Ny plattform för stadsutveckling

StadsministerDet sägs att trägen vinner. Om det stämmer i det här fallet är ännu inte säkert. Det som däremot är säkert är att vårt arbete för införandet av en nationell stadspolitik nu har tagit ett viktigt steg framåt. Med de utmaningar som urbaniseringen innebär för såväl våra tungt belastade storstäder som de många små och mellanstora städer som strävar efter positiv tillväxt har behovet ökat av bättre samordning av statliga myndigheter. De frågor som på ett eller annat sätt rör städernas utveckling ligger idag splittrade på flera olika departement vilket gör förändringar av städernas förutsättningar oerhört tungrodda. Det behövs därför en överbryggande politisk funktion som ser till att stadsutvecklingsperspektivet finns med när besluten fattas. Många anser även att det saknas en tydlig mottagare på den politiska nivån för frågor som rör städernas förutsättningar, en stadspolitik.

2000-talet är utan tvekan städernas tid. Städerna ses som viktiga motorer för tillväxt inom EU:s sammanhållningspolitik. I tillväxtstrategin Europa 2020 uppmanas medlemsländerna att utforma en särskild politik riktad mot städerna. Finland inrättade en sådan år 2011. Fastighetsägarna har de senaste åren drivit denna linje hårt, inte minst inom ramen för vår samverkansorganisation Svenska Stadskärnor. Vi har exempelvis arrangerat seminarium i riksdagen, kampanjat under Almedalsveckan och fört diskussionen i den riktningen i debatt, sociala medier och en mängd olika arenor över hela landet.

Därför är det glädjande att regeringen nu ger fem myndigheter – Boverket, Naturvårdsverket, Statens energimyndighet, Tillväxtverket och Trafikverket – i uppdrag att gemensamt upprätta och förvalta en plattform för frågor om hållbar stadsutveckling. Plattformen ska enligt regeringens pressmeddelande bland annat syfta till ökad samverkan, samordning och erfarenhetsutbyte mellan aktörer inom olika sektorer och nivåer. Den ska även fungera som processtöd för de regionala strukturfondsprogrammens arbete med hållbar stadsutveckling och verka för kunskapsspridning.

Flera av våra större städer växer och utvecklas i snabb takt. Den här urbaniseringstrenden innebär både möjligheter och utmaningar, och för att en stad ska kunna växa både snabbt och hållbart krävs att många aktörer arbetar åt samma håll. En nationell plattform för att samordna och sprida kunskap kring frågor om hållbar stadsutveckling är en viktig insats för att möta dagens och framtidens utmaningar

Bostadsminister Stefan Attefall 2014.02.20

Ansatsen är med andra ord precis det som vi har påpekat behovet av och det är uppenbart att det inte har fallit på döva öron. Enligt regeringen är samhällsplanering och byggande en av hörnstenarna i den hållbara stadsutvecklingen. De påpekar därför behovet av att planering och insatser anpassas till städers, tätorters och stadsregioners skilda förutsättningar, exempelvis i form av storlek, täthet, geografiskt läge och befolknings- och näringsstruktur. Detta är också en viktig insikt. Det behövs inte bara en storstadspolitik utan en politik för alla Sveriges städer.

Boverket har fått en samordnande roll i arbetet och uppdraget ska slutredovisas till regeringskansliet senast den 30 juni 2015. Min förhoppning är att detta arbete inte enbart blir en introvert övning mellan olika myndigheter. Det finns kunskap, nätverk och erfarenheter hos näringslivet som man bör dra nytta av. Vi kommer därför att bevaka arbetet och fortsätta driva på utvecklingen mot en nationell stadspolitik som gynnar företagande, invånare och tillväxt i våra svenska städer.

