Myter som lever vidare

Fortfarande möter jag politiker, kommuntjänstemän och ibland också fastighetsägare, som lever kvar med myter om vad som driver tillväxt och stadsutveckling. Hörde så sent som härom dagen en kommunchef som sa att det viktigaste för att få folk att flytta till dennes kommun var bra skolor. Jag hörde också en näringslivschef som sa att det viktigaste uppgiften för att öka befolkningstillväxten var att kommunen raggade företagsetableringar. Fortfarande har inte faktorerna bakom tillväxt landat överallt, trots att det är 56 år sedan debattören, författaren och stadsutvecklingsikonen Jane Jacobs skrev orden ”jobs follow people”. Jobben följer människorna. Vi måste börja med människorna, utgår från oss själva.

Fortsätt läsa Myter som lever vidare

Bilen och vanans makt

När vi flyttade in i vårt område för ett antal år sedan, gick det bara någon buss i timmen. Och så är det fortfarande. Jag ställde givetvis frågan på den tiden om det var tänkt att öka turtätheten. Nja, vi måste se om det är många som åker först, var svaret jag fick. En buss i timmen kanske räcker. Vi bodde alltså i nytt bostadsområde, några kilometer från stadens centrum. Räcker det med en buss i timmen då? Måste inte turtätheten komma först för att kollektivtrafiken ska vara ett attraktivt alternativ till bilen? Innan bilen blir en vana?

Medan jag satt och funderade över detta så såg jag att grannen kom hem och hade köpt en ny bil. Nu hade de två bilar. Men se där, har inte grannen mittöver också två bilar? Jo, det har de. Och det gick inte länge förrän alla på min gata hade två bilar. Nu har vi också två bilar. För har man barn, med fritidsaktiviteter och kompisar, då får man inte ihop vardagen med en buss i timmen. Så nu åker alla i vårt bostadsområde omkring i sina bilar och tittar på den tomma bussen som åker förbi. Och sedan undrar kommunen varför det är så många som kör omkring i city. När det bara går en buss i timmen blir valet enkelt att ta bilen istället, för mig och mina grannar och säker många fler. Fortsätt läsa Bilen och vanans makt

Äntligen en stadspolitik

Under Almedalsveckan sommaren 2013 inledde jag tillsammans med branschkollegor och organisationen Svenska stadskärnor ett till stora delar nytt lobbyarbete. Det grundades i att många i bland annat fastighetsbranschen upplevde att staten inte tog sitt ansvar för städernas utveckling och att det både på statlig och kommunal nivå fanns allt för mycket stuprörstänkande. De olika departementen fattade beslut som motverkade varandra, riksintresset stod mot intresset av att förtäta, detaljplanearbetet och tillståndshanteringen hängde inte alls med i de strategiska målen att skapa attraktiva, hållbara och lönsamma innerstäder. Vi drog igång kampanjen ”Jag är STADsminister” och argumenterade för att Sverige behöver en nationell stadspolitik. Vi har en landsbygdspolitik och en landsbygdsminister men ingen politik för våra städer, där utmaningarna är många och minst lika stora som på landsbygden. Ambitionen från vår sida har aldrig varit att förstatliga processer som alltid grundas i lokala förutsättningar. Snarare handlar det om att se till att de övergripande målen är samordnade och att det från statligt håll ges stöd, förutsättningar och en viljeinriktning för de kommunala besluten i stadsutvecklingsfrågor.

Almedalsveckan 2013

Fortsätt läsa Äntligen en stadspolitik

Melodifestivalen bygger staden

Att det går att koppla betydelsen av kultur till en ort eller stads utveckling är nog en insikt som landat hos de flesta kommunala företrädare. Kulturen är viktig, inte bara för att locka besökare och turister till en plats, den betyder också mycket för den stolthet som människorna känner för sin hemort. Att människorna är goda ambassadörer är givetvis en förutsättning för att locka besökare och i förlängningen nya invånare. Fortsätt läsa Melodifestivalen bygger staden

Min önskelista till tomten

Nu är det inte många veckor kvar av år 2016. Hemma är förväntningarna höga inför tomtens förmodade ankomst. Olika uppdaterade upplagor av önskelistor ligger lite överallt. I år toppas listorna av digitala spel i alla dess former och Star Wars-lego. Ganska enkelt att lösa för tomtens nissar alltså.

Min egen önskelista blir sannolikt lite svårare att uppfylla för tomten. Om man ska räkna bort egen god hälsa och världsfred, så finns det några saker på listan som borde vara lättare att uppfylla men som sannolikt är lite mer komplicerade.

Fortsätt läsa Min önskelista till tomten

Lekfullhet bygger staden

Om du tänker på en spännande stad, vilken tänker du på då? En framgångsrik ort eller stad har tydliga och synliga kvaliteter, det håller nog alla med om. Det kan vara goda boendemöjligheter, vacker stadsmiljö, bra läge eller ett inkluderande och intressant socialt klimat. Jag tänker på platser med identitet och karaktär som de som bor där kan bygga sin identitet och tillhörighet utifrån. Platser man vill bo på och jobba tillsammans med andra, helt enkelt. Fortsätt läsa Lekfullhet bygger staden

Det unika sitter inte i storleken

Idag pratas det alltmer om vetskapen att en övervägande del av Sveriges kommuner inte växer. För många kommuner är det en realitet att drömmen om en växande befolkning aldrig kommer att bli verklighet. Ändå kämpar många emot och har svårt att förhålla sig både till den egna statistiken och till forskningen i stort. Och det är kanske inte så konstigt att förstå, hur kommunicerar man nedgång om man är kommunpolitiker och vill bli omvald?

Det gäller att hitta möjligheterna, en helhetsbild och ha rätt fokus. Gamla tider kommer inte tillbaka. Det gamla bruket återuppstår inte, lanthandeln kommer inte se en renässans, inget kommer bli som det var. Åtminstone inte på samma sätt.

Våra vanor, förutsättningar och förväntningar ändras över tiden. Det ser vi på de branscher som finns i våra orter, städer och andra centrumbildningar. Handeln omstrukturerar, intresset för tjänster och service ökar. Och vi går oftare på kaféer och restauranger. Kultur och sociala mötesplatser bli allt viktigare. Vilka orter och städer gynnas mest av denna utveckling? Stora städer eller mindre orter?

En positiv utveckling kommer inte av sig självt. Den är en följd av många samspelande faktorer och målmedvetet arbete. Möjligtvis att den större staden har lättare att fånga upp nya företeelser och etableringar. Men betydelsen av den enskilda händelsen bli större för den mindre orten. En eldsjäl och en entreprenör får större betydelse och blir mer synlig på en mindre plats. Men då måste manegen krattas och förutsättningarna skapas för att spännande saker ska hända. Nätverken och en god samverkan är viktiga inte minst på den mindre orten.

Många mindre orter har utarmats när handeln försvunnit och inte ersatts med annan verksamhet. Det är här de växande branscherna kommer in. Besöksnäringen kan vara en möjlighet. Kvällsekonomin, det vill säga alla verksamheter som har mest folk kvällar och nätter, växer ju. De kanske behöver hitta sin form på mindre orter bara. Det kan vara bibliotek som inrymmer café och restaurang, eller skola som också har konsert- och mötessal. Multifunktionella lokaler och verksamheter alltså.

Kan det vara så att den omdiskuterade urbana normen även lägger sordin på idékläckandet? Att vi jämför för mycket med staden även här? Att stadens utbud blir normen? Och att vi därmed glömmer bort att lägga till den mindre ortens kvaliteter när vi tänker möjligheter? De unika kvaliteter som alla platser har måste bli grogrunden för erbjudandet, både till besökare och till invånarna. De branscher som växer är en möjlighet för alla platser, orter och städer.

Tomas Kruth, expert stadsutveckling

Myndigheter och stadsutvecklingen

Ännu ett år är snart tillända, ett år där det faktiskt hänt en del inom mitt ämne stadsutveckling. Medvetenheten och förståelsen för behovet av att utveckla våra orter och städer har ökat. Det har jag visserligen sagt varje år de senaste decennierna, men nu har något annat hänt. Flera myndigheter har fått upp ögonen för möjligheten att nå resultat i egen verksamhet genom samverkan med privata aktörer. Detta kittlar ju givetvis en gammal räv inom centrumutveckling som jag.

Fortsätt läsa Myndigheter och stadsutvecklingen

I urbaniserings spår

En riktig snackis nu verkar vara urbaniseringen. Media har uppmärksammat det i bland annat Uppdrag granskning, SVT Debatt, flera tidningar och inte minst i sociala media

Tongångarna kan ibland bli lite hätska när stad och land sätts emot varandra. Så är det ju dock inte, det ena står inte emot det andra. Staden är beroende av landsbygden, precis som landsbygden är beroende av en fungerande stad. Och tvärt om. En landsbygd blir ju varken attraktiv eller fungerande om den inte kan hänga på en ort med ett rikt service- och handelsutbud.

I går hade jag möjligheten och nöjet att debattera urbaniseringen på Mälardalsrådets stora konferens Mälatinget i Nyköping. Temat var just urbanisering. Flera representanter från kommunerna i regionen var med tillsammans med representant från organisationen Hela Sverige ska leva. Jag fick i sammanhanget representera både organisationen Svenska Stadskärnor och Fastighetsägarna.

Det som stärker staden är också landsbygdens problem. Ett stort antal kommuner minskar i befolkning och lämnar inte bara tomma hus efter sig, utan också människor som ibland hamnar lite utanför. Segregation och utanförskap följer i urbaniseringens spår. Men är urbaniseringen bara ett hot, är det inte främst en möjlighet? Professor Charlotta Mellander, Internationella Handelshögskolan i Jönköping, inledningstalade och var tydlig på den punkten; samhällets tillväxt drivs av växande städer.

Det som saknas är helhetsperspektivet. Hur hittar vi balans mellan stad och land? Fokus i debatten måste hamna rätt, inte på ett konstruerat motsattsförhållande, utan på möjligheterna. Det viktigaste är kanske insikten om att de flesta samhällsproblem idag länkas till stadsutvecklingen. Kriminalitet, fattigdom, utanförskap och segregation är några exempel på problem som går att lösa med en aktiv stadspolitik.

Det är för enkelt att skylla allt på urbaniseringen och tro att vi kan bestämma var människor ska bo. Orter som inte upplevs attraktiva som bostadsort tappar sin befolkning. Människor väljer själva utifrån sitt eget perspektiv. Vad väljer du själv, stadens liv och rörelse eller landets natur och friluftsliv?

Vi behöver se helhetslösningarna och inte fastna i detaljfrågor, även om de också är viktiga. Frågor kring infrastruktur, bredband och god service även i glesbygd är viktiga basförutsättningar. Det jag upplever att vi saknar idag är en politik som tar sin grund i helheten. En kraftfull landsbygdspolitik i samklang med en tydlig och genomgripande stadspolitik.

Tomas Kruth

expert stadsutveckling

 

 

 

 

 

 

 

 

Segregation handlar om mer än förorten

Den senaste tiden har nyhetsflödet varit fullt med händelser om våld och skottlossning i förorter. Vi läser också om svårigheten att integrera unga och nyanlända i samhället. Arbetslösheten i glesbygd har också hamnat i fokus. Den senaste veckan har dock en intressant debatt kring segregation och utanförskap förts. Det har kretsat mycket kring SVT och Uppdrag gransknings program om Grums i Värmland som sändes härom veckan.

Ämnet segregation och utanförskap i media har hittills fokuserat mycket på städer och förorter. Det var först när Grums hamnade i fokus som frågan på allvar hamnade i nyhetsflödet och på sociala media.

Vi på Fastighetsägarna hade uppe frågan på vår konferens, Urbant Forum, som vi arrangerade i början av mars. Där föreläste professor Charlotta Mellander, Internationella Handelshögskolan om problemen i urbaniseringens spår. Hon menade att en medelålders man i Grums har svårare att komma in på arbetsmarknaden än en nyanländ flykting i Rosengård, Malmö. Varför? Jo, därför att arbetsmarknaden är så mycket större i regionen kring Rosengård än den är i trakterna av Grums i Värmland.

IMG_0019När jag sedan läser insändare och inlägg i sociala media så ser jag att man gärna argumenterar för eller emot staden. Men kan det ena utesluta det andra? Kan staden och landsbygden ställas mot varandra? Nej, givetvis inte. Både staden och landet är i behov av varandra. Vi måste argumentera för balans. Ibland är jag oroad för att vi har så svårt att hantera urbaniseringens negativa effekter genom att vi polariserar, ställer det ena mot det andra.

Jag ser inte at de politiska utspel som görs, eller gjorts för den delen, för stad och land närmare varandra. Man kan fundera på om någon regering de senaste decennierna eftersträvat balans mellan stad och land. Så länge vi inte har en stadspolitik och landsbygdspolitik som fokuserar på helheten så blir enskilda politiska reformer bara lösryckta händelser. Bara lite snygg kosmetika på utsidan liksom.