Den mindre ortens renässans

När jag började jobba med utveckling av köpcentrum och städer för drygt 20 år sedan, var det inte alla som riktigt såg nödvändigheten i att faktiskt utveckla sin plats eller stad. Då fick jag ofta argumentera för plats- och stadsutveckling även inom de lite större städerna. Det var som om man trodde att stadens attraktivitet var något slags tillval till den vanliga kommunala förvaltningen. Lite som man funderar på om det är bra att beställa dragkrok till nya bilen eller om det är nödvändigt med värsta glashällen när man renoverar köket. Lite så var det. Minns fortfarande när jag satt i ett kommunalt möte i en mindre stad i mellersta Sverige och kommunstyrelsens ordförande, efter mitt fördrag, yttrade: ”Nja, det där med centrumutveckling, det är nog inget för oss”. Fortsätt läsa Den mindre ortens renässans

Myter som lever vidare

Fortfarande möter jag politiker, kommuntjänstemän och ibland också fastighetsägare, som lever kvar med myter om vad som driver tillväxt och stadsutveckling. Hörde så sent som härom dagen en kommunchef som sa att det viktigaste för att få folk att flytta till dennes kommun var bra skolor. Jag hörde också en näringslivschef som sa att det viktigaste uppgiften för att öka befolkningstillväxten var att kommunen raggade företagsetableringar. Fortfarande har inte faktorerna bakom tillväxt landat överallt, trots att det är 56 år sedan debattören, författaren och stadsutvecklingsikonen Jane Jacobs skrev orden ”jobs follow people”. Jobben följer människorna. Vi måste börja med människorna, utgår från oss själva.

Fortsätt läsa Myter som lever vidare

Bilen och vanans makt

När vi flyttade in i vårt område för ett antal år sedan, gick det bara någon buss i timmen. Och så är det fortfarande. Jag ställde givetvis frågan på den tiden om det var tänkt att öka turtätheten. Nja, vi måste se om det är många som åker först, var svaret jag fick. En buss i timmen kanske räcker. Vi bodde alltså i nytt bostadsområde, några kilometer från stadens centrum. Räcker det med en buss i timmen då? Måste inte turtätheten komma först för att kollektivtrafiken ska vara ett attraktivt alternativ till bilen? Innan bilen blir en vana?

Medan jag satt och funderade över detta så såg jag att grannen kom hem och hade köpt en ny bil. Nu hade de två bilar. Men se där, har inte grannen mittöver också två bilar? Jo, det har de. Och det gick inte länge förrän alla på min gata hade två bilar. Nu har vi också två bilar. För har man barn, med fritidsaktiviteter och kompisar, då får man inte ihop vardagen med en buss i timmen. Så nu åker alla i vårt bostadsområde omkring i sina bilar och tittar på den tomma bussen som åker förbi. Och sedan undrar kommunen varför det är så många som kör omkring i city. När det bara går en buss i timmen blir valet enkelt att ta bilen istället, för mig och mina grannar och säker många fler. Fortsätt läsa Bilen och vanans makt

Stadsutvecklingstrender 2017…

160404 Fastighetsägarna Rudolf Antoni
160404 Fastighetsägarna
Rudolf Antoni

Att sia om framtiden är alltid vanskligt. De antaganden man gör baseras av förklarliga skäl på det vi vet idag, vilket förstås helt kan ställas på ända av någonting oväntat som händer imorgon. De senaste åren har vi sett en rad förändringar när det gäller utvecklingen av våra städer och livet däri. Ett exempel på detta är en kraftigt ökad urbanisering och ett lika tydligt uppsving för stadslivet som ideal. Det gäller inte bara för ungdomar och karriärister, utan lika mycket för seniorer och barnfamiljer, där allt fler nu vill bo i staden. Vi har även sett hur bostadsbristen, som var en icke-fråga för bara några år sedan, har blivit till sprängstoff i den politiska debatten. Många städer har därtill börjat ställa om sitt bilberoende till fördel för cykel- och kollektivtrafik. Tiggeri och EU-migranter har blivit en självklar del av stadsbilden och stadspolitik, det vill säga vad som ska byggas, samt hur och var staden ska utvecklas, har blivit ett samtalsämne för en bred allmänhet. Fortsätt läsa Stadsutvecklingstrender 2017…

Pris till bästa utvecklingsprojekt

Alla kommuner har utmaningar att hantera inför framtiden. Det kan vara bostadsbrist, segregation, infrastruktur eller kanske en minskande befolkning. För fastighetsföretagarna innebär detta givetvis olika utmaningar och möjligheter för fastighetsutveckling. Ofta ser vi att det som skrivs i media rör större och växande städer. Men mindre orter och kommuner har andra frågor att hantera. De orter och städer som har en krympande befolkning behöver också stöttning och uppmärksamhet. Hur skapar man utveckling där?

Vi inom Fastighetsägarna har därför en viktig uppgift att sprida kunskap och lyfta goda exempel på bra initiativ inom orts- och stadsutveckling. Därför engagerar vi oss bl a i Svenska Stadkärnors verksamhet och anordnar medlemsmöte och konferenser. Urbant Forum som går av stapeln i Göteborg i mars varje år, är ett exempel. I år är vi också samarbetspartner till konferensen 250 möjligheter. Det är en konferens som anordnas av Jönköping University, i september varje år. 250 möjligheter har fokus på utvecklingsmöjligheter och initiativ i mindre kommuner.

I år tar 250 möjligheter ett ytterligare steg och instiftar ett pris tillsammans med oss på Fastighetsägarna. Priset går till bästa projekt som genomförts i en mindre kommun. Nu behöver vi din hjälp! Har du något projekt du vill nominera?

Du nominerar ett projekt via 250 möjligheters web, www.250mojligheter.com eller genom direktlänk till priset www.250mojligheter.se/250-mojligheters-hederspris/

Skicka in en kort presentation av projektet där du beskriver:

  • Projektidé
  • Projektets syfte och målsättning. Projektet kan både ha genomförts eller vara pågående just nu.
  • Beskriv vilka parter som varit delaktiga och på vilket sätt.
  • Hur har utfallet varit?
  • Vilka lärdomar har gjorts under genomförandet?

Missa inte denna möjlighet att lyfta goda utvecklingsexempel! Och träffa oss gärna i Jönköping den 7-8 september!

 

Myndigheter och stadsutvecklingen

Ännu ett år är snart tillända, ett år där det faktiskt hänt en del inom mitt ämne stadsutveckling. Medvetenheten och förståelsen för behovet av att utveckla våra orter och städer har ökat. Det har jag visserligen sagt varje år de senaste decennierna, men nu har något annat hänt. Flera myndigheter har fått upp ögonen för möjligheten att nå resultat i egen verksamhet genom samverkan med privata aktörer. Detta kittlar ju givetvis en gammal räv inom centrumutveckling som jag.

Fortsätt läsa Myndigheter och stadsutvecklingen

Kan vi börja prata stadsmoral?

I åtta år bodde jag i en bostadsrättsförening mitt emot en funkisbasar-länga på Kungsholmen i Stockholm. Till Icabutiken som huserade där smet jag ner och kompletteringshandlade till middagen medan grytorna stod på spisen och puttrade. Här gjorde min son sin snatteridebut som tvååring när han tog ett äpple (som jag gick tillbaks och betalade). Det var en sann lyx att bo mitt i stan, på tredje våningen, strax ovanför gatlamporna och ha en tvåvåningsbyggnad mitt över.

Basaren

För ca 10 år sedan gick SKB, som äger basarlängan, ut med budskapet att alla de som står i kö till deras lägenheter inte kunde räkna med att få någon bostad via dem. Tiden var inne för SKB att ta fram ett förslag om att riva befintligt hus och bygga ett nytt med många bostäder. Jag satt själv i vår bostadsförenings styrelse då. Förslag om att motsätta sig planerna på att bygga ett hus på 7-11 våningar mitt emot vårt kom såklart upp i styrelsen. Var jag emot bygget? Självklart inte. Styrelsen beslutade att den som var emot fick protestera på egen hand, inte genom hela bostadsrättsföreningen. Det ska erkännas att jag var glad att få ha bott med det öppna läget i så många år. Men städers lockelser är just dynamik och ständig utveckling. Aldrig att jag skulle sätta mina egna intressen framför en välkomnande och öppen attityd till fler grannar. Om några månader rivs basaren. Jag gillar funkis, men älskar städer som växer och lever.

Vi måste ta nimbyismen på allvar. Annars kommer vi sakta men säkert att släcka pulsen i våra städer. Fenomen som tidigare var relativt isolerat till det ägda boendet har nu även spridit sig till hyresgäster. Fortsätt läsa Kan vi börja prata stadsmoral?

En ändlös diskussion?

 

Bilens vara eller inte vara upprör och provocerar många. Diskussionerna är ofta ändlösa i kommuner och cityföreningar. Alla har en åsikt om bilen, men för många är diskussionen svart eller vit. För eller emot. Ska man förbjuda bilen eller ska man stimulera alternativa transportslag.

Vad man än tycker i frågan så måste vi nog inse fakta. En helt bilfri stad är utopiskt. Flera fakta talar för bilen i dagsläget: Vi kan inte stänga av ett helt trasportslag, då dör kranskommuner och landsbygden runt om staden. Ett sådant ingrepp i rörelsefriheten klarar vi inte idag. Men å andra sidan ser vi att unga har andra resvanor och gärna åker mer kollektivt eller cyklar. Att cykla är trendigt. Vi ser också att bilägandet i stadskärnor, åtminstone i större städer, minskar. Bilpoolerna blir alltmer intressanta i stället för att äga egen bil.

Fortsätt läsa En ändlös diskussion?

I urbaniserings spår

En riktig snackis nu verkar vara urbaniseringen. Media har uppmärksammat det i bland annat Uppdrag granskning, SVT Debatt, flera tidningar och inte minst i sociala media

Tongångarna kan ibland bli lite hätska när stad och land sätts emot varandra. Så är det ju dock inte, det ena står inte emot det andra. Staden är beroende av landsbygden, precis som landsbygden är beroende av en fungerande stad. Och tvärt om. En landsbygd blir ju varken attraktiv eller fungerande om den inte kan hänga på en ort med ett rikt service- och handelsutbud.

I går hade jag möjligheten och nöjet att debattera urbaniseringen på Mälardalsrådets stora konferens Mälatinget i Nyköping. Temat var just urbanisering. Flera representanter från kommunerna i regionen var med tillsammans med representant från organisationen Hela Sverige ska leva. Jag fick i sammanhanget representera både organisationen Svenska Stadskärnor och Fastighetsägarna.

Det som stärker staden är också landsbygdens problem. Ett stort antal kommuner minskar i befolkning och lämnar inte bara tomma hus efter sig, utan också människor som ibland hamnar lite utanför. Segregation och utanförskap följer i urbaniseringens spår. Men är urbaniseringen bara ett hot, är det inte främst en möjlighet? Professor Charlotta Mellander, Internationella Handelshögskolan i Jönköping, inledningstalade och var tydlig på den punkten; samhällets tillväxt drivs av växande städer.

Det som saknas är helhetsperspektivet. Hur hittar vi balans mellan stad och land? Fokus i debatten måste hamna rätt, inte på ett konstruerat motsattsförhållande, utan på möjligheterna. Det viktigaste är kanske insikten om att de flesta samhällsproblem idag länkas till stadsutvecklingen. Kriminalitet, fattigdom, utanförskap och segregation är några exempel på problem som går att lösa med en aktiv stadspolitik.

Det är för enkelt att skylla allt på urbaniseringen och tro att vi kan bestämma var människor ska bo. Orter som inte upplevs attraktiva som bostadsort tappar sin befolkning. Människor väljer själva utifrån sitt eget perspektiv. Vad väljer du själv, stadens liv och rörelse eller landets natur och friluftsliv?

Vi behöver se helhetslösningarna och inte fastna i detaljfrågor, även om de också är viktiga. Frågor kring infrastruktur, bredband och god service även i glesbygd är viktiga basförutsättningar. Det jag upplever att vi saknar idag är en politik som tar sin grund i helheten. En kraftfull landsbygdspolitik i samklang med en tydlig och genomgripande stadspolitik.

Tomas Kruth

expert stadsutveckling

 

 

 

 

 

 

 

 

Segregation handlar om mer än förorten

Den senaste tiden har nyhetsflödet varit fullt med händelser om våld och skottlossning i förorter. Vi läser också om svårigheten att integrera unga och nyanlända i samhället. Arbetslösheten i glesbygd har också hamnat i fokus. Den senaste veckan har dock en intressant debatt kring segregation och utanförskap förts. Det har kretsat mycket kring SVT och Uppdrag gransknings program om Grums i Värmland som sändes härom veckan.

Ämnet segregation och utanförskap i media har hittills fokuserat mycket på städer och förorter. Det var först när Grums hamnade i fokus som frågan på allvar hamnade i nyhetsflödet och på sociala media.

Vi på Fastighetsägarna hade uppe frågan på vår konferens, Urbant Forum, som vi arrangerade i början av mars. Där föreläste professor Charlotta Mellander, Internationella Handelshögskolan om problemen i urbaniseringens spår. Hon menade att en medelålders man i Grums har svårare att komma in på arbetsmarknaden än en nyanländ flykting i Rosengård, Malmö. Varför? Jo, därför att arbetsmarknaden är så mycket större i regionen kring Rosengård än den är i trakterna av Grums i Värmland.

IMG_0019När jag sedan läser insändare och inlägg i sociala media så ser jag att man gärna argumenterar för eller emot staden. Men kan det ena utesluta det andra? Kan staden och landsbygden ställas mot varandra? Nej, givetvis inte. Både staden och landet är i behov av varandra. Vi måste argumentera för balans. Ibland är jag oroad för att vi har så svårt att hantera urbaniseringens negativa effekter genom att vi polariserar, ställer det ena mot det andra.

Jag ser inte at de politiska utspel som görs, eller gjorts för den delen, för stad och land närmare varandra. Man kan fundera på om någon regering de senaste decennierna eftersträvat balans mellan stad och land. Så länge vi inte har en stadspolitik och landsbygdspolitik som fokuserar på helheten så blir enskilda politiska reformer bara lösryckta händelser. Bara lite snygg kosmetika på utsidan liksom.