Förnyelse av riksintresset

Det omfattande och på många sätt godtyckliga användandet av riksintressen är idag ett hinder för det behövda förnyelsearbetet i Sveriges mest dynamiska städer och stadskärnor. På ett av Fastighetsägarnas seminarier under Almedalsveckan i somras presenterade tankesmedjan Levande Staden, där Fastighetsägarna ingår, en rapport om Sveriges riksintressen och den bristfälliga lagstiftning som styr dessa. Bild riksintresseI diskussionspanelen ingick bostadsminister Stefan Attefalls statssekreterare Ulf Perbo, som då lovade att regeringen skulle tillsätta en utredning i frågan redan under hösten. I slutet av november meddelade regeringen äntligen att en särskilt utredare kommer att få i uppgift att göra en översyn av de delar av miljöbalken som rör riksintresset. Beskedet är mycket positivt och efterlängtat. I direktivet kan läsas:

Utredaren ska föreslå sådana ändringar som ger ett system för hushållning med mark- och vattenområden och särskilt områden av riksintresse, som är ändamålsenligt, anpassbart över tiden, fokuserat på väsentliga och aktuella behov och som inte leder till onödiga inskränkningar i användningen av mark- och vattenområden eller för planeringen av hur områdena ska användas.

Systemet ska vara rättssäkert, enkelt, överskådligt och begripligt samt underlätta en enhetlig tillämpning i hela landet.

Utredaren ska med förtur behandla frågan om bostadsförsörjning i relation till riksintressesystemet och utveckla ett system där avvägningar kan göras mellan olika riksintressen och till godoseendet av bostadsförsörjningsbehovet.

Delbetänkandet ”Hushållning med mark och vatten – områden av riksintresse” ska redovisas senast den 15 augusti 2014. Det finns all anledning att följa detta arbete noga. När vi ser till våra städers möjligheter och behov av att utvecklas finns det många intressen att beakta. Det är glädjande att det i uppdraget ligger att man inom systemet ska kunna väga olika intressen mot varandra. Ett mer flexibelt och samtidigt rättssäkert och transparent system ökar incitamenten för och möjligheterna till investeringar i bostäder, lokaler och mer attraktiva stadsmiljöer. Jag ser fram emot ett reformerat riksintresse som kan lösa upp långvariga knutar kring otrygga förfallna områden och döda ytor i många av våra svenska städer.

Bostadspolitik valåret 2014

PolitikerdebattFastighetsmässan i Göteborg idag presenterade Fastighetsägarna en bostadspolitisk debatt med bred politisk medverkan. Uppställningen var Veronica Palm (S), Henrik von Sydow (M), Ola Johansson (C), Lars Tysklind (FP), Magnus Jacobsson (KD) och Jan Lindblom (MP). Enligt Palm var det här den första av en lång rad debatter under valrörelsen fram till september 2014. Och det märktes att det endast är ett år kvar till valet för det var en ovanlig stuns i debatten. Även om de konkreta åtgärdsförslagen är få så tycks partierna profilera sig allt tydligare inom bostadsfrågorna. Exempelvis ansåg von Sydow att Moderaterna driver en bostadslinje medan Socialdemokraterna driver en bidragslinje med tydlig hänvisning till Socialdemokraternas utlovade byggbonus på en miljard. Palm replikerade med att vi under sju år av Alliansstyre har sett rekordlågt bostadsbyggande och är det någon som driver en bostadslinje så är det Socialdemokraterna. Centerns Ola Johansson stack ut hakan i debatten och sa att hyresregleringen är det enskilt största hindret för nyproduktionen av hyresrätter och att hyran borde sättas fritt för tomma och nybyggda lägenheter. Här fick han stöd av KDs Magnus Jacobsson med förbehållet att bostadsminister Stefan Attefall, också han KD, inte håller med.

Någonting som blev tydligt i debatten var den stora enighet som tycks råda kring att regelkrånglet måste bort och att byggprocessen måste bli snabbare. Över partigränserna tycker man att överklagandeprocessen bör kortas och att hinder som bullerkrav bör omvärderas. Samtliga debattörer tycktes dessutom vara överens om att hyresrätten är skattemässigt missgynnad i relation till övriga upplåtelseformer och att detta måste rättas till. Detta är självklart glädjande då vi länge har drivit frågan om skattebalans mellan upplåtelseformerna och snabbare byggprocesser. Det är med andra ord bara att genomföra dessa reformer. Det som behövs är mindre fundera och mer agera. Slutligen fick samtliga ta ställning till frågan om bostadspolitik blir en valfråga i riksdagsvalet 2014. På detta svarade alla JA, fast några med förbehållet att bostadspolitiken kommer upp på dagordningen för att den är så intimt knutet till jobbfrågan.

Mitt intryck av dagens debatt är att bostadpolitik och då framförallt hyresrättens villkor och förutsättningarna för nyproduktion är hetare frågor nu än på många år. Det är ganska exakt ett år kvar till riksdagsvalet. Det kommer att bli spännande att följa utvecklingen och jag kommer att göra allt jag kan för att hålla den här debatten levande ända fram till valurnan. Sverige inte bara förtjänar ett omtag i bostadspolitiken, vi behöver det.

Har bostadsbristen normaliserats?

Statsvetaren Henrik Ekengren Oscarsson publicerade häromdagen ett utdrag från valundersökningen som genomfördes i samband med riksdagsvalet 2010. Där har väljarna fått besvara en fråga om vad de ser som oroande inför framtiden.
När jag läser denna lista slås jag inte av att ökad brottslighet och stor arbetslöshet är det som folk oroar sig mest för. Det är skrämmande företeelser som vem som helst i värsta fall kan drabbas av. Det jag däremot regerar på är att det endast är 20 procent som anser att bristen på bostäder är ”Mycket oroande” inför framtiden och att det faktiskt är nästan dubbelt så många (37 procent) som tycker att det är ”Inte särskilt” eller ”Inte alls oroande”. Detta placerar frågan om bostadsbrist någonstans i mitten på valforskarnas lista över vad svenska folket oroar sig för och därmed högst på min egen lista.

Samtidigt rapporterar Boverket att så mycket som 60 procent av befolkningen bor i kommuner som har brist på bostäder och att ungdomar, äldre och stora barnfamiljer har särskilt svårt att få bostad. I Socialstyrelsens rapport från igår kunde vi läsa att antalet människor i hemlöshet och akuta boendelösningar ökar.  I Göteborg där jag är verksam rapporterar den lokala marknadsplatsen Boplats att omkring 50 000 av kommunens invånare saknar eget stabilt boende och att det under 2011 var i snitt mer än 800 sökande per ledig lägenhet. Med en situation som denna är det för mig obegripligt hur endast 20 procent av befolkningen kan anse att bristen på bostäder är ”Mycket oroande” inför framtiden. Kan det verkligen vara så att endast de som personligen är berörda, som idag bor i andra hand, inneboende eller hemma hos mamma och pappa oroar sig för bostadsbristen? Saknar de övriga, det vill säga de som har en bostad, insikt om att bostadsbristen inte bara drabbar de bostadslösa utan hela samhället? Och framför allt, saknar de helt empati?

Jag tror inte det. Förklaringen är snarare att bostadsbristen sakta men säkert har etablerats som ett normaltillstånd i Sverige, åtminstone i de delar av landet där många vill bo. I Göteborg har de årliga byggmålen aldrig uppnåtts under ett 17 år långt majoritetsstyre och i jämförelse med våra grannländer har Sveriges bostadsproduktion enligt Boverket halkat efter ordentligt. Det senaste decenniet har det i Finland och Norge påbörjats dubbelt så många bostäder per tusen invånare som i Sverige, medan Danmark har byggt 60 procent fler.

Vi har lärt oss att leva med bostadsbristen och därmed också i stor utsträckning kommit att acceptera den. Samma sak gäller politikens handfallenhet inför problemet. Kanske är det också symptomatiskt att vår bostadsminister Stefan Attefall enligt Aftonbladet är regeringens mest anonyma minister. Det borde inte vara så. Vi borde alla vara rasande över att antalet mammbor ökar och att unga människor tvingas välja utbildning efter möjligheten att få tag på en bostad. Vi borde utkräva ansvar av våra kommuner och vår regering. Vår bostadsminister borde inte kunna vila en dag förrän vi ser att trenden vänder och bostadsbristen minskar. Situationen är minst sagt ”Mycket oroande”. Men värst av allt är att svenska folket tycks ha anpassat sig och sänkt sina förväntningar inför framtiden.