Det grova våldet måste få ett slut

Måndag morgon. Medierna rapporterar om ännu en dödsskjutning i Stockholmsregionen. Den här gången i Rissne. I fredags skrev jag om det grova, dödliga våldet tidningen i Fastighetsnytt

Trygghet och säkerhet är fundamentalt och viktigt för hela samhället. Det är en högprioriterad fråga för fastighetsägare och bransch, men förblir ett område där stat och kommun måste ta sitt huvud- och helhetsansvar för att på allvar förebygga och motverka alla former av kriminalitet. Den våldsamma utvecklingen och användningen av tunga vapen är en högst akut fråga och ett rent underkännande av en statlig kärnuppgift – att garantera medborgarnas trygghet. Det får aldrig bli så att vi börjar vänja oss vid våldet och att det normaliseras. Fortsätt läsa Det grova våldet måste få ett slut

Vem äger staden

Vems är staden? Denna fråga är betydligt svårare att besvara än man först kan tro. Staden är vår gemensamma plats. Där möts privat och offentligt, kommun, individ och näringsliv. Där måste vi alla samverka för att det ska vara så trivsam som möjligt. På sätt och vis är staden därför en yttring av vår syn på demokrati där individer respektfullt möter varandras åsikter och uttryckssätt. Men det är inte alltid som detta fungerar. När det gäller klotter saknas samsynen och det som vissa kallar gatukonst kallar andra för skadegörelse. Här överträder individen gränsen mellan det egna behovet av att uttrycka sig och såväl det allmänna intresset som andras privata egendom. Man bryter helt enkelt mot de demokratiska spelreglerna som får staden att fungera.

Foto av Mattias Hallberg

Klotter kostar varje år enskilda kommuner, fastighetsföretag och kollektivtrafiken miljontals kronor. Dessutom ändrar det karaktären på det gemensamma rummet där vi alla ska kunna vara och trivas med varandra. Det kanske rimmar illa med den enskilde gatukonstnärens uppfattning men faktum är att andelen som uppskattar klotter är extremt mycket mindre än andelen som uppskattar en ren, trevlig och klotterfri stadsmiljö. För de allra flesta ökar klotter den upplevda otryggheten. Klotter på ett ställe bjuder dessutom in till mer klotter, nedskräpning och annan form av skadegörelse i det gemensamma stadsrummet. Att det finns en spridningseffekt är belagt i mängder av fallstudier.

Det är viktigt att skilja mellan graffiti och klotter. Det första är en konststil medan det senare är att måla på annans egendom utan tillstånd. All graffiti är inte klotter och långt ifrån allt klotter är graffiti. Jag är ingen konstkritiker och utger mig heller inte för att kunna bedöma vilken graffiti som har konstnärliga kvaliteter. Principen är dock busenkel. Det spelar ingen roll om du är självaste Picasso, målar du på någon annans egendom så bryter du mot lagen. Stadens rum är till för alla och i förlängningen kanske graffiti kan komma att anses både vackert och önskvärt i den offentliga miljön. Men faktum kvarstår att det idag är på de flesta ställen en olaglig handling som någon annan får betala för och som dessutom leder till en ökad känsla av otrygghet för majoriteten av stadens invånare. Detta är ett bidrag till samhället jag tror att vi alla kan vara utan.