Stadens frågor är nämligen både många och komplicerade och lösningarna står inte att finna genom att ta tag i en av de här frågorna. Det behövs ett samlat grepp, ett övergripande ansvar och det behövs gedigen kunskap. Det gäller inte bara förortsproblematik, som i detta exempel, utan även de ökande regionala skillnaderna, storstädernas tillväxttakt, infrastrukturen och den allt mer akuta bostadsbristen. Det är frågor som behöver betraktas ur ett nationellt helhetsperspektiv över sektorsgränserna. En sådan politik saknas i Sverige idag.

Detta var något vi som branschorganisation fick möjlighet att lyfta på ett riksdagsseminarium under den gånga veckan. Seminariet arrangerades av moderaterna i samarbete med organisationen Svenska Stadskärnor där Fastighetsägarna är en drivande part. Deltog gjorde även bland andra Marita Ljung som är statssekreterare åt Näringsminister Annie Lööf. Hon fick frågan om när vi får se en svensk stadspolitik och hänvisade då till att Boverket och Tillväxtverket nyligen fick i uppdrag att gemensamt genomföra ett program som utvecklar samordningen mellan näringslivsutveckling och fysisk planering. Hon kallade detta för ett embryo till ett stadspolitiskt organ. Detta är mycket lovande och värt att följa upp, vilket också kommer att ske på Forum för stadsutveckling under kommande Almedalsvecka.

2000-talet är utan tvekan städernas tid. Städerna ses som viktiga motorer för tillväxt inom EU:s sammanhållningspolitik. I tillväxtstrategin Europa 2020 uppmanas medlemsländerna att utforma en särskild politik riktad mot städerna. Finland inrättade en sådan år 2011. Ska vi verkligen låta våra svenska städer helt enkelt bli som de blir? Om vi inte har en vision, om vi inte har en plan, vet vi då ens vart vi är på väg? Sverige behöver en samlad stadspolitik och idag har vi ett embryo till detta. Det gäller att det får växa till full kraft.

Stadspolitik till riksdagen

riksdagshusetStäderna är viktiga motorer för tillväxt. Därför har man inom EU:s sammanhållningspolitik och i tillväxtstrategin Europa 2020 uppmanat medlemsländerna att utforma en särskild politik riktad mot städerna. Sverige saknar idag en sådan politik. Utmaningarna för Sveriges städer är omfattande. Urbaniseringen leder till att mindre städer ser vikande befolkningsunderlag och brist på kompetens medan storstädernas största utmaningar stavas bostäder infrastruktur och segregation. Hur ska vi möta utmaningarna och vända trenden?

På onsdag nästa vecka anordnar vi ett seminarium i riksdagen. Vi gör detta inom ramen för vårt samarbete i organisationen Svenska Stadskärnor. Syftet med seminariet är att lyfta frågan om det saknas en politik och en nationell strategi för hur våra städer ska utvecklas. 2011 bytte Jordbruksdepartementet namn till Landsbygdsdepartementet i syfte att bättre spegla dess arbetsområden, nämligen att stärka landsbygden och frågor som är specifika där. Samma år inrättade Finland ett stadspolitiskt utskott som jobbar tvärs över departementsgränserna och bevakar städernas viktiga utvecklingsfrågor. Men vilken sorts städer ska vi ha i framtidens Sverige? Behövs det inte ett samordnat ansvar för städernas frågor? Sanningen är att vi får de städer vi förtjänar. Därför behöver dessa frågor lyftas och vilken plats är bättre för detta än riksdagen?

De som deltar i seminariet förutom jag själv är Marita Ljung, statssekreterare till näringsminister Annie Lööf, Ilmar Reepalu (S) ordförande i kommunstyrelsen i Malmö och arkitekt till yrket, Charlotta Mellander, professor i nationalekonomi vid Handelshögskolan i Jönköping, Dag Klackenberg, VD Svensk Handel, Eva Östling Ollén, VD Visita och Björn Bergman, VD Svenska Stadskärnor. Vi kan därför förvänta oss en initierad och spännande diskussion. Seminariet kommer även att filmas av SVT. Så fort vi vet när det kommer sändas lägger vi ut den informationen. Vi kommer även att följa upp ämnet på Forum för stadsutveckling i Visby under årets Almedalsvecka.