Hyresmarknadens politik och medielogik

Handlar de strandade hyresförhandlingarna för 43 000 hushåll i Göteborg om nationell politik eller lokal förhandlingstaktik? Och hur samspelar detta med dagens medielogik? Detta har hänt den senaste veckan. Fortsätt läsa Hyresmarknadens politik och medielogik

Självklart har vi svarthandel

AA045182Just nu pågår ett intensivt journalistiskt grävande om andrahandsuthyrning, svarthandel och bedrägeri på bostadsmarknaden i de båda tidningarna SvD och GP. Detta har följts av en minst lika intensiv diskussion på såväl ledar– och debattsidor som på bloggar och i sociala medier. Det är ingen slump att det är i landets största städer dessa problem uppmärksammas. Det är där tillväxten är som starkast, det är där bostadsbristen är mest akut och det är där hyresregleringens absurda konsekvenser är som mest påtagliga.

Givetvis finns det flera orsaker till bostadsbristen och därmed också flera lösningar. Hyresrättens skattevillkor, långa plan- och bygglovsprocesser och skenande byggkostnader är några sådana som absolut bör åtgärdas. Men att, som Hyresgästföreningen gör, helt förneka att hyresregleringen ligger till grund för problemen med svarta hyreskontrakt och otillåten andrahandsuthyrning är varken trovärdigt eller ansvarsfullt. Allt för mycket bevisar motsatsen. Assar Lindbeck, professor i nationalekonomi, lär ha sagt att ”Näst bombningar är hyresregleringar det säkraste sättet att förstöra en stad.” Även om det är att ta i så ligger det mycket i detta påstående.

En svart marknad är per definition en marknad där man illegalt handlar med varor som på grund av sin natur inte kan handlas med inom ramarna för den formella ekonomin. Med facit i hand måste vi våga fråga oss själva varför hyresrätten i storstadsregionerna så ofta hamnar på denna marknad. Svaret är att svarta pengar alltid uppstår om skillnaden är för stor mellan det faktiska priset på en produkt och hur människor värderar den. Med andra ord, om hyresregleringen gör att bostäder i attraktiva lägen kostar mycket mindre än vad människor är villiga att betala för dem, så kommer dessa bostäder att lämna den formella ekonomin till fördel för den svarta marknaden. Detta är förstås brottsligt och ska hanteras därefter, men om vi verkligen vill bli av med skumraskaffärerna på bostadsmarknaden måste vi ta oss an hyresregleringen och låta kvalitet löna sig även när det gäller hyresbostäder. Vi kan inte bara bekämpa symptomen. Vi måste bota sjukdomen.

Fredrik Johansson på Stockholms Handelskammare kallar hyresregleringen för elefanten i rummet. ”Den står där, alla ser den, men ingen talar om den.” Även om liknelsen är träffande så tror jag att han har fel. Vi har nått en punkt där vår sjuka sönderreglerade bostadsmarknad äntligen finns med på den politiska dagordningen. Hyresregleringen kan inte hanteras med skygglappar hur länge som helst och jag ser pågående debatt och granskning som en bra uppladdning inför valrörelsen 2014. Vilket parti som tar ledartröjan återstår att se